- Vad håller du på med Harry? säger Liam.

- Jag vet inte riktigt.. jag tänkte bara på en sak.. svarar Harry.

Bordde jag berätta om Amanda? Det kanske är bäst så.. Men vad ska de säga liksom? Aja, bästa att säga något.. tän-

ker Harry.

- Vad? säger Naill. Vad tänkte du på?

- Ehm.. jo alltså ni vet när jag gick vilse? Jag träffade en tjej som hjälpte mig med vägen fram. Hon var något

specielt.. Jag kan inte sluta tänka på hennes ögon, de var så gröna, så djupa, så fina..

- VAKNA! Vem var hon? Någon vi känner? säger Zayn.

- Ett fan.. svara Harry lite tyst.

- Lycka till med henne! Om ni går ut på en dejt kommer hon bara sitta och stirra på dig och få panik när du rör

henne, säger Liam.

- Nejdå, hon var inte sån, hon var lugnare, säger Harry.

- Men Harry, tycker du verkligen om henne? säger Liam och golar intensivt på Harry.

- Ja. Ja det gör jag verkligen, svarar Harry och golar lika intensivt tillbaka.

- Bra. Men försök få ut henne ur huvudet nu, säger Liam, bankar Harry löst i ryggen och ler.

- Jo, jag ska försöka, säger Harry och ler tillbaka.

- One Direction ska in på scen om 30 sekunder, säger någon kille bakom de.

- Och nu, de fanstastiska, snygg och roliga ONE DIRECTION! skriker programledaren och publiken börjar ljubla.

Killarna springer ut på scenen. Harry springer in sist och kollar ut över publiken. Hundratalls skrickande tjejer

sitter i publiken. Han ser många av de som hade slängt sig över honom innan idag. Han försöker hitta Amanda bland

alla de skrickande ansikten, men han hittade inte henne.

Skulle hon inte se uppträdandet? Hon var ju ett fan.. Men det kanske var bra att hon inte är här så hon inte såg

mig trilla innan, tänker Harry. Han sätter sig ner brevid Louis. Programledaren var en kvinna i 30 års ålderna.

Hon började prata och ställa frågor. Harry lyssnar inte riktigt utan kollar runt i publiken för att hitta henne.

Var är hon? Hon måste vara här någonstans. Hon måste. Han var bara tvingad att se hennes ögon igen. Åhh.. var

skulle hon kunna vara... Såklart! Bakstadch! Hon var ju regissörens dotter, varför skulle hon då sitta i publiken?

Harry vänder sig diskret om.

- Vad håller du på med Harry? säger Liam.

- Jag vet inte riktigt.. jag tänkte bara på en sak.. svarar Harry.

Borde jag berätta om Amanda? Det kanske är bäst så.. Men vad ska de säga liksom? Aja, bäst att säga något.. tänker Harry.

- Vad? säger Niall. Vad tänkte du på?

- Ehm.. jo alltså ni vet när jag gick vilse? Jag träffade en tjej som hjälpte mig med vägen fram. Hon var något specielt.. Jag kan inte sluta tänka på hennes ögon, de var så gröna, så djupa, så fina.. och hennes leende, det strålade, det var så förtrollande..

- VAKNA! Vem var hon? Någon vi känner? säger Zayn.

- Ett fan.. svara Harry lite tyst.

- Lycka till med henne! Om ni går ut på en dejt kommer hon bara sitta och stirra på dig och få panik när du rör

henne, säger Liam.

- Nejdå, hon var inte sådan, hon var lugnare, säger Harry.

- Men Harry, tycker du verkligen om henne? säger Liam och kollar intensivt på Harry.

- Ja, ja det gör jag verkligen, svarar Harry och kollar lika intensivt tillbaka.

- Bra. Men försök få ut henne ur huvudet nu, säger Liam, bankar Harry löst i ryggen och ler.

- Jo, jag ska försöka, säger Harry och ler tillbaka.

- One Direction ska in på scen om 30 sekunder, säger någon kille bakom de.

- Och nu, de fanstastiska, snygg och roliga ONE DIRECTION! skriker programledaren och publiken börjar jubla.

Killarna springer ut på scenen. Harry springer in sist och kollar ut över publiken. Hundratalls skrikande tjejer

sitter i publiken. Han ser många av de som hade slängt sig över honom innan idag. Han försöker hitta Amanda bland alla de skrikande ansikten, men han hittade inte henne.

Skulle hon inte se de? Hon var ju ett fan.. Men det kanske var bra att hon inte är här så hon inte såg mig trilla innan, tänker Harry. Han sätter sig ner brevid Louis. Programledaren var en kvinna i 30 års ålderna.

Hon började prata och ställa frågor. Harry lyssnar inte riktigt utan kollar runt i publiken för att hitta henne.

Var är hon? Hon måste vara här någonstans. Hon måste. Han var bara tvungen att se hennes ögon igen. Åhh.. var skulle hon kunna vara... Såklart! Backstage! Hon var ju regissörens dotter, varför skulle hon då sitta i publiken?

Harry vänder huvudet lite diskret och försöker se in bakom scenen. Om man lutar sig lite bakåt kan man se in lite bakom scenen, och där.. Harry lyste upp! Hon ståd där, Amanda! Deras ögon mötes. Han visste det, just då. De gröna ögonen sa allt. Han var kär i Amanda. Iallafall i hennes ögon... han kunde bara sitta och stirra in i de hela dagen.. Men plötsligt...

-AHHHHHH! Harry ligger plötsligt på golvet igen. Han hade lutat sig för mycket bakåt och trillat över soffans kanten. Efter skriket blev det helt tyst.

Shitshitshitshitshit... Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? AAHHHH Varför? Varför just jag? Jag måste göra något nuu! tankarna flög runt i Harrys huvud som faktiskt gjorde otroligt ont efter fallet. Harry börjar få panik, han har ingen aning om vad han ska göra nu, han bara ligger kvar på golvet och kan inte göra något. Som tur är så gör Louis något som räddar honom. Först kolar Louis väldigt intensivt på Harry. Harry förstår hans blick och nickar bedjande. Louis bryter plötsligt tysnaden med sitt underbara, smittsamma och höga skratt. Alla killarna förstår galoppen (eller så smitade bara skrattet) och börjar skratta. Skrattet sprider sig snabbt runt i publiken och tillsist skrattar alla, till och med Harry. Han reser sig upp och sänder en snabb blick backstage där står Amanda också och skrattar. Harry ler och vänder snabbt blicken framåt.

Gud vad jag älskar Louis! tänker Harry och ger Louis en tacksammbilck. Och Louis ler tillbaka.

Programledaren lyckas äntligen få tyst på publiken så att hon kan fortsätta ställa frågor.

- HAHAHAHAHAHHAHAHAHA, när killarna går av scenen sprids ett otroligt skratt mellan de.

- Vad händer med mig!?! säger Harry och tar huvudet i händerna.

- Det tror jag du vet.. svarar Liam och ger Harry en mystisk blick. Harry bara ler tillbaka. Han vet att Liam har rätt.

Killarna tar av sig sina mickar och börjar bege sig mot utgången. Harry kollar förbrilt runt sig för att hitta Amanda så han kan fråga om hennes nummer. Men var