Amanda stirrar på Harry. Vad hon just hörde kunde inte vara sant. Det fick bara inte vara sant.

- Vaaa? får Amnda fram till sist. Hur?

- Jag vet inte riktigt. Läkaren visste inte vad det var. Men Liam sa...

Harry börjar gråta. Han satt sig ner brevid Amanda som la armarna om honom.

- ..att han var mer död än levande just nu, men det går upp och ner hela tiden. Om det bara går nedåt från och med nu är han död inom 2 timmar. De ska kalla in den bästa läkaren i denna delen av landet för att få hjälp om vad de ska göra, fortsätter Harry.

Amanda vet inte vad hon ska säga. Det är nog första gången i hela hennes liv tror hon. Hon brukar alltid vara kvick i replikerna. Men nu är hon bara lamslagen. Hon vill verkligen säga något för att trösta Harry, men det var i princip omöjligt. Det finns inget att säga som skulle få honom att må bra. Amanda vill inte börja gråta. Hon kände att om hon började gråta skulle hon inte kunna sluta och det kommer inte hjälpa Harry på något sätt. Hon kände tårarna var väldigt när på att trilla ut från ögonen. Hon kan inte föreställa sig att Louis inte skulle finnas. Hon kan absolut inte föreställa sig det. Hon älskade Louis nästa lika högt som Harry. Han är riktigt underbar, rolig och livet utan honom skulle bli svårt. Hon kunde inte hålla inne de, de bara kom. Några tårar rinner ner från hennes skind. Nej, det går inte. Hon måste komma på något att säga.

Plötsligt öppnar någon dörren och kommer in.

- Jag går nu... Karina står i dörröppningen. Hon tystnar mitt i en mening när hon ser tonåringarna sitta och gråta på sängen.

- Mamma, det är inte så bra nu.. säger Amanda och kollar på Karina med gråtfylda ögon.

- Nej, jag ska veta vad som pågår här! säger Karina och kollar strängt på Amanda.

- Mamma! Gå! skriker Amanda, puttar ut henne ur rummet och stänger dörren.

Harry kollar upp på Amanda.

- Vart skulle hon? säger han.

- Till sjukhuset, hon brukar bli inkalad ibland på nätterna när det händer något viktigt och livshotande, svarar Amanda och kollar frågande på Harry.

- Sjukhuset?  Vilket?

- Det största i denna änden av landet, svarar Amanda. Hurså?

- Det är din mamma som är läkaren. Hon ska in och försöka rädda Louis.

- Klä på dig! Jag springer ut och gör så att mamma väntar på oss.

Amanda går ut ur rummet och Harry sitter ensam kvar själv. Tårarna fortsatte att rinna ut ur hans ögon. På ett sätt känner han att han hatar hans känslor, om han inte hade blivit små kär i Amanda hade han inte missat bussen och i så fall hade han varit med Louis hela kvällen och njutigt den kanske sista tiden med honom. Han bad till gud om att Louis var i livet när han kom till sjukhuset. Han drog på sig sina byxor och knäpper skjortan. När han är påväg ut ur dörren kommer han ihåg att hans mobil ligger på sängen. Han går tillbaka och när han är vid sängen ser han lådan med One Direction saker i. Han öppnar och ser Louis ansikte le mot honom. Han börjar stor gråta igen. Det fick inte sluta så här. Harry skulle inte kunna överleva utan Louis, det visste han. Han skulle inte kunna leva utan hans leende, hans skratt, hans personlighet och ja helt enkelt allt som har med Louis att göra. Han skyndar sig ut genom dörren och sätter på sig sin jacka. Utanför huset regnar det fortfarnade. Harry små springer fram till bilen som står parkerad vid gatan. Han sätter sig in i baksättet. Amanda och Karina sitter i framsättet. Så fort Harry stänger dörren så trampar Karina gasen i båtten och bilen kär snabbt iväg.

- Jag är ledsen att hörra om din vän, jag ska göra mitt bästa för att hjälpa honom. Men nu får du spänna fast dig för nu kommer det gå snabbt, säger Karina.

Harry har tappat talförmågonan. Han kan inte tänka på annat än Louis. Han försöker tänka på vad Louis har gjort under dagen som har gått. Han kommer ihåg att Louis inte var så deltagande i allt de gjort idag. Han sjöng inte med till någon låt och han pratade nästan inte med någon i bandet. Louis måste ha vetat något. Han måste ha känt av att något är fel.

Harry lutar sig tillbaka och önskar att bilresan ska gå jättesnabbt. Han orkar inte gissa mer på hur Louis har det, han vill veta, han vill se honom!

Äntligen stannar bilen. Harry springer ut. Han går in genom sjukhusdörren och springer fram till receptionen.

- Louis Tomlinson! Vilket rum är han i? säger Harry så snabbt att det nästan inte går att höra vad han säger.

- Ursäkta? säger receptionisten.

- LOUIS TOMLINSON! skriker Harry upprört.

- Har du bestält tid? säger receptionisten.

- Nej! Jag vill träffa honom nu! skriker Harry ännu mer upprört.

Amanda och Karina kommer in och går fram till Harry.

- Han är killens bästa vän, jag känner honom. Låt honom gå in! säger Karina lugnt till recetionisten.

- Våning 4, Sal 2, Rum 209, svarar recetionisten.

Harry springer iväg och Amanda hänger inte riktigt med. Amanda står kvar i hallen och vet inte riktigt om hon ska följa efter. Killarna känner ju inte riktigt henne och detta är ju rätt så personligt och känsligt.

Plötsligt kommer Harry tillbaka springandes och tar Amanda i handen och pussar henne.

- Snälla, följ med mig, säger Harry.

- Alltid, svarar Amanda och springer iväg med Harry.