Men om jag ska fortsätta skulle jag gärna vilja veta om någon fortfarande går in och kollar efter nya delar? Om ni gör det och läser detta just nu, skulle det vara awesome om ni lämnade en kommentar om att ni fortfarande är här! Om jag inte får några kommentarer lägger jag ner denna helt och hållet, för det är ju lite meningslöst att skriva om ingen läser... Om ni fattar vad jag menar :)

Och, om ni har någon ide om vad som kan hända längre fram i FF:n hade det varit awesome om ni kunde kommentera det också, eftersom jag tycker att jag sitter lite fast just nu.. hehe.

Aja, kram och ha det bra tills vi hörs igen! :)

Killarna kom ut stormandes från rektorns kontor. Man kunde tydligt se att Harry var sur.

''How could you?!'' sa han ock blängde surt på de andra.

''Sorry, dude. But it was your idea...'' sa Louis.

Harry struntade i att svara och gick där ifrån. Han sprang upp för några trappor. Nu var han ju tvungen att berätta för Katy och Tom varför han egentligen var här. Han tror inte att Tom skulle bli så sur, han var ju iallafall en kille. Men Katy skulle bli sur. Eller kanske inte sur, utan mer äcklad. Fast hon kanske skulle förstå... Det hoppades Harry iallafall.

Han gick in på sitt rum, Tom satt och läste i en bok på sängen.

''Hey!'' sa Tom och kollade på Harry. ''Whoa, you look angry! What happened?''

''Stupied guys...'' sa Harry. ''I'm forced to do community service tomorrow...''

''What? Why?'' frågade Tom och skrattade lite.

''Stupied thing... You know, before I got here me and the boys did this thing, and as punishment we where sent here.'' svarade Harry.

''What did you do?'' frågade Tom förvirat.

''We broke in and spionerad on some models when they changing...'' svarde Harry.

Tom skrattade.

''Hahah, great man! How was it?'' sa han.

''Well it was fun. Untill we got trapped.'' svarade Harry.

''Nice! So, you and the guys going to do community service tomorrow?'' sa Tom.

''Well, just me, the other guys kind of let me down.'' sa Harry och satt sig på sängen brevid Tom. Det blev tyst.

''Do you think Katy is going to be mad?'' frågade Harry tillslut.

''Why should she?'' sa Tom.

''Well, don't you think she's going to think I'm kind of gross?'' svarade Harry.

''Maybe.. I think it's best if you tell her.'' sa Tom.

''Yeah, I'm going to, now.'' sa Harry. Han reste sig upp och började gå ut från rummet.

''Good luck, man.'' sa Tom och log mot Harry.

-

Katy satt ute på trädgården och solade. Hon hade solat mycket denna sommaren, men det syndes inte på hennes hud. Hon var lika bleck och skinades som alltid. Harry kom gåendes bakom henne.

''Sweetheart?'' sa han. Katy vände sig om och log mot Harry.

''Hey! How's it going?'' frågade hon.

''Ehm, I have to tell you something.'' sa Harry och satt sig brevid Katy.

''Go on, babe.'' sa hon och log.

''You know, the reason I and the other guys came here was that we kind of broke in and spied on some naked girls...'' sa han försiktigt. Katy satt tyst och kollade på honom. Hon såg lite förvirrad ut.

''Why do you tell me this now?'' sa hon tillsist.

''Well, I have to do community service tomorrow as a punishment...'' sa Harry.

''Oh, I see. Don't you think what you did was kind of gross?'' frågade hon.

''Yeah, kind of.'' svarade Harry. Katy kollade på Harry. Nu såg hon mer besviken ut.

''I just didn't thought you were like that. You guys seemed so nice, so different from all the other guys.. That's why you had fans..'' mumlade hon.

''You said you didn't know who we were before?'' sa Harry.

''But I did. Actually I'm a big fan of yours.'' sa Katy tyst.

''What?'' sa Harry förvånat. ''Why didn't you tell me?''

''Well, when you said all that stuff about how great it was to talk to somebody who wasn't from the world and then ask if I knew about you guys, it was like you would stop liking me if did. So I told you I didn't..'' sa Katy.

Harry kollade på henne. Hon kollade ner på sina händer.

''I'm sorry..'' sa hon tyst. ''But you shouldn't had lied to me either.''

''I know, I'm sorry, but... what do you mean we seemed so diffrent?'' frågade Harry.

''Well, you guys seemed like this wonderful guys. Kind of flawless.'' svarade Katy. Harry skrattade. Flawless? Det var det ända de inte var.

''Hah, yeah, we're absolutly not flawless. We fight alot! And the latest months we're kind of been drifting apart...'' sa Harry dystert. ''I actually don't know if we're gonna stand as a band for much longer...''

''You know, your fans would kill you if you splitt up!'' sa Katy.

''Yeah, I know... That kind of the thing that been holding us tougher this long.'' sa Harry. Han skisade mot solen. Det var faktiskt så. Killarna hade vuxit väldigt mycket ifrån varandra de senaste månaderna. Innan brukade de spendera deras lediga dagar med att ha Fifa-turneringar och äta pizza. Men nu för tiden umgicks de nästan aldrig utanför jobbet. Och nu när de hade kommit hitt hade de kommit mer och mer ifrån varandra. Harry suckade och önskade att allt kunde vara som på the X-factor-tiden igen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den senaste veckan hade varit underbar. Inget annat än underbar. Eller kanske inte för alla... Naill var rätt ensam just nu. Harry var hela tiden med Katy, Liam med Soe, Zayn med Zac och Louis, ja, han var på något konstigt sätt aldrig där. Den senaste veckan hade Louis varit väldigt frånvarande.

Niall satt nästan alltid ensam under lunchen och han umgicks nästan inte med någon. Han hade försökt, men på något sätt var inte personerna här som de han brukade umgås med. Det mesta han gjorde just nu var att sitta och dagdrömma eller spela gitarr. Han hade skrivit lite egna låtar också.

Nu satt Niall ute på en trappa utanför huset och fifflade med sin mobiltelefon. Här ute på landet fanns det ingen täckning så han kunde varken ring, smsa eller surfa på nättet. Han satt och spelade tempel run. Han såg hur en taxi kom in körandes på parkeringsplatsen. Harry och Katy kom ut ur den. Niall försöker få ögonkontakt med Harry när han går förbi honom. Men det är som om Harry inte såg honom. Det är som om Harry bara såg Katy. Han gick och kollade på Katy, som om det bara fanns de två i hela världen. De gick förbi Niall utan att äns kolla på honom. Niall struntade i att säga hej. Han satt där själv i några minuter, sen kom Louis. Han stirrade ut rackt framåt och gick snabbt.

''Hey!'' sa Niall och försökte få ögon kontakt med Louis. Han svarade inte utan fortsatte förbi Niall.

''Hello? Dude?'' sa Niall igen, reste sig up och gick efter Louis in i huset.

''Hey, why aren't you answering?'' frågade Niall och tog tag i Louis arm. Louis vände sig om och kollade med trötta ögon på Niall.

''Tired..'' svarade han efter en stunds tysnad. Han vände sig om och fortsatte upp för en trappa.

''Where have you been? I haven't seen you since yesterday morning.'' sa Niall och sprang efter Louis.

''Someplace...'' sa Louis trött.

''Where?'' frågade Niall igen.

''You're not my mon! Get a life! Leave me alone!'' sa Louis surt och sprang vidare. Niall suckade. Louis hade blivit så konstigt på senaste tiden.

Mycket var jobbigt just nu i Niall värld. Alla hans vänner hade flickvänner/pojkvänner och pratade inte med honom, och den enda som inte hade det hade blivit helt konstig på senaste tiden. Det ända som var lite posetivt just nu var att nästan halva sommaren hade gått och att för varje dag som gick kom han en dag närmare att åka hem.

-

''HARRY STYLES, NIALL HORAN, ZAYN MALIK, LIAM PAYNE AND LOUIS TOMLINSON! THE HEADMASTER WOULD LIKE TO MEET YOU! COME TO HIS OFFIC AS SOON AS YOU CAN!''

Rösten hörs över hela skolan. Harry ståd brevid Katy i koridorren. Hon kollade på honom och sa:

''What's that about?''

''I have no idea, I think I have to go and find out.'' svarade Harry, kysste Katy hejdå och började gå mot rektorns kontor. På vägen dit träffade han Liam.

''Hey.'' sa Liam. ''Do you know why we're going to the headmaster?''

''No, do you?'' sa Harry.

''No..'' svarade Liam. Restan av vägen till kontoret gick de i tystnad. De hade nästan inte pratat på 3 veckor. När de kom fram sitter Niall och Zayn utanför och väntar.

''Where is Lou?'' frågade Harry och satt sig brevid Zayn i en soffa.

''We don't know.'' svarade Zayn. De satt där tysta och väntade. Tillsist kom Louis. Hon gick med tunga steg och såg väldigt trött ut. Han satt sig ner brevid Liam utan att äns säga hej.

