Det kändes som flera ton lyftes från Harrys axlar. Alla står/sitter kvar på precis samma sätt som de gjorde innan. Ingen vågar flyta sig. Tänk om det var en dröm. De kanske dagdrömmer. Tänk om någon rörde sig och de slängdes tillbaks i verkligheten. Harry bestämmer sig för att ta chansen. Han lyfter ett av benen och flytade den framåt i luften. Alla kollade på honom. Han sätter försiktigt ner foten på golvet. Så fort den är nere på golvet var det som alla fick tillbaka rörelseförmågan. De reser sig upp snabbt och springer in i rummet och Amanda går efter och små skrattar. Karina står kvar där hon stod innan och säger när Amanda går förbi henne:

- Jag har aldrig förståt mig på pop-sjärnor...

Sen börjar hon gå.

- Ehm, karina! skriker någon bakom henne.

Hon vänder sig om och ser Harry.

- Tack! För allt, säger Harry och ler.

- Tack själv. Jag har aldrig sätt Amanda så lycklig och glad som när hon är med dig, svarar Karina och vänder sig om och går där ifrån.

Det värmer faktiskt väldigt mycket att höra det tycker Harry. Han var ju också jättelycklig tillsammans med Amanda. Han står där ute i korridoren och tänker lite över alllt, det hade bara plötsligt blivit lite för mycket på en kväll. Han vänder sig glatt om och går in i rummet. Där inne är alla glada. Framförallt Louis. Det var lite svårt att förstå att han har legat väldigt nära att dö och sen ligger han skrattandes i sängen. Först förstår inte Harry vad det är de skrattar åt men när alla kollar på honom och Amanda säger ''Förlåt'' till honom förstår han direkt.

- Hon gjorde inget, utan att ha bilden som bakgrund på hennes mobil. Jag trodde det var min och tog upp den från bordet och såg bilden. Hahaha! säger Niall och skrattar så mycket så att han tappar balansen och trillar ner på golvet, men fortsätter bara skratta medans han ligger kvar på golvet.

Nu skrattar de andra mer än någonsin.

Harry blir jättegenerad. Men han kan inte låta bli att tänka på hur löjlig han såg ut i den där nattlinnet. Och sen Niall skratt på det. Och att höra Louis skratt. Han orkade inte hålla masken utan började skratta som de andra. Han sätter sig ner brevid Amanda och viskar in i hennes öra:

- Nu när du inte höll vad du lovade, vill jag gärna ha tillbakas min kyss..

Amanda ler och lutar sig fram mot Harry. Deras läppar möts och det är lika underbart som alltid. Alla tystnar runt de. Harry märker det inte för en efter en stund. Han tvingade sig själv avbryta kyssen och kolla på de andra. Louis stirrar bara på de. Harry hade helt glömt bort att Louis inte visste något om honom och Amanda.

- Amanda min flickvän, säger Harry och ler.

Han hade vant sig vid att säga det nu och det kändes bara helt rätt.

- Ja, jag ser det, säger Louis och ler.

- OH MY GOD AMANDA! DET ÄR JU FANTASTISKT! BERÄTTA ALLA DETALJER!

Amanda och hennes bästa vän Sara sitter på Amandas säng och pratar. Amanda har precis släppt bomben om Harry.

- Haha, jo alltså han skulle hittat toaletten och gick vilse innan ''What's up UK?'' och så träffade jag honom och visade honom vägen. Sen så träffade vi varandra efter showen och kysstes i regnet. Sen så åkte bussen utan honom och..

- VÄÄÄÄNTA! Kysstes i regnet? DELTALJERNA AMANDA DETALJERNA! säger Sara upprört och hoppar upp och ner i sängen.

- Jo han sprang efter mig i regnet när jag var på väg hem och frågade om mitt nummer. Sen så kollade vi på varandra ett tag och sen så lutade jag mig fram och kysste honom. Det var typ rätt romantiskt, svarar Amanda och ler generat.

- OMG, Amanda. Det är så underbart! säger Sara och kramar Amanda.

- Ja, det är faktiskt rätt underbart.. svarar Amanda och ler. Sedan fortsätter hon med att berätta allt om vad som hände kvällen/natten innan. Sara börjar skratta sjukt mycket när hon ser bilden på Harry i nattlinne.

- Lova att du aldrig berättar om denna bilden för någon. Lova! säger Amanda när hon får lite dåligt samveta över att hon visade bilden.

- Jaja, jag lovar, svarar Sara.

Sara och Amanda fortsätter prata om kyssar och de andra killarna i 1D. De börjar prata Louis och vad som hände.

- Men vadå mår han bra nu? säger Sara förtvivlat.

- Jadå, han mår bra. Men han tar medecin och tar det lugnare på scenen och sånt nu. I ett tag framåt, svarar Amanda.

- Va hemskt. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig Louis död, säger Sara tyst.

- Det var jättehemskt. Louis bara låg där. Tyst och stilla. Usch. Det var så hemskt. Och att se Harry och de andra vara så ledsna, säger Amanda ännu tystare.

- Nej, han mår bra nu. Vi pratar om något annat, säger Sara.

Det blir tyst. Ingen vet riktigt vad de ska säga nu. De var liksom inne i ett moln av sorg, och det var svårt att ta sig ur.

*PipPip*

Amanda tar upp hennes mobil. Ett mess.

- Vem är det från? frågar Sara och lutar sig över Amandas mobil för att se.

- Dedu, svarar Amanda, flinar och tar bort mobilen.

- Kom igen nu! Det är Harry eller hur?

Sara slänger sig över Amanda och försöker ta mobilen. Hon lyckas efter ett tags bråkande få tag på den.

- Awwww, vad han är söt! säger Sara efter att ha läst sms:et.

- Kan jag få läsa det?

- Jaja.

''Hej älskling. Jag saknar dig jättemycket! Även om det bara är en dag sen vi sågs, så känns det som en evighet. Jag ville bara att du ska veta att jag älskar dig! Puss <3''

Amanda bara ler. Han är så fin. Precis som han skrev känns det som en evighet hon och Harry träffades. Hon ville bara krama honom igen.

Det var som om Sara läste hennes tankar när hon säger:

- Jag förstår att det är jobbigt nu, men ni kommer ses snart igen, så fort han kommer hem från turnern.

Amanda börjar nästan gråta. Hon vet inte om det är av lycka - av att ha en sådan fin pojkvän - eller om det var av sorg - att hon inte skulle träffa honom på väldigt väldigt länge - det var förvirande.

- Det är okej att gråta, säger Sara och tar händerna om Amanda och kramar henne.

Amandas ögon fylls av tårar och de rinner ner från hennes ögon.

- Jag vet inte hur jag ska förklara det, snifftar Amanda.

- Du behöver inte förklara, jag förstår, säger Sara för att lugna ner Amanda.

De sitter där i flera minuter och kramas.

- Du borde nog svara, säger Sara tillsist.

- Ja... men vad ska jag skriva då? fråga Amanda.

- Som du känner, svarar Sara och ler.

Amanda är så glad över att hon har en vän som Sara. Hon är underbar.