Harry gick bort från elden. Katy gick efter honom.

- Är allt okej? frågade hon.

- Jadå, svarade Harry och försökte le lite.

- Är du säker? Du ser inte så glad ut, sa Katy.

- Ja, det är bara lite konstigt att komma bort från allt...

- Allt?

- Ja, du vet från allt jag har levt i 2 år nu.

Harry ljög inte. Men han sa inte hela saningen heller.

- M, det måste vara svårt med alla de där skrickande fansen, sa Katy.

- Ja, men alltså vi älskar våra fans väldigt mycket ändå. Jag brukar inte tänka på det så mycket, att de skricker och sånt, men när jag kommer hit och lever utan det känns det så skönt. Jag vet inte om jag kommer klara att komma tillbaka till allt sen, sa Harry.

- Jag fattar.. svarade Katy.

- Det är skönt att prata med någon som inte är från den världen, sa Harry och log mot Katy.

- Mm.. sa Katy.

- Seriöst, visste du inte vem vi var innan vi träffades? frågade Harry.

- Nä, jag hade inte en aning om att ni fanns, svarade Katy avikande. Ska vi inte gå tillbaka till de andra?

- Jovisst. Och du, tack för att du lyssnar, sa Harry och gick med Katy tillbaka med de andra.

RIGHT

- Lou du är så rolig!

Louis hade precis berättat en rolig historia om när han första gången åkt flygplan. Alla runt elden skrattade.

Zayn satt brevid sin rumskamrat Zac.

- Vill du ha en marschmellow? frågade Zac.

- Visst, tack, svarade Zayn.

De grillade marschmellows tillsammans och skrattde åt allt.

- Så, hur är det att ha så många tjejer som älskar dig? frågade Zac.

- Äh, det är lite konstigt. Men man vänjer sig, svarade Zayn.

Zayn kollade in i Zacs ögon. När han log sken de. Det var svårt att förstå varför, tyckte Zayn, men på något viss var det svårt att slita blicken från honom.

LEFT

Harry hade suttit runt elden med de andra ett tag nu. De hade sjungit lite lägersånger och spökhistorier. Det var som att åka på kollo när man var liten. Mysigt.

- Liam, Harry, jag måste fråga, varför är ni här? frågade någon plötsligt.

Harry och Liam kollade på varandra. De hade lovat att inte berätta för någon om vad som hade hänt.

- Äh, det är inte en så intressant historia, kan vi inte prata om något annat i stället? sa Liam.

- Äh, kom igen Liam! sa Soe och knuffar Liam lite.

- Nää, det är inget, sa Liam.

Han ville inte att Soe skulle veta vad de hade gjort. Han tyckte mycket om Soe, han ville inte att hon skulle tycka att han var ett svin.

- Folk tyckte att vi behövde komma bort från ''kändis världen'' lite. Få lite semester, sa Harry.

Niall hade sakt till Harry att det var det Niall hade sakt till Simon när han hade frågat. Det verkade funka. Egentligen var det inte en lögn. Harry hade börjat fundera på varför de egentligen hade blivit skickade hit. Han trodde inte bara att det var för att de hade bruttit sig in och kollat på när tjejer klädde av sig. Det där med att få komma bort från ''kändis världen'' hade kanske också spelat en roll i varför de blev hit skickade? Han kände inte riktigt igen de andra killarna längre när han tänkte efter. De var inte likadanna som de var när de träffat varandra första gången. Harry mistänker att han inte heller är likadan längre.

Han hade läst på många sidor och i skvaller tidningar om hur kändisskapet hade ändrat på killarna i One Direction. Han brukade bara struntat i det, men nu när han tänker på det nu verkade det faktiskt stämma lite.

- Harry, spelar du fotboll? frågade någon plötsligt.

- Ehhh, lite med kompisar men inte så bra, svarade Harry.

- Vi behöver en till i vårt lag till på fredag, vi ska spela mot right. Första matchen i serien, är du intresserad?

- Alltså inte bra på fotboll... svarde Harry.

- Äh, det gör inget, vi lär dig!

- Jaha... okej då.