''How is it?'' frågade Harry efter en stunds tystnad. Louis kollade förvirat på honom som om han inte hade lakt märke till att de andra killarna satt där.

''Good.'' svarade han tillsist.

''Harry Styles, Liam Payne, Louis Tomlinson, Zayn Malik and Niall Horan the headmaster would like to see you now.'' sa Hanna som satt vid en skrivbord lite längre bort i rummet. Hon peckade på en dörr där det stod: ''The Headmaster''. Killarna gick in. Där inne var satt Mr. Clark på en kontorstol bakom ett skrivbord. Han peckade på fem stolar som stod framför skrivbordet. Killarna satt sig på en var. Mr Clark kollade på de som om de var något hunden hade släppat in. Efter en stunds stirrande öppnade han äntligen munnen och sa:

''The police were just here.''

Det blev helt tyst. Killarna väntade bara på att han skulle fortsätta. Tankarna rusade igenom deras hjärnor. Detta kunde inte vara posetivt.

''The girls that you spied on has appealed. They want one of you to do community service.'' sa Mr. Clark.

''The one that came with the idea.'' svarade Mr. Clark och granskade killarna. Först satt alla tysta, men sen öppnade Louis munnen och sa:

''Harry!''

''Whaat?!'' sa Harry, vände sig om och kollade på Louis.

''It was your idea from the beginning.'' sa Louis.

''It was not!'' sa Harry surt.

''It actually was....'' sa Zayn tyst. Harry bara stirrade på honom.

''I said so many time that we should go home and that we shouldn't be doing that!'' sa Harry.

''Yeah, but it was your idea...'' sa Liam. Harry förståd inte detta. Hans 4 bästa vänner svek honom. Han suckade djupt.

''Okey, so it was your idea Harry?'' frågade Mr. Clark. Harry svarade inte, men de andra killarna nickade.

''Okey then. You will be picking up trash in the city. Your first work-pas is tomorow. Someone who will be working with you will come and pick you up.'' sa Mr. Clark. Sen vifftade han med handen mor dörren, han menade att de kunde gå nu.

Hade varit kul om ni lämnade en kommentar om vad ni tycker! :D

Harry köpte lite popcorn (enligt Harry kunde man inte se en film utan att äta något) och gick in i bio-salongen. Filmen hade redan startat för några minuter sen. Han gick in på raden längst bak och letade efter sin plats.

Han kollade på Katy och Tom. De satt nära varandra. Harry hade bara lust att kasta en massa popcorn på de. Tom flyttade lite närmre och lite närmare Katy.

''Flyta tillbaka, flyta tillbaka, FLYTA TILLBAKA!'' tänkte Harry och svartsjukan spred sig i hela hans kropp. Han krossade popcornen i handen av vrede.

Under hela filmen flyttade de närmare och närmare varandra. Någon gång i mitten av filmen la Tom armen om Katy. Efter det skakade Harry av ilska resten av filmen.

I slutet av filmen (ni vet i det romantiska slutet) lutade sig Tom mot Katy. Deras läppar var på väg att mötas. Harry kunde inte stå ut denna sorts tortyr längre. Han reste sig upp, tog det sista av sina popcorn och kastade de på Tom och Katy.

''AHHHHH'' skrek Katy och kollade upp på Harry. ''Harry?''

''Shoooot...! Vad gjorde jag precis? Varför gjorde jag det där?'' tänkte Harry och börjde springa ut från bio-salongen. Han försökte ta sig förbi alla som satt på raden längst bak.

''Aj! Aj! Aj! Aj! Aj!'' skrek de han sprang förbi.

''Harry!'' skrek Katy igen och började springa efter Harry.

''Katy?!'' skrek Tom efter Katy.

''Kan ni snälla sluta skricka varandras namn? Vi försöker se på filmen..'' sa någon i salongen. Tom sprang efter Katy och Harry ut ur salongen.

-

Harry var ute på parkeringsplatasen. Han tog upp mobilen och ringde till taxi-bolaget.

''Hej, en taxi till biografen, tack.'' sa han.

''Okej, det kommer ta ungefär en halv timme.'' sa kvinnan i andra änden.

''En halv timme? Jag kan inte vänta en halv timme!?'' sa Harry upprört.

''Det är fredagskväll, många vill ha taxi's just nu. Om en halv timme kommer din taxi till biografen.'' svarade kvinnan.

''Shit i det d... jag behöver ingen taxi.'' sa Harry och la på. Han började gå längs vägen. Katy kom utspringandes bakom honom. Hon hade tagit av sina skor och höll de i handen.

''Ska du seriöst gå hela vägen hem?'' frågade Katy andfått.

''Bättre än att stå på parkeringsplatsen med dig och Tom iallafall.'' sa Harry och ökade farten. Katy fick små springa för att hinna med honom.

''Kom igen! Men ursäkta, va f*n höll du på där inne?'' frågade Katy.

''Förlåt, men jag tyckte inte det var så kul att min flickvän kysste någon annan.'' sa Harry surt.

''Är jag din flickvän?'' frågade Katy generat och stannade. Harry stannade också fast lite längre fram. Han vände sig om och gick mot Katy.

''Såklart, om du vill.'' sa han och log mot henne. ''Jag tycker verkligen om dig Katy. Och det var därför jag sa att vi kysstes till Tom, eftersom jag inte ville att du skulle vara med någon annan än mig.''

Deras läppar mötes. En passonerad kyss utvecklades. Plötsligt hörde de hur någon hostade bakom de. Kyssen avbrötts och de vände sig om. Där stod Tom.

''Tom...'' sa Harry och gick mot honom.

''Det är lugnt.'' sa Tom. ''Ni borde vara tillsammans, inte jag och hon.''

''Galen i dig ja..''

''Du... min rumskamrat är hemma över denna helgen, vill du inte sova hos mig inatt?'' viskade Katy flörtigt efter kyssen. Harry kollade in i hennes gröna ögon. Hon var så vacker.

''Gärna.'' sa Harry och kysste Katy igen. De gick in i huset, upp för några trapporna och sedan in i Katys rum. De började hångla passonerat. Katy tände lampan. De fortsatte hångla och gick mot sängen. Harry la sig på sängen och drog med Katy. Hon låg på hans bröst och de fortsatte hångla. Hon började knäppa upp Harrys skjorta. Hon blev väldigt chockad när hon såg hans mage.

''Wooohoooooo! Six pack..!'' tänkte hon.

-

Katy vaknade av att solen sken in på henne. Först kom hon inte ihåg någonti men när hon vände på huvudet och såg att hon låg på Harrys bröst kom hon plötsligt ihåg bad som hade hänt igår kväll/natt. Tom, bion, vägen hem, Harrys kyssnar, Harrys mage, Harrys... allt. Hon stängde sina ögon och log. Natten hade varit underbar. Bättre än underbar.

Hon kände hur Harrys bröst rördes. Han gäspade.

''Är du vaken?'' sa Harry med en nyvaken röst.

''Japp. Dudå?'' sa Katy.

''Halvt...'' svarade Harry. Katy flytade sitt huvud från Harrys bröst till en kudde brevid hans huvud. De kollade in i varandras ögon.

''Tack för igår..'' sa Harry efter att de kollat på varandra en stund.

''Tack själv.'' sa Katy generat. Harry kyste henne på pannan och reste sig upp. Han var hel naken. Hel naken! Katy gömde sitt huvud i täcket och skrattade. Detta var så sjukt! Harry Styles stod naken framför henne! Hah, detta är ju helt sjukt...

''Vadå?'' sa Harry och drog bort täcket från Katys huvud. Han log. Det var det finaste leendet i hela världen, tyckte Katy. Leendet fick henne att glömma att Harry var nacken.

''Jag älskar dig.'' sa Katy efter en stund. Det blev tyst. Det var första gången någon av de hade sakt det till den andra. När Harry inte svarar med det samma blev Katy rädd för att han kanske inte kände likadant. Äntligen rörde Harry läpparna:

''Jag älskar dig också.''

''TOM!'' skrek Harry när han kom in i hans och Toms rum.

Tom stod bara i kalsonger framför hans garderob. Han hade hög musik i hörlurar och hade inte hört att Harry kommit in i rummet. Tom dansade runt och kollade på kläder i hans garderob.

''YOU'VE GOT THAT ONE THING! SO GET OUT GET OUT GET OUT OF MY HEAD'' skrek/sjöng han.

Harry skrattade. Tom lyssnade visst på One thing-One Direction.

''TOOOM!'' skrek Harry igen. Tom hörde fortfarande inte Harry.

''BUT I NEED THET ONE THING! AND YOU'VE GOT THAT ONE THIIIIIIIIING!'' forstatte Tom men han tystnade tvärd när han började hoppa runt i ring och la märke till att Harry stod i dörröppningen. Han drog snabbt ut hörlurarna från öronen.

