In your esey Part 1

 

Hej allihopa! Detta är min första novell, så var snälla ;). Hoppas ni gillar den ändå!

 

 

*I hear Jerusalem bells are ringing Roman Cavalry choirs are singing be my mirror, my sword and shiel my missionaries in a foreign field.* Musiken dunkar ut genom högtalarna i bussen när den rullar fram på Englands motorvägar. *For some reason I can't explain once you go there was never never an honest word and that was when I ruled the world* Harry, Liam, Zayn och Niall sjunger med till musiken. Harry och Liam sitter i soffan och spelar nintendo Wii. Louis fifflar med mobilen, Niall letar efter mat i kylskåpet och Zayn sitter och skrattar åt Harry och Liam. Bandet One Direction är på väg till ett brittiskt populärt live-TV-showen ''Whats up, Uk?'' där de ska uppträda och bli intervjuade. Just nu är på turne i UK.
- NIALL! Kan du kasta hit en Twix? ropar Harry och försöker överrösta musiken.
Niall ignorerar honom helt.
- NAILL! ropar Harry igen.
- Tyvärr, det finns bara en kvar och den vill jag ha! svarar Niall.
- Kom igen! Kasta hit den!
- Jaja, okej då, svara Niall lite nedstämd och kastar Twixen till Harry.
- Tack, säger Harry med ett litet flin.
- Om du kan slita din blick från maten så håller du på att dö, säger Liam.
- Shiit! ropar Harry och slänger iväg twixen på bordet och börjar spela igen.
Niall börjar sträcka sig över bordet och försöker få tag i Twixen.
- Låt bli Niall! skicker Harry och sparkar till honom lite. Niall grymtar till och går tillbaka till kylskåpet.
- Allt den här bråkandet har gjort mig törstig, jag tror jag tar en cola.
- Varför är jag inte förvånad? säger Zayn.
Niall gör en liten grimasch och vänder sig om.
- Pojkar, vi är snart framme! ropar Paul killarnas manager.
- Okej! svarar alla utan Louis.
- Louis är något fel eller? frågar Liam.
- Nejdå, jag var bara väldigt inne i en grej just nu... svara Louis lite avvisande.
Killarna går av bussen lite senare och möts av en stor grupp skrikande fans.
- OMG OMG OMG! ONE DIRECTION ONE DIRECTION! OMG JAG ÄLSKAR ER! OMG!
- Jag tröttnar aldrig på detta, viskar Zayn till Liam. Liam flinar till svars.
Killarna vinkar lite och sen går de in i byggnaden som TV- showen ska vara sig i. De går i en rätt lång korridor och kommer fram till ett rum som det står ''ONE DIRECTION'' på dörren. Innanför finns ett mysigt men litet rum. En sofa, Tv och lite andra möbler. Niall slänger sig med det samma sig i soffan.
- Den är OK! säger han.
- Okej, grabbar, vi repeterar om 10 minuter så gör er inte allt för bekväma, säger Paul.

