Klockan tickade fram. Tiden kunde inte gå mer långsamt. Hissen tar hundra år på sig att komma upp till våning 4. Just nu var de på våning 2 där en pensionär höll på att gå på hissen. Hon tog oerhört lång tid på sig. Harry var väldigt nära på att bara dra in henne så att hissen kunde fortsätta. Men det gör han inte. Äntligen har pensionär komit in i hissen så att dörrarna kan stängas. Hissen börjar röra sig uppåt. Hon står brevid Harry och kollar upp på honom.

- Jag vet att du gillar äldre damer, jag är ledig, säger tanten och flörtar med ögonen.

- Va? säger Harry förvånat.

- Kom och ta mig honey, säger tanten och smeker Harrys arm.

- Tyvärr, han är upptagen, säger Amanda och ler.

- Försök du bara, bitch, säger tanten och ger Amanda en sur blick.

- Ursäkta? säger Amanda förvånat.

Tanten fortsätta smeka Harrys arm och forsätter in på bröstet.

- Du rör inte min man! säger Amanda och tar bort hennes hand.

- Bitch! Du förtjänar inte honom, skriker tanten.

De båda börjar bråka och skrika.

Harry var nästan tvungen att knipa sig i armen för att se om detta var en dröm/mardröm. Två ''tjejer'' - den ena världens finaste flicka och den andra en randome konstig tant - står och fajtas om honom. I en hiss. En hiss på väg upp till hans bästa vän. Som är sjuk. Så sjuk så att man inte vet om han överlever.

Det var underbart att världens finaste flicka kämpade för honom mot en 80-åring. Men han kan inte bli glad, Louis är i hans tankar. Han orkade inte höra på flickornas bråk. Det var bara för mycket. Så fort hissen stannar på våning 3 så tar Harry Amandas hand och spring iväg henne.

- Vad gör du? Louis ligger på våning 4 inte 3, säger Amanda anfått.

- Jag orkade verkligen inte höra på dig och den där tanten. Vi tar trapporna, säger Harry.

- Förlåt, men det kändes bara så jobbigt. Jag har äntligen fått dig och så kommer någon tant och säger att jag inte förtjänar dig, säger Amanda när de springer upp för trapporna.

- Jag förstår dig men jag orkade bara inte höra på det just nu, svarar Harry.

Harry och Amanda springer de sista biten och kommer äntligen till en dörr där det står ''4'' på. Harry sliter upp dörren och springer in. Sal två. Det var inte så svårt att hitta. Men sen rum 209. Första rummet Harry ser är nummer 1. Hur ska han hittat nummer 209 här. Oh nej vad jobbigt.

- Vart ska vi gå? frågar Amanda.

- Det finns bara ett sätt och det är att springa och hoppas att man springer rätt, svarar Harry och börjar springa igen.

5,10,18,20,30,33,45,60,77,83,89,90,96,100. Där skiljer salen sig i två delar.

- Vilket håll tar vi? undrar Harry och kollar på Amanda.

Amanda går efter hennes magkänsla.

- Vänster! säger Amanda och börjar springa åt vänster.

Men Harry står kvar.

- Kommer du? säger Amanda när hon märker att Harry inte springer brevid henne.

Det var något med tonläget Amanda sa ''Vänster''. Harry kände igen det. Det lätt precis som när Liam skrek ''vänster'' innan idag när Harry skulle hitta toaletten.

- Nej, höger! skriker Harry och springer åt höger.

Amanda suckar och springer efter Harry.

101,105,110,120,122,132,144,145,150,151,160,170,180,200, 201,205,206,207,208,209. 209!

Harry slänger upp dörren och det första han ser är de 3 andra killarna stå runt en säng. Killarna vänder sig om mot Harry. Alla killar har gråtfylda. Nialls kinder var helt dynsura. Bara av att se att de andra killarna gråter och är så ledsa fick Harry att börja gråta. Men det var absolut inte det värsta. Zyan går åt sidan så att Harry fick plats vid sängen.

Synen Harry får är förfärlig. Louis ligger på sängen och kollar på Harry. Han har slangar över allt och pipande maniker hänger ovanför hans huvud. Louis ögon är intet sägande. Det var nästan som om han redan var död. Harry börjar bli nervös för att han kanske har kommit försent. Han kollar på Louis med uppspärade ögon.

- Jag är inte död dude, säger Louis med en skakig röst.

Detta får Harry att gråta ännu mer. Liam tar armen runt Harry.

- Kom hit! säger Louis och sträcker ut armarna och gör sig redo för att krama Harry.

Harry går fram till Louis och lägger sig halv på honom med magen och kramar honom. Hans tårrar fortsätter strömma ut ur ögonen.

Kramen blev jätte lång och Harry önskade att den aldrig skulle ta slut.

- Louis Tomlinson? säger någon bakom Harry och Louis.

Harry tvingas sluta kramen och vända sig om.

- Ja, säger Louis.

Bakom de står det Karina i läkar därkt.

- Jag är din special läkare och jag behöver ta lite tester. Så dina anhöriga måste lämna rummet nu, säger Karina.

Det kändes som om någon hade slängt ut Harry ur sin egen show. Det var förfärligt att han inte får tillbringa mer tid med Louis, men han vet att om Karina lyckas med att hjälpa Louis så får de umgås mer. Så Harry och killarna går ut ur rummet. Där står Amanda. Harry hade helt glömt bort henne. Amanda går rakt fram till Harry och kramar honom.

Harry gråter så mycket att han nästan inte kan andas.

Efter kramen och så vänder Harry sig om och ser de andra killarna stå där helt lamslagna.

- Eh, ja detta är Amanda, säger Harry.

Killarna står bara tysta utan att göra något.

- Min flickvän, fortsätter Harry.

Killarna blir faktiskt lite gladare när de hör nyheten.

- Vad var det som hände? underade Harry.

- Vi var äntligen frame och skulle gå av bussen. Louis gick sist och när hans fötter kom ner på marken trillade han ihop. Vi trodde han var död. Han låg bara stilla på marken. Jag ringde ambulansen och den kom efter 4 minuter. Louis rörde sig inte fören vi kom in hit. Det var verkligen jätte obehagligt, vi trodde han var död, svarar Liam med gråt i rösten.

Harry kan inte äns föreställa sig det. Att Louis skulle vara död, det var något som inte fick hända.

Zayn, Liam och Niall satt sig ner i en soffa som stod i korridoren lite längre bort. Zayn döljde sitt ansikt i händerna. Liam kollar ut i luften och Niall kollar på Harry och Amanda.

- Kom, säger Amanda, tar Harry i handen och går mot de andra.

De sätter sig ner brevid Niall och han tar sin arm runt Harry.

- Du lykades bra där, viskar Niall och försöker le lite.

- Jag vet, viskar Harry tillbaka.

De siter där tysta i korridoren och väntar på att Karina ska komma ut ur rummet. Harry kan inte vänta. Han måste veta nu. Han vill träffa Louis nu. Nu nu nu! Harry reser sig upp och går fram och tillbaka i korridoren.

Amanda vet inte vad hon ska göra. Hon vill göra något efter som Harry och de andra har det så dåligt. Men det finns inget att säga som kan göra detta bra, det ända hon kan hoppas på är att hennes mamma skyndar sig.

Tiden släppar sig fram. Killarna skakar. Allihopa. Men igen säger något. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Äntligen öppnas dörren in till rum 209. Karina kommer ut och kollar på killarna.

- Han överlever nog, men han måste vara inlaggd några dagar till, säger hon.