''Hej... vad håller du på med?'' sa Harry och flinade.

''Tja...'' sa Tom generat. ''Jag bara...ehm.. letade efter kläder att ha på mig på imorgon...'' sa Tom och drog på sig en T-shirt och ett par jeans.

''Juste.. på tal om imorgon. Det är en sak jag måste säga till dig.'' sa Harry.

''Visst men föst, denna tröjan eller den jag har på mig?'' frågade Tom, tog ut en T-shirt från garderoben och visade den för Harry.

''Båda två är fina.'' sa Harry. ''Men, jag måste verkligen säga en sak''

''Amen kom igen! Vilken är snyggast? Jag måste verkligen vara på topp i morgon!'' sa Tom.

''Tom! Snälla bara lyssna nu. Igår, efter jag hade tränat med Soe satt jag på läktaren och tänkte lite. Katy kom och vi pratade lite. Sen så..ja... vi kysstes.'' sa Harry försiktigt.

Tom kollade chockat på Harry.

''Vad sa du?'' får Tom fram.

''Jo...jag sa att..'' började Harry men Tom avbrött honom:

''Jag hörde vad du sa.''

''Jaha...'' sa Harry fövirat.

Tom kollade surt på Harry.

''Förlåt men.. alltså jag gillar verkligen henne.'' sa Harry som förrsvar.

''Okej, men det gör jag också.'' sa Tom och gick surt ut ur rummet.

Harry suckade.

-

''Du tänkte inte ens berätta för mig innan du sa det?! Du vet, detta är mitt förhållande också? Och Tom är min vän också?! Han och jag är till och med bättre vänner är du och han! Det hade varit trevligt att ha varit förvarnad innan du förstörde vårt vänskap?!'' Katy halv skrek på Harry. De satt inne på hennes rum och Harry hade precis berättat för henne om att han hade berättat om deras förhållande för Tom. Katy var minst sakt upprörd. Hon gick fram och tillbaka i rummet medan Harry bara satt på sängen.

''Tro mig, jag gillar inte heller detta!'' sa han och kollade bedjande på Katy.

''Jag är inte utrörd för att Tom blev sur, det visste jag att han skulle bli jag har liksom känt honom sen jag var 5. Jag är bara så sur över att du inte ens tänkte på att säga det till mig innan. Jag är också medverkande i detta förhållandet, om du inte visste det Harry?'' sa Katy sarkastiskt och kollade surt på Harry.

''Såklart, jag vet det! Katy, jag är ledsen, men jag kunde inte hålla det inne.'' sa Harry.

''Harry, om du och jag skulle ha ett förhållande är vi tvungna att ta såna här beslut tillsammans!'' sa Katy.

''Men snälla Katy, ta inte detta så seriöst. Överdriv inte nu.'' sa Harry lugnande. Det skulle han inte ha sakt. Nu exploderade nästan Katy.

''Ta det inte så seriöst? Överdriver? Du har precis förstört mitt och en av mina bästa vänners vänskap! Ska jag inte bli sur över detta?!'' sa Katy.

''Ta det lugnt.'' sa Harry.

''Ta det lugnt?! Hur tänker du!? Jag tror jag går på den där daten med Tom ändå! Och vi kommer ha kul! Och kanske hångla lite?!'' sa Katy och gick surt ut ur rummet.

''Kom igen Katy!'' skrek Harry efter henne.

Hon kom inte tillbaka.

''Fuck... varför händer detta ALLTID mig? Varför ska jag inte bara få vara lite lycklig någon gång? Varför ska alltid något komma ivägen?'' tänkte Harry och tog sitt huvud i sina händer.

-

Katy undvek Harry hela nästa dag. Varenda gång hon och han träffades i någon koridorr eller ute på bakgården, vände hon sig bara om och gick där ifrån. Harry hade sätt hur Katy och Tom hade pratat mycket under dagen, de hade visst löst allt som var mellan de, och det skulle vist fortfarande på sin date ikväll. Tom hade också undvikit Harry, inte lika tydligt som Katy. Han pratade bara inte med Harry längre. Tom hade inte ens svarat när Harry sa ''godmorgon'' imorse.

Harry kände sig så dum! Såååå dum! Varför kunde han inte ha löst detta på det bättre sett? Nu hade han igen. Igen. Liam hade nästan slutat umgås med Harry eftersom han hade något på gång med Soe. Hon och han satt och pratade med varandra hela tiden och om man försökte prata med de kände man sig bara som tredje djulet. Det var så tråkigt. Han satt ensam i matsalen, han satt ensam på lektionerna, han var alltid ensam.

Nu var det snart kväll. Snart skulle Katy och Tom ut på sin date. När Harry tänkte på vad Katy hade sakt gjorde det lite ont inut i honom. Att tänka på att Tom och Katy...tillsammans? Usch...

-

Katy och Tom var på väg ut från huset och till en taxi som stod på parkeringsplatsen. Harry satt inne på sitt rum och kollade på de genom sitt fönster. Katy hade på sig en svart rätt kort klänning, höga klackskor, en jeans jacka och lockat hår. Tom hade på sig jeans och en T-shirt. Katy var helt klart mer uppkläd än Tom. Harry förstod varför. Katy försökte göra Harry svartsjuk. Hon gör sig hur fin som möjligt och set hur glad ut som möjligt med Tom, så att Harry skulle sakna henne och förstå att han gjort fel. Problemt var att det funkade. Harry har aldrig varit så svartsjuk i hela sitt liv. Det kändes liksom i hela kroppen.

Katy och Tom satt sig i Taxin och den körde iväg. Harry bestämde sig, han kunde inte bara sitta här. Han tog upp sin mobil ur fickan och slog in nummret till närmaste taxi-bolaget.

''Hej, jag behöver en taxi till skolan Sorofy, nu! Skynda! Det är viktigt!'' sa Harry desperat.

6 minuter senare stod taxin utanför skolan. Harry hoppade in.

''Vart till?'' frågade taxichaförren.

''Biograffen i närmaste by.'' svarade Harry och luttade sig tillbaka. ''Och skynda, jag har lite bråttom!''

Taxin åkte snabbt genom på grusvägana in till den närmaste byn. Där stannade den vid bion. Harry betalade snabbt och sprang in på bion. Han ser Katy och Tom gå in i en bio salong lite längre bort i rummet. Harry gick fram till biljett utagningsaoutomaten. Där satt en kvinna och pillade med en dator.

''En biljett till den där filmen de där två just gick in till.'' sa Harry snabbt och pekade på dörren där Katy och Tom hade gått in.

''Förlåt, det är tyvärr utsålt.'' sa kivnnan utan att kolla upp på honom.

''Snälla, snälla, snälla. Jag måste verkligen in dit, det är viktigt.'' sa Harry desperat.

''Jag är ledsen, men det är inget jag kan......'' hon kollade upp på Harry och stelnade till.

''D-d-det är-r d-d-d-u!'' stammar hon fram.

''Ja, man jag måste verkligen in dit nu. Så kan du hjälpa mig med det?'' sa Harry.

''Jag ska se vad jag kan göra...'' svarade kvinnan försiktigt. Hon försvann. Harry stod kvar och väntade. Folk runt honom började viska och stirrar. Plötsligt hoppade en papparatzi-fotograff fram utan för ett fönster. Det blixtrade mycket när han fotade. Harry hade inte tänkt på att ta med sina solglassögon, han var lite borta från denna världen med papparatzzis och fans just nu.

''Det verkar som om det fanns en ledig plats ändå.'' sa kvinnan när hon kom tillbaka. ''Raden längst bak, stol nr 8.''

''Tack så mycket.'' sa Harry och gick mot dörren.

Zayn satt kvar på sängen när Harry, Louis och Naill sprang ut ur rummet. Zac stod kvar förvirrad i dörröppningen.

''Jag kommer inte fråga änns fråga...'' sa han och stängde dörren efter sig när han fortsatte in i rummet.

''Tack.'' sa Zayn och små skrattade.

''Oj, jag är imponerad.'' sa Zac.

''Va?'' sa Zayn förvirrat.

''Det har gått 3 minuter och du har inte flytt än.'' sa Zac sarkastiskt. ''Varenda gång jag har träffat dig sedan igår har du bara sprungit iväg och undvikit mig.''

''Förlåt...'' sa Zayn tyst och kollade ner på sina händer. Zac satt sig brevid Zayn på sängen. ''Jag är inte så bra på sånt här...''

''Hah, och det ska komma från dig, Zayn Malik från One Direction.'' sa Zac och skrattade.

''Ja, men det är inte samma sak...'' sa Zayn.

''Jag vet, jag vet. Förlåt.'' sa Zac. ''Hur känner du?''

''Jag är gay. Jag vet att jag är det.'' sa Zayn.

''Jag också.'' svarade Zac och luttade sig framåt och kysste Zayn.