Efter genreppet och stylingen har killarna lite tid att göra vad de vill innan showen startar. De går in i deras rum och sätter sig och snackar och kollar på TV, alla utom Louis som sitter tyst i ett hörn och fifflar med mobilen. Efter en stund känner Harry att han behöver gå på toaletten.
- Jag tror jag går på toa, vet någon vart det ligger? säger Harry och reser sig upp och går mot dörren.
- Näää, inte en aning, svarar Zayn och de andra skackar på huvudet som svars.
- Aja, jag hittar det väl, säger Harry och går ut i korridoren.
När han kommer ut i korridoren och kollar runt vet han inte om han ska gå höger eller vänster. Han vänder tillbaka in i rummer och ropar:
- Vad tror ni höger eller vänster?
- VÄNSTER! skriker Liam till svars.
Harry går ut igen och svänger vänster. Han fortsätter rakt fram i korridoren och svänger lite här och var. Oj, det här stället var störe än vad jag trodde, tänkte han. På väggarna finns det en massa dörrar som leder till allt möjligt. Han har ingen aning vilken dörr som leder till toaletten. Han provar en dörr, men där inne satt ljudkillarna. Han skyndade sig snabbt ut så att de inte hinner märkta att han var där. En annan dörr han provar är en dörr ut. Han ser alla fans stå där ute.
- Alltså jag svär Harry log åt mig, jag lov... OMG! DET ÄR HARRY! JAG ÄLSKAR DIG! en flicka står och pratar med sina vänner när hon vänder sig om och ser Harry. Nu skriker alla fansen och slänger sig mot Harry.
- Kan jag få en autograf? SNÄLLA!
Harry får börja skriva på allas armar, tröjor, pannor ect. Efter Harry har ståt där ute och försökt komma bort från fansen i kanske 10 min lyckas han äntligen komma tillbaka till dörren. Innan han stänger dörren efter sig skriker han (för att inte göra fansen allt för besviken) :
- Jag älskar er! Ses ikväll!
Han stänger dörren efter sig och pustar ut. Sen fortsätter han genom korridoren. Han börjar verkligen bli trött på svarta väggar och oendligt många dörrar med lappar på. Han bestämmer sig för att ge upp och gå tillbaka. Han vänder sig om och fortsätter gå åt andra hållet. Han försöker minnas vägen han gick, men det är inte så lätt. Han vänder om, svänger, springer och tillsist förstår han att han har gått vilse. Skit, tänker han. Jag har glömt mobilen i min väska och jag står mitt i en labyrint av korridorer. Vad ska jag göra nu?
- Ursäkta, men man får inte vara här. Harry hör en röst bakom honom. När han vänder sig om så ser han en flicka med brunt hår stå lite längre ner i korridoren. Hon stelnar till när hon ser vem det var.
- Oj, förlåt, jag tror jag är lite vilse, svarar Harry, skruvar lite på sig och flinar lite.
- Ehm, ja eller nej ehm det är lungt... säger flickan lite tyst och stirrar på Harry.
- Hah, jag är inte farlig, jag skulle bara gå på toaletten men sen så hittade jag inte det och gick vilse istället..
- Förlåt.. det är bara du är liksom.. du?
- Ja, jag är jag!
- Jag är regissören på ''Whats up, Uk'' dotter så jag känner detta stället rätt bra, vill du att jag ska vissa dig vägen till toaletterna?
- Ja, det skulle vara najs!
Harry och flickan går genom korridorerna och tysnaden sprider sig mellan de. Harry kollar på flickan. Hon har lyssande gröna ögon, otroligt fina. Han känner att det var lite konstigt att gå såhär och stirra på henne så han bestämmer sig för att säga något så han fortfarande kan kolla på henne utan att det verkar konstigt.
- Du sa aldrig vad du hette..
- Amanda.
- Trevligt att råkas Amanda, jag heter Harry.
Hur dum får man vara, ''Trevligt att råkas'' urtöntigt att säga så ju! Och hon var ju ett fan, och då vet hon ju redan mitt namn. Hon måste tycka att jag är jättekonstig nu.. tänker Harry.
- Trevligt att råkas! svarar Amanda och ler. Harry ler tillbaka och tänker att det kanske inte var så dumt ändå. Eller så är denna flickan bara väldigt, väldigt speciell.
Harry ser att de går föbi rummet med skylten ''ONE DIRECTION'' på och fortsätter rackt fram.
- Åt höger... tack så mycket Liam... viskar Harry till sig själv.
- Va? säger Amanda.
- Nä det var inget..
- Okej det är här. säger Amanda och stannar vid en dörr. Harry ser på dörren och ut i korridoren. Toaletten ligger bara några meter bort från One Directions rum. Harry suckar och går in. Innan han stänger dörren helt kommer han ihåg Amanda och vänder sig om och säger:
- Tack så mycket förresten, jag hade nog inte hunnit tillbaka i tid om det inte varit för dig. Tack.
- Det var så lite, svarar Amanda, ler och går där ifrån. Harry står bara kvar och stirrar. Wow, hon hade ett fint leende.

Efter någon minut kommer Harry ut igen och går mot rummet. Där inne står Liam, Louis, Niall och Zayn och är påväg att gå ut.
- ÄNTLIGEN! Var har du varit? Vi ska upp på scen nu! säger Liam när han ser Harry.
- Jag gick typ lite vilse.. säger Harry och skruvar på sig.
- Haha! Aja vi ska på nu så gör dig i klar, säger Zyan.
Killarna gör sig klara och springer upp på scenen och börjar sjunga ''Whats Makes You Beautiful''. Showen börjar med att alla springer ut på scenen och Liam börjar sjunga. Killarna dansar med lite bakgrundsdansare.
Oj, det här går dåligt. Nejnejnej... tänker Harry. Amanda... va fin hon var... undra vad hon tyckter om mig... och hennes ögon, det kände som om de sa något.. de var så gröna..
Harry vaknar plötsligt upp av sitt dagdrömeri när han går in i något hårt och trillar ner på det hårda golvet. Han kollar runt och förstår att han har gått rakt in i en av dansarna. Alla stirrar på honom medans musik fortsätter.
*Nanananananananananananananananana* Det är Harrys solo vilken sekund som helst nu. *Baby you light up my world like nobody else the way you flip you're hair gets me overwhelmed. But when smile at the ground, it ain't hard to tell you don't know,ohoh, you don't know you're beautiful!* Harry reste sig upp och fortsatte och sjung och tänker: NEJ, DET DÄR HÄNDE INTE!


Kommentarer
Postat av: Klara

Det var skit bra men skulle vilja ha mer från deras "perspektiv" om du fattar vad jag menar ;)

2012-01-07 @ 16:49:40
Postat av: Tove

Tack så mycket! Jag ska försöka skriva mer på det sättet :)

2012-01-07 @ 16:53:46
Postat av: Anonym

han heter niall, inte naill, ;)

2012-01-07 @ 17:44:15
Postat av: Tove

Oj förlåt, stavfel xD

2012-01-07 @ 17:51:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0