''Himlen, jag är i himlen'' tänkte Zayn.

-

Harry satt ensam vid ett bord i matsalen. Liam var någon annan stans så idag åt Harry helt själv. Vilket var rätt tråkigt. Till Harrys räddning såg han Katy komma in i matsalen. Efter hon hade tagit mat kollade hon ut över matsalen. Hon möte Harrys blick. Han vinkade och log mot henne. Hon började gå mot honom. Hon hade på sig ett par ljus blåa jeans, ett vitt linne och en liten svart jacka. Hon hade håret uppsat och log stort.

''Tja!'' sa hon och satt sig mitt i mot Harry.

''Hej! Läget?'' sa Harry.

''Bara bra, tack. Dudå?''

''Super.''

Samtalet började normalt. Inget specielt. De hade inte pratat om det som hade hänt kvällen innan. Förrän nu:

''Du Katy, det som hände igår..''

''Ja..?''

''Jag tror inte det är en sån bra idé om vi liksom berättar för folk. Jag vill gärna va tillsammans med dig, men jag kan inte göra det mot Tom just nu. Jag måste få säga det till honom, vid rätt tilfälle.'' sa Harry och kollade nervöst på Katy.

''Varför skulle du inte kunna gör det mot Tom?'' sa hon förvirrat.

''Juste... hon visste ju inte att Tom hade en crush på henne...'' tänkte Harry.

''Ehm.. ja, han har typ en liten crush på dig...'' sa Harry försiktigt.

''Va?!'' sa Katy.

''Men lova att inte berätta för Tom!'' sa Harry.

''Inte berätta vad då för mig?'' sa någon bakom Harry. Han kände igen rösten.

Tom satt sig brevid Harry.

''Vadå? Berätta vad?'' frågade Tom igen och kollade på Harry och Katy en lång stund.

''Det kan vi ju inte säga...'' sa Katy tillsist.

De blev alla tysta. Tillsist sa Tom:

''Ahhhhh, det är ju sant!''

De satt där tysta en stund, men plötsligt sa Tom något som fick Harry att sätta maten i halsen.

''Du Katy, jag tänkte på en grej, skulle du vilja gå med mig på bio eller något? Typ som en date?''

Både Katy och Harry satt en mat bit i halsen. Men Katy lyckades gömma det lite bättre än Harry. Han började hosta och harkla sig.

''Kan.......inte......andas.....hj...älp.....'' sa han och hoppade upp ur sin stol. Han flög runt som en rympracket på golvet. Han hoppade upp och ner och hostade.

''Hj....äl...p..'' lyckades han få fram.

''Någon hjälp honom! Hjälp honom då!'' skrek någon i matsalen.

Tom hoppade upp ur stolen och tog sina händer runt Harrys mage. Han tryckte till ordentligt. Något stort flög upp ur Harrys hals. Matresten flög genom halva matsalen och lamdade på Hannahs panna (kvinnan som hade vissat runt de första dagen). Hannah kollade på Harry med en sur och mördande blick. Det var visst en fiskbit som hade suttit fast i Harrys hals och som nu satt på Hannahs panna. Hon tog upp en bitt papper och torkade av fisken. Alla som var inne i matsalen stirrade på Harry och Hannah, vissa skrattade andra visste inte om de vågade.

''Okej, showen är över! Inget att se här!'' skrek Tom och satt sig ner vid bordet. Folk i matsalen gick tillbaka till sitt och Harry satt sig ner brevid Tom.

''Oj.. Tack!'' sa Harry chockerat.

''Äh, det är lugn. Men Katy, vad säger du? Bio på fredag?'' sa Tom och kollade på Katy.

Katy och Harry kollade på varandra. Harry nickar, som ett tillstånd.

''Visst, låter kul.'' sa Katy och fortsatte att äta.

-

Niall satt ensam på en bänk utanför matsalen. När Harry, Katy och Tom går förbi honom ser han verkligen ledsen ut. Harry betsämmer sig för att stanna och prata med Niall en stund, så att Katy och Tom går vidare utan Harry.

''Hey, vad är det?'' sa Harry, satt sig brevid honom och tittade på Niall med en tröstande och förstående blick.

''Vet du? Ibland kan man sakna något så mycket att det gör ont. Ibland kan man sakna något så mycket så att det verkligen känns i hjärtat. Det känns så mycket i mitt hjärta just nu. Det gör ont, Harry, det gör ont. Jag vill bara ha det tillbaka. Bara lite mer? Är det förmycket att begära? Att jag ska få vara lite lycklig? Varför ska man ta bort det? Jag förstår mig inte på denna konstiga världen.'' sa Niall med gråt i rösten.

''Niall? Vem det än är du saknar är jag säker på att den saknar dig också! Men ni ska nog klara det!'' sa Harry.

''Men Harry vet du, det har varit en vecka sen nu. En vecka sen jag åt på Nandos sist.. jag klarar det snart inte längre'' svarade Niall.

Harry bara kollade på Niall.

''Jag förstår mig inte på dig...'' sa Harry och himlar med ögonen.

''Nandos.. sååklart! Det är ju Niall vi pratar om nu.. I hans liv finns det ingen större kärlek än den till Nandos..'' tänkte Harry.

''Vad är felet med dig på då?'' frågade Niall.

''Va?'' sa Harry och kollade på Niall.

''Ja, du ser inte precis glad ut.'' sa Niall.

Harry bestämde sig för att berätta för Niall om Katy, Tom och vad som hade hänt under kvällen innan. Niall skrattade riktigt mycket när Harry berättade om vad som precis hade hänt inne i matsalen.

''Harry, varför händer sånt alltid dig?'' skrattade Niall fram.

Efter Harry hade berättat hela historien sa Niall:

''Du är så dum! Hur kan du låta tjejen du gillar gå ut med din rumskamrat?''

''Men om hon hade sakt nej, hade han förståt att något inte är som det brukar. Jag vill hällre säga det själv till honom senare.'' svarade Harry.

''Men när har du tänkt dig att berätta det då?'' frågade Niall.

''Jag vet inte.. när det rätta tillfälet kommer...'' svarade Harry undvikande.

''Men när är det rätta tillfälet då?'' frågade Niall och kollade djupt på Harry.

Harry visste att Niall hade rätt. Det skulle aldrig komma ett bra tillfäle för det. Han var bara tvungen och säga det till Tom. Nu.

<!-- webvoter starts here -->

<SCRIPT LANGUAGE="JavaScript">

function openWebvoter(f) {

vote="";

url="http://www.webvoter.net/se/vote.cgi?id="+f.id.value;

for(i=0;i<f.vote.length;i++) {

if (f.vote[i].checked)

{

if (i==0)

vote="vote="+f.vote[i].value;

else

vote=vote+"&vote="+f.vote[i].value;

}

}

if (vote != "") {

url += "&" + vote

}

window.open(url,'webvoter','scrollbars=no,resizable=yes,width=485,height=600');

return false;

}

</SCRIPT>

<FORM METHOD="POST" ACTION="http://www.webvoter.net/se/vote.cgi" onSubmit="return openWebvoter(this);">

<table width="140" border="0" cellspacing="0" cellpadding="1">

<tr><td valign="TOP" bgcolor="#000000">

<table width="100%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" bgcolor="064A5E"><tr><td width=24>

<img src="http://www.webvoter.net/se/pics/logo17x17.gif" width=17 height=17 border=0></td><td style="font-family:arial,helv,verdana; font-size:10px;color:#FFFFFF">webvoter-omröstning</td></tr></table>

<table width="100%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="2">

<tr><td valign="top"  background="http://www.webvoter.net/webvoterbg.gif">

<FONT FACE="verdana, arial, helvetica" COLOR="#0B355B" size="-2">

<B>Hur långa ska delarna vara?</B></FONT><BR>

<FONT FACE="arial, verdana, helvetica" COLOR="#0B355B" size="-2">

<br>

<INPUT TYPE="HIDDEN" NAME="id" VALUE="88646">

<INPUT TYPE="CHECKBOX" NAME="vote" VALUE="731229">Kortare!<BR>

<INPUT TYPE="CHECKBOX" NAME="vote" VALUE="731228">Längre!<BR>

<INPUT TYPE="CHECKBOX" NAME="vote" VALUE="731230">Som de är!<BR>

<hr size="1" noshade>

<INPUT TYPE="submit" value="Rösta" style="font-family:arial, verdana; font-size:10px;">

<A HREF="javascript:webvoter=window.open('http://www.webvoter.net/se/vote.cgi?id=88646','webvoter', 'toolbar=no,location=no,directories=no,status=no,menubar=no,scrollbars=no,resizable=yes,width=485,height=550'); webvoter.focus(); void(0)"><FONT COLOR="#0B355B" size="-2">Se resultat</FONT></A>

</FONT>

</td></tr></table>

</td></tr></table>

</FORM>

<!-- webvoter ends here -->

Zayn har suttit ute i solen så länge att solen nästan hade försvunnit bakom träden på andra sidan av bakgården. Han tänkte på mycket. Han hade aldrig haft svårt med förhållande och hur han kände för. Men då hade det varit med tjejer. Men nu var det inte en tjej han tänkte på, det var en kille, Zac Ball. Killen som precis hade kysst honom. Zayn hade aldrig känt så här för någon innan. Han var rädd för att förstöra något. Han var rädd att om han frågade vad kyssen betyde, skulle Zac bli sur och lämna honom. Zayn ville egentligen bara gå in och prata med Zac. Men han var för rädd för det.

Han var också rädd för att någon kanske hade sätt vad som hänt. Det hade inte varit någon ute på bakgården när det hände, men vem vet någon kanske hade sätt det från ett fönster? Han började bli rädd för vad som skulle hända med hans ryckte, hur folk skulle uppfatta honom om de visste att han hade kysst en kille och gillat det.

Zayns mage kurade. Han bestämmde sig för att gå in och se om det fanns någon mat.

-

Harry var på väg till fotbollspalnen för sin privat fotbolls-lektion med Soe. Klockan var redan 10 över 7. Han var lite sen, men han hade inte orkat gå ditt tidigare eftersom han hade så mycket att tänka på just nu.

Han hade på sig samma gympa kläder som han hade haft innan på dagen. Soe hade sakt att hon hade beställt riktiga left-fotbolls-kläder till honom och de skulle komma i början av nästa vecka.

Harry kommer fram till fotbollsplanen som är upplyst med lite lampor här och var. Soe ståg mitt på planen och triksade med en boll.

När hon såg Harry höjede hon på ögonbrynen och säger:

''Äntligen! Du är lite sen...''

''Ja, förlåt.'' sa Harry. ''Det tog lite längre tid en vad jag trodde att gå ner hit..''

Det är en stor, fett lögn! Det verkade Soe förstog det när hon sa sarkastiskt:

''Jaså...'' och hon fortsatte normalt ''Sak vi börja då? Jag ställer mig i målet och så får du skjuta lite.''

Harry gick fram till bollen. Han kollade skeptiskt på den. Han var verkligen inte på humör för detta.

''KÖR!'' skrek Soe från målet.

Harry tog sats. Han sprang fram till bollen och sköt iväg den. Bollen gick som ett rakt streck fram till Soe. Den stannade framför Soes fötter och hon behövde inte äns röra den.

Hon sa inget utan kollade bara småt surt mot Harry och kastade tillbaka bollen till honom med en väldig fart. Harry fångade bollen och försöker igen. Det gick lite bättre, men Soe fångade lätt bollen. Tredje skåtet han sköt är inte bättre. Soe tog upp bollen och istället för att kasta tillbaka den till Harry, tog hon med sig den och gick med raska steg mot honom. Harry började faktiskt bli lite rädd för att hon skulle slå till honom. Med hennes stora och muskulösa armar skulle det nog gjort väldigt ont. Soe verkade ha läst hans tankar när hon sa:

Harry tog några sekunder att ta in allt Soe hade sakt. ''Få bort problemet''

Han tog sats och sköt i väg bollen. Den flög rakt upp i vänstra krysset. Soe slängde sig efter bollen men hann inte hindra bollen innan den gick in i nättet. Hon föll ner på jorden. Hon reste sig upp och borstade av hennes knän för att få bort lite smuts.

''Precis. Fortsätt så!''

De fortsatte träna i ungefär en timme. Sedan satt sig Harry på läktaren och Soe gick tillbaka till huset.

Det var helt mörkt runt Harry. Bara några få lampor lyste på lektaren. Han satt och kollade rakt ut. Han hade ingen ide om vad han kollade på, han kollade bara ut i mörkret. Han visste att han var tvungen att tänka igenom allt nu, bara för att liksom försöka förstå allt. Det hade börjat med att han och Liam hade varit ute på bakgården på eftermiddagen. De hade suttit där och pratat om Harrys första träning med fotbolls laget. På andra sidan gården hade Zayn och några andra Righters suttit. När de hade suttit där en stund hade några av de som satt med Zayn gått in och det var bara en kille kvar. Liam och Harry hade gått in, men Harry hade glömt sina solglass ögon ute på bakgården. Han var på väg ut och stod vid den stora glass dörren när han såg vad som hände. Zayn och killen som satt kvar med honom hade börjat kyssas. Harry försod inte och hade bara stått tyst och stirrat. När killen sen gick in i huset gömde sig Harry för att killen inte skulle se honom.

Harry visste inte om det han hade sett hade varit verkligt. Det var så... konstigt. Inte för att det var något fel på homusexuela eller så, han hade bara inte kunnat föreställa sig Zayn som gay. Visst Zayn fixade och trixade mycket med sitt utseende men Harry hade aldrig trott att det hade något att göra med Zayns ''sexuela hållning''.

Sedan var det en annan grej som också gjorde honom förvirrad. Det var Katy. Hon var allt han någonsin hade velta ha i en tjej och hon verkade intresserad i honom också. Men det var ju bara det att Tom fanns också... Tom hade en stor cruch på Katy, och han skulle bli väldigt sur om Katy och Harry skulle bli tillsammans.

''Vad gör du här?'' sa en välbekant röst plötsligt bakom Harry. Han vände sig om och där stog Katy. Hon log.

''Har precis tränat lite fotboll. Jag satt mig här för att fundera lite bara.'' svarade Harry. ''Vad gör du själv här?''

''Jag brukar gå hit ibland. Man kan liksom vara lite borta från allt och tänka här.'' sa Katy och satt sig ner bervid Harry på träbänken.

De kollade in i varandras ögon. Harry ville göra det. Han ville kyssa henne. Nu. Men Tom...... Nä! Han bestämde sig för att inte bry sig om Tom just nu, Katy var för vacker. Han kysste henne. Och fick kyssen besvarad.

-

Harry och leftarnas fotbollslag var på väg ut på fotbolls planen. Harry hade på sig vanliga gympa kläder (mjukisbyxor och en T-shit) och de andra hade på sig fotbolls tröjor och shorts. Deras fotbolls lag består av både killar och tjejer.

''Okej, Harry, är du redo?'' frågade Soe som var lagkapten för laget.

''För vad?'' sa Harry.

''Vi tänkte spela en tränings match'' svarade Soe och började dela in folk i två lag. Harry kom i samma lag som Tom, 2 andra killar och 2 tjejer.

''Okej, Harry du får vara anfallare, eftersom det är det vi saknar'' sa Tom. ''Daniel är också anfallare. Emma är mittfeltar, Caroline och John är backar, och jag är målvackt. Allt okej?''

Alla nickade och gick ut på planen.

Daniel var en blond kille som såg ut att vara några år yngre än Harry. Daniel kollade på Harry och sa:

''Lycka till!''

''Tack, detsamma.'' svarade Harry.

Matchen startade. En kille i andra laget fick bollen först. De passade runt lite i laget medas de rörde sig längre upp planen. Harry försökt bryta några passningar, men det gick inte så bra. Det blev en hård fajt om bollen mellan Emma och en kille i det andra laget. Emma lyckades äntligen få bollen och började dribbla med bollen samtidigt som hon sprang längre upp på planen. Harry sprang efter. När han kommer in i straffområdet är Emma lite bakom honom och på andra sidan planen. Hon dribblar förbi en i det andra laget och lobbar bollen mot Harry.

''HARRY!'' skrek hon så att han ska förstå att bollen var till honom.

Harry visste inte vad han skulle göra. När bollen kommer flygandes tar han ner den med bröstet. Det gick oväntat bra, faktiskt. Bollen landade framför hans fötter. Han kollade runt sig, en i det andra laget hade börjat springa mot honom. Harry börjar springa med bollen. Han har ingen aning om vad han gör, han bara gör något. Han skjuter iväg bollen mot målet. Bollen hamnar i högra krysset. Målvackten slänger sig efter bollen men hinner inte innan bollen går in. Harry kan inte fatta det, han hade faktiskt gjort ett mål! Han var väldigt nöjd just nu.

Fotbolls matchen fortsätter i ungefär en halv timme. Harrys lag vinner med 4-2. Han hade gjort ett av målen, och det var han glad över.

''Sjukt bra Harry!'' sa Tom och kom gåendes mot Harry. ''Träna lite mer, och du är en av våra bästa spelare!''

''Tack! Det var faktiskt riktigt kul!'' sa Harry.

Soe kom gåendes mot de.

''Hey, Harry! Skulle du vilja ha en privat lektion med mig ikväll?'' frågade hon.

''Gärna, skulle vara kul!'' svarade Harry. ''När?''

''Kom hit 19.00, ses!'' sa Soe och sprang in i omklädningsrummet.

-

Zayn satt inne på sitt rum och spelade mobilspel.

Zac komm in i rummet.

''Tja!'' säger han.

''Hej, var har du varit?'' frågade Zayn.

''Jag satt där nere och pratade med Emelie och Sarah'' sa Zac.

Emelie och Sarah var två righters som både granne med Zac och Zayn.

''Jag skulle bara upp och hämta mina solglassögon, jag går ner nu igen. Vill du med?'' frågade Zac, tog upp sina solglassögon från bordet och gick mot dörren.

''Visst.'' svarade Zayn och gick ut ur rummet med Zac.

-

Zayn och Zac kom ner till Emelie och Sarah som satt i två solstolar utanför huset. Zayn och Zac satt sig på två andra solstolar brevid Sarah och Emelie.

''Hej Zayn!'' sa Emelie och log mot Zayn.

''Tja!'' svarade Zayn.

De satt helt tysta ett tag i solen. Zayn såg att Harry och Liam kom ut från Leftarnas sida. De satt sig på två solstolar en bit bort från Zayn och de andra. Han hör att de pratar, men han hör inte om vad. Det verkar som om Harry har sakt ett skämt eftersom Liam börjar skratta väldigt mycket.

Plötsligt vände Harry sin blick mot Zayn. Harry log. Det gjorde Zayn också. Han var precis på att vinka till de när Emelie sa:

Zayn bestämde sig för att inte vinka. Han vänder blicken från Liam och Harry och tillbaka till de andra.

Efter att ha suttit där en stund gick Emelie och Sarah in och det var bara Zayn och Zac kvar. En stund senare gick också Harry och Liam in i huset. Zac och Zayn var helt själva på bakgården. Zac vände sitt huvud mot Zayn. Zayn log.

Sen gick allt så snabbt. Zayn förståd inte riktigt vad som hände. Zac hade luttat sig fram mot Zayn. Deras läppar hade möts. Kyssen hade inte varit lång, men den behövde inte vara längre. Zac reste sig upp och började gå in.

''Tack.'' sa han innan han gick in i huset igen.

Zayn satt kvar där helt ensam. ''Vad hade precis hänt? Betyde det där något? Är jag gay?'' tänkte han.

Harry gick bort från elden. Katy gick efter honom.

- Är allt okej? frågade hon.

- Jadå, svarade Harry och försökte le lite.

- Är du säker? Du ser inte så glad ut, sa Katy.

- Ja, det är bara lite konstigt att komma bort från allt...

- Allt?

- Ja, du vet från allt jag har levt i 2 år nu.

Harry ljög inte. Men han sa inte hela saningen heller.

- M, det måste vara svårt med alla de där skrickande fansen, sa Katy.

- Ja, men alltså vi älskar våra fans väldigt mycket ändå. Jag brukar inte tänka på det så mycket, att de skricker och sånt, men när jag kommer hit och lever utan det känns det så skönt. Jag vet inte om jag kommer klara att komma tillbaka till allt sen, sa Harry.

- Jag fattar.. svarade Katy.

- Det är skönt att prata med någon som inte är från den världen, sa Harry och log mot Katy.

- Mm.. sa Katy.

- Seriöst, visste du inte vem vi var innan vi träffades? frågade Harry.

- Nä, jag hade inte en aning om att ni fanns, svarade Katy avikande. Ska vi inte gå tillbaka till de andra?

- Jovisst. Och du, tack för att du lyssnar, sa Harry och gick med Katy tillbaka med de andra.

RIGHT

- Lou du är så rolig!

Louis hade precis berättat en rolig historia om när han första gången åkt flygplan. Alla runt elden skrattade.

Zayn satt brevid sin rumskamrat Zac.

- Vill du ha en marschmellow? frågade Zac.

- Visst, tack, svarade Zayn.

De grillade marschmellows tillsammans och skrattde åt allt.

- Så, hur är det att ha så många tjejer som älskar dig? frågade Zac.

- Äh, det är lite konstigt. Men man vänjer sig, svarade Zayn.

Zayn kollade in i Zacs ögon. När han log sken de. Det var svårt att förstå varför, tyckte Zayn, men på något viss var det svårt att slita blicken från honom.

LEFT

Harry hade suttit runt elden med de andra ett tag nu. De hade sjungit lite lägersånger och spökhistorier. Det var som att åka på kollo när man var liten. Mysigt.

- Liam, Harry, jag måste fråga, varför är ni här? frågade någon plötsligt.

Harry och Liam kollade på varandra. De hade lovat att inte berätta för någon om vad som hade hänt.

- Äh, det är inte en så intressant historia, kan vi inte prata om något annat i stället? sa Liam.

- Äh, kom igen Liam! sa Soe och knuffar Liam lite.

- Nää, det är inget, sa Liam.

Han ville inte att Soe skulle veta vad de hade gjort. Han tyckte mycket om Soe, han ville inte att hon skulle tycka att han var ett svin.

- Folk tyckte att vi behövde komma bort från ''kändis världen'' lite. Få lite semester, sa Harry.

Niall hade sakt till Harry att det var det Niall hade sakt till Simon när han hade frågat. Det verkade funka. Egentligen var det inte en lögn. Harry hade börjat fundera på varför de egentligen hade blivit skickade hit. Han trodde inte bara att det var för att de hade bruttit sig in och kollat på när tjejer klädde av sig. Det där med att få komma bort från ''kändis världen'' hade kanske också spelat en roll i varför de blev hit skickade? Han kände inte riktigt igen de andra killarna längre när han tänkte efter. De var inte likadanna som de var när de träffat varandra första gången. Harry mistänker att han inte heller är likadan längre.

Han hade läst på många sidor och i skvaller tidningar om hur kändisskapet hade ändrat på killarna i One Direction. Han brukade bara struntat i det, men nu när han tänker på det nu verkade det faktiskt stämma lite.

- Harry, spelar du fotboll? frågade någon plötsligt.

- Ehhh, lite med kompisar men inte så bra, svarade Harry.

- Vi behöver en till i vårt lag till på fredag, vi ska spela mot right. Första matchen i serien, är du intresserad?

- Alltså inte bra på fotboll... svarde Harry.

- Äh, det gör inget, vi lär dig!

- Jaha... okej då.

Louis sov. Djupt, djupt. Han drömde sig tillbaka. Bort, bort, bort från detta. Han ville hem. Även om han trivdes här, älskade han sitt liv där hemma. Det var så underbart. Han kom från ett ställe där han var lite mobbad och inte så omtyckt av många till ett ställe där det fanns tjejer över allt som älskade honom. Klart han saknade det. Han ville inte tillbaka till skolan, han ville ut och uppleva världen! Inte sitta i en skolbänk... Han ville resa, träffa nya människor, spela in musik, träffa tjejer, uppleva otroliga saker....

Plötsligt dras han ut ur sina drömmar och tankar och tillbaka till verkligheten. Han kände en kall dusch komma över honom. Och nu menar han en riktig kall dusch, bokstavligt talat. Han öppnade ögonen och vattnet ran ner från håret. Genom vatttnet ser han att han sitter i ett dusch rum. Han kollar runt sig, där satt både Niall och Zayn i två andra duschar. Alla tre är fast bindna till stolar.

- Va händer? sa Louis.

- Inte en aning. Ja vaknade av att någon bar mig ur sängen och tog mig hit, svarade Niall.

- ÅHHHHH, det är kalt! sa Zayn.

- No shit... sa Louis.

- Ohhhhhhhh, ohhhhhhh, ohhhhh.

Spökliga ljud ekade i rummet.

- Någon där? sa Niall lågt.

- Ohhhhhhh, ohhhhhhh, ohhhhh!

- Hallå?! skrek Louis.

- Niall Horan...Louis Tomlinson... Zayn Malik..... sa den spökliga rösten.

Vatten fortsatt rinna över Louis. Det var kalt. Sååå kalt.

- VÄLKOMNA TILL RIGHT! skrek rösten.

En massa killar sprang in i duschrummet. Alla hade med sig ett eller flera paket ägg. De kastade alla äggen på Louis, Zayn och Niall.

- AHHHHHH, skrek Zayn.

Louis och Niall bara skrattade.

-

Liam kom in genom dörren.

- Tja! sa Soe som låg i sängen med musik i hörrlurarna.

- Hej, va lyssnar du på? frågade Liam.

- Vet du va? Jag tänkte att jag skulle lyssna lite på er musik, den är faktiskt riktigt bra! Inte sån musik jag brukar lyssna på men det var faktiskt bra. Jag gillar den där I wan't, sa Soe.

- Awesome! Tack så mycket, svarade Liam och log.

-

Harry kom gåendes i korridoren. Skolans korridorer var fina. Hela skolan var fin och gammal. Det är lite som ett slott, många rum och mycket utsmyckade väggar. Katy kom gåendes i andran änden av korridoren. Hon kollade upp på Harry och log. Harry log tillbaka. Hon hade på sig på sig en blå sommarkläning, bruna balerina-skor, ett vitt nitarmband och lila solglasögon i håret. Hennes hy var väldigt blek och den sken. Hennes tänder var ennu blekare och när hon log bländar det nästan Harry (okej kanske lite överdrivet, men nästan iallafall). Hennes ögon var stora och gröna. Hon var vacker. Harry har inte tänkt på det innan - han hade bara tyckt hon var snygg, efter som Tom tyckte det - men hon var faktiskt vacker. När de hon är lite framför Harry slapp hon blicken från hans ögon och kollade generat ner på golvet. Hon fortsätter ut ur korridoren.

-

Det är sent på kvällen. Killarnas andra dag på skolan hade det inte hänt så mycket på. Bara en vanlig dag i skolan. Det var som om de drogs tillbaka 2 år i tiden. Inga skrickande tjejer, inga paparitzi, inga ryckten, ingenting. Det var skönt. Det var ingen som dömde de.

De satt runt två eldar. Lefters på ena sidan, righters på andra.

Liam satt brevid Soe och grillade marschmelows. De skrattade åt allt. Liams marschmelows råkade ramla av pinnen, detta tyckte Soe var hur kul som helst.

Harry satt och pratade med Tom. Han satt och pratade om någon fotbolls match som han hade sätt häromdag. Harry lyssnade bara lite halvt och ibland säger han ''jaha''. ''jaså'' eller ''va kul''. Han kollade på Katy. Hon satt med några andra tjejer och pratade på andra sidan av elden. Man såg inte mycket, men lite. Harry kunde inte sluta stirra. Hon var så fin. Hon mötte hans blick. Hon log. De satt och tittade på varandra länge.

- Och sen i slut minuten så tar Messi bollen, kontrar och sätter den! Fattar du hur snyggt mål! Fattar du? Harry? Hallå Harry? sa Tom.

Harry hade glömt säga ''jaha'' ''jaså'' eller ''va kul'' den här gången.

- HARRY?! sa Tom och skackar Harry.

- Oj, förlåt... jag tänkte bara på en sak... sa Harry och försöker slita blicken från Katy.

Tillsist lyckades han och kollade på Tom. Han såg surt på Harry.

- Vadå? sa Harry och flinade.

- Jag ser hur ni kollar på varandra, sa Tom.

- Va? Vem? frågar Harry.

- Du och Katy, svarade Tom.

- Men komigen! Nä det tror du inte! Det skulle jag inte kunna göra mot dig, Tom! sa Harry. Efter den välkomsten jag har fått av dig, kommer jag aldrig kunna göra något sånt mot dig.

Tom kollade länge på Harry.

- Du har väl rätt. Förlåt.. sa Tom.

- Äh, det är lugnt.

Harry mådde shit. Bara helt shit. Vad skulle han göra? Man kan inte ändra känslor. Men Tom hade faktiskt varit den bästa vännen man kunde få så här snabbt. Bara två dagar hade de känt varandra, och de var redan väldigt nära. Harry bestämde sig för gå en liten tur, bara för att komma bort från allt en stund.

- Jag kommer snart tillbaka, ska bara fixa en sak, sa Harry, reste sig upp och gick iväg.

När Harry kommer in i matsalen sitter Louis, Niall, Zayn, Liam och någon tjej vid ett bord i mitten. Harry antar att det är tjejen Tom snackade om. Harry kan se varför Tom tyckter att hon är så snygg.

Liam skiner upp när han ser Harry.

- Äntligen, säger han och går mot Harry. Hur är din rumskamrat?

- Helt okej, känner ju han inte så bra än, men han verkar trevligt. Din? svarar Harry.

- Hon är awesome! Först trodde jag att det skulle vara lite konstigt att ha en tjej som rumskamrat, men hon är riktigt cool, säger Liam.

Harry och Liam går tillbaka till de andra. Harry får ögonkontakt med Louis och ler. Han ler lite och försiktigt tillbaka. Liam och Harry sätter sig på ena sidan av bordet tillsammans med tjejen.

- Detta är Katy Benson. Hon är också ny här, lefter som oss, säger Liam och pekar på tjejen som sitter brevid honom.

- Hej, jag heter Harry Styles. Som Liam säkert redan har sakt är vi också nya här, säger Harry.

- Hej, säger Katy och ler.

- Okej, allihopa, välkomna än en gång här till vår skola Sorofy! Jag är er rektor Mr. Clark. Jag hoppas ni kommer trivas här på våran underbara skola.

Skolans rektorns hade kommit in i rummet. Han var en rätt gammal man (60-års åldern) med en stor öl mage, en rätt markant, brun mustasch och munk-frisyr. Han kollar runt på eleverna som sitter i matsalen.

- Har ni några frågor? säger han och ser så ointresserad ut som det går. Han vill tydligen inte ha några frågor, men han frågar för att det ska se ut som om han bryr sig. Vilket det är tydligt att han inte gör.

- Nähä, inte det? Då får ni gå till era första lektioner. Om ni har några klagomål, kan ni komma och boka ett möte med mig, säger han och börjar mot utgången.

När han går förbi Harry saktar han in. Hans ögon speras upp. Han får svårt för att andas och börjar gör konstiga ljud. Han vinglar till, och tillsist faller han, rakt in i Harry. Alla sitter helt stilla och tysta och väntar på att Mr. Clark ska resa sig upp. Harry rör sig minst av alla. Mr. Clark ligger fortfarande på honom. Gå av, gå av nu! tänker Harry. Mr. Clark börjar glidda ner mer och mer på golvet. Nu börjar alla förstå att Mr. Clark inte bara kommer resa sig upp.

- Mr. Clark? säger Katy till slut.

Inget svar.

- Mr. Clark? Kan du höra oss? säger Niall och går fram till honom.

Niall drar av Mr. Clark från Harry och lägger på rygg på golvet. Hans ögon var uppspärrade och hans hy var blek.

- Gud.. det ser ju ut som om han är död, säger Zayn och backar.

- Zayn! säger Liam och kollar argt på Zayn.

- Förlåt, men det gör ju det... svarar Zayn.

- Han andas nästan inte... Någon ring en ambulans! Snabbt! skriker Niall efter han har satt örat mot Mr. Clarks bröst.

Liam ringer snabbt efter en ambulans. Flera andra elever och lärare har börjat strömma in i matsalen för att se vad som händer.

Harry sitter kvar på samma stol som han har suttit på hela tiden. Han har inte rört sig ur fläcken. Folk skriker och gråter runt honom, men han sitter bara och stirrar rakt ut. Det ända han kunde tänka på var Mr. Clarks uppspärrade ögon. De var fylda av oro. Som om han visste att bara några sekund senare skulle han ligga på golvet medvetslös. Ögonen var bedjande efter hjälp. Han hade sett på Harry som om Harry kunde gör något. Harry kan inte sudda ut tanken på Mr. Clarks ögon. Den satt fast på näthinnan.

-

Bilden hade fortfarande inte försvunnit, men den har tunnats ut lite i alla fall. Kl. är 23.30 och Harry ligger inne på sitt rum i nedredelen av våningsängen. Ovanför honom ligger Tom och snarckar högt. Harry är van vid snarkningar vid detta laget. Louis, Niall och Liam snarckade väldigt mycket och efter flera nätter i samma hotelrum som de hade han lärt sig sova när andra snarkade.

Han vänder sig om i sängen och tänker sig tillbaka på hur dagen har sätt ut.

Att komma till skolan hade varit konstigt, men på något sätt kändes det skönt. Ibland kunde han bli lite trött på ''kändis världen'' med skrickande fans, paparatzi, falska ryckten och haters. Hela denna dagen hade han klarat sig utan allt det där. Det var skönt. Men dagen hade inte varit helt lätt ändå. Efter att ambulandsen hade hämtat Mr. Clark skulle alla gå tillbaka till sina lektioner. Harrys första lektion var Engelska. Hans engelska klass hade också Liam, Louis, Niall och Zayn varit i. Han och Liam hade suttit brevid varandra. Klassrummet var tydligt uppdelat. Lefters på ena sida, righters på andra. Detta med att vara ''lefter'' eller ''righter'' hade varit större än vad Harr hade trott. Man kan tydligt se vem som var vem. Lefters har röda armband, Righers blå. Lefters pratade bara med andra lefters, righters pratade bara med righters. Detta hade Louis sakt till honom innan. Det var tydligen något som hans rumskamrat Mike hade sakt.

Under engelska lektionen hade Louis och Harry fått ögonkontakt många gånger, men Louis hade snabbt tagit bort bliken när det hände.

Harry hade pratat med lite andra lefters under dagen. Alla hade varit trevliga, och väldigt få hade vetat vem han var. Men alla tyckte det var coolt när han och Liam berättat om One Direction och mycket vad de hade hänt de. De hade berättat mycket, och de kommer säkert berätta mer, men det var en sak de aldrig skulle prata om med någon och det var varför de hade kommit hit egentligen. Det hade de alla lovat innan de åkte hit.

Harry blundade och somnade ovanligt snabbt. Det sitta han tänkte på var Mr. Clarks bedjande ögon.

-

- AHHHHHHHHHHHHHHHH!

Ett stökligt skrik väcker Harry. Han hinner inte se mycket innan han får något framför ögonen. En halsduk eller något liknande binds runt hans huvud och täcker hans ögon. Någon bär drastiskt upp honom ur sängen och går iväg med honom. Harry börjar få panik, han vet inte vem som bär honom, eller vart de är på väg.

Han blir nedsatt på en stol. Det är kallt. Han börja misstänka att han är utomhus. Någon tar av hans ögonbindel. Först ser han inget. Men efter en stund vänjer sig hans ögon till mörkret. Som han trodde är han utomhus. Han ser en skog inte långt från honom. Men han ser inte en enda levande själ. Han är helt bunden med hårda rep till stolen han sitter på.

- Hallå? säger någon precis bakom honom.

- Liam? säger Harry.

- Harry? Vad händer? Varför är vi här? säger Liam.

- Ingen aning.. är du också fast bunden?

- Ja.

- Usch det är kalt...

- Inte så farligt.

- Nä, men du har på dig pyamas.. Jag sitter här helt naken.

Liam skrattar.

- Liam! Detta är inte kul, jag kan frysa till döds, säger Harry alvarligt.

Liam bara fortsätter att skratta.

De sitter där en stund, utan att veta vad som har hänt eller kommer hända.

Plötsligt ser Harry hur personer börjar strömma ut ur skogen.

- Liam.. jag ser hur folk kommer, säger Harry.

- De kommer här också... svarar Liam.

De kommer springandes från alla hål. När de närmar sig känner Harry igen många av de. Han ser Tom och några andra killar han hade pratat med tidgare idag.

Nu står alla runt i ring omkring Harry och Liam.

- Vi har samlats här idag för att välkomna Harry Styles och Liam Payne! Ska vi inte ge de ett ordentligt välkomnande? Som vi alltid gör? skricker Tom med mörk röst.

Alla killarna skricker och springer fram till Liam och Harry. De har alla sprut-grädde i handen och sprutar allt vad de kan på Harry och Liam.

Liam och Harry sitter där och skrattar. Detta var ett lite udda välkomnande...

Hannha stänger dörren bakom honom. Killen som sitter i nedredelen av våningsängen ler när han ser Louis.

- Hej! säger han.

- Hej! svarar Louis och bär in sina väskor i rummet.

- Behöver du hjälp? undrar killen.

- Nä det är lugnt, jag klarar mig, svarar Louis.

- Okej.. Föresten jag heter Mike, Mike Sheeme, säger killen och räcker fram sin hand för att hälsa.

- Louis Tomlinson, svarar Louis och skakar Mikes hand.

- Varför känner jag igen det namnet?

- Jag vet inte.... kanske för att jag är en medlem av ett rätt känt pojkband, One Direction.

- Ahhhhhh, min syster älskar er! Hon skulle freaka om hon visste att du var här!

- Haha, många av våra fans skulle freaka om de visste att vi var här.

- Ni? Är de andra medlemar här också?

. Japp.

- Vilken sida?

- Niall och Zayn, right. Liam och Harry, left.

- Synd... Harry är den ända jag vet vem är, han verkade cool.

- Varför är det synd?

- Han är ju lefter nu..

Mike utalar ordet lefter som om han har skit i munen. Man kn tydligt höra att han inte gillar de här så kallade lefters.

- Vad har det med saken att göra? undrar Louis.

- Louis, du är en righter, righters gillar inte lefters. Righters och lefters umgås inte.

- Men hon där Hannah sa ju att...

- Hannah vet inget om vad som händer på denna skolan. Hon går runt i sin egna lilla värld. Förhållandet mellan Right och Left är som förhållandet mellan änglar och djävular. Krig.

Mikes ögon förendras från glada och välkomnande till kala och hårda. Louis kan tydligt se att detta med vilken sida man bor på inte bara handlar om var ens sovrum ligger, det handlar om på vilket sätt man lever på. Han börjar bli orolig för vad som kommer hända efter de lämnar skolan, men han bestämmer sig för att det fick vara framtida Louis problem.

Niall kommer in i rummet och en kille sitter på sängen. Han reser sig upp för att hälsa på Niall.

- He...

Det är som om han fryser till is. Han står helt chockad och stirrar på Niall.

- Hallå? säger Niall och viftar med händerna framför killens ögon.

- Oj... jag är ledsen, jag blev bara lite chockad, du är liksom....du?! säger killen efter än stund.

- Ja, sist jag kollade så var jag jag, svarar Niall och ler.

- Hahah. Vad gör du här? frågar killen.

- Ehm, ja... alltså jag måste bara veta vad du heter först, du vet ju vad jag heter och så...

- Haha okej, Simon Brown.

- Trevligt att träffas Simon!

- Men, du svarade inte på frågan, varför är du här?

- Ehm, alltså, vissa folk tyckte att vi behövde komma bort från ''kändis världen''..

- Jaha okej, är det okej om du sover där uppe? Jag har alltid använt den nedre.

- Visst det är OK.

Niall börjar packa ut sina grejer. Det var kanske inte så dumt det där egntligen, med att komma brot från ''kändis världen''. ''Kändis världen'' var väldigt tuff och hård, det fanns inte mycket tid att bara vara sig själv och slappna av lite. Det kanske han kunde få tid till här, kanske denna så kallade semestren skulle bli något posetivt?

När Zayn kommer in genom dörren är han nervös. Han hatar att träffa nya människor. Han är aldrig säker på hur första intrygget kommer bli. Han vill så gärna att det ska bli bra, men då över anstränger han sig bara och då blir han tyst och blyg. Första gången de hade umgåts i One Direction hade han också varit blyg, men det hade iallafall gått över efter bara några dagar. Nu vill han att han göra ett bra intryck, men han vill fortfarande vara sig själv.

- Hej! säger han så fort han får ögonkontakt med killen som sitter på sängen.

Att säga hej först låter bra, tänker han.

- Hej, svarar killen men reser sig inte upp.

Han var inte så imötokomande.

- Jag är Zayn Malik, säger Zayn.

- Zac Ball, svarar killen.

Zac sitter fortfarnade kvar på sängen. Han har på sig en rutig skjorta och jeans. Han har stått vid speglen länge ser man. Mycket hårvax!

Zac kollar upp på Zayn och ler.

- Eh, sorry. Jag är bara lite nervös, jag är inte så bra på detta med första intryk och grejer, säger Zac, reser sig upp och sräcker fram handen för att hälsa på Zayn.

Denna killen verkade väldigt lik Zayn. Posetivt, tänker Zayn. Han skackar Zacs hand.

Liam går långsamt in i rummet. Varför sitter det en tjej på sängen? I alla andras rum hade det varit killar, varför inte i Liams rum? Tjejen måste ha sätt vad han tänkt när hon säger:

- Jag vet, jag vet, det är jättekonstigt att jag sitter här. Du trodde att du skulle bo tillsammans med en kille. Men lugn, jag är typ en av killarna här på skolan. Jag heter Soe Tyler, jag är din nya rumskamrat!

- Hej.. nej det är lugnt. Mitt namn är Liam Payne, säger Liam.

- Liam? Trevligt. Spelar du några sporter? frågar Soe.

- Jag är en rätt bra löppare. Sedan har jag spelat lite fotboll på fritiden och så, men inget särkilt bra, svarar Liam.

- Jag spelar fotboll. Det finns två lag här på skolan, ett för lefters och ett för righters. Som du antagligen har räknat så spelar jag i lefts lag. Vi är rätt bra, bättre än right i alla fall.

Liam skrattar. Hans rumskamrat var rätt najs. Detta kunde bli bra.

- Läget? frågar killen inne i rummet.

- Bra, tack! Själv? säger Harry och bär in sina väskor i rummet.

- Sjukt bra faktiskt! svarar killen och ler stort.

- Är det något som har hänt? Eller är du bara alltid så här glad? säger Harry och skrattar lite.

- Nog en liten blanning. Vill du veta en awesome grej?

- Visst...

- Det finns en sjukt snygg tjej som jag känner hem ifrån, vi brukar typ umgås på sommrana, hon har nu börjat här på skolan!

- Najs! Är hon intreserad av dig?

- Jag hoppas det!

- Haha.

- Har du en flickvän?

- Nej.. det är lite svårt att ha en när man har mitt jobb.

- Ditt jobb?

- Jag är sångare, i ett band, One Direction.

- Jaså? Coolt!

Harry börjar packa ut sina grejer.

- Har du övre eller undre sängen? undrar Harry.

- Övre! svarar killen. Du, jag glömde, jag heter Tom Praker. Du?

- Harry Styles. Jag skulle gå ner när jag var klar, vi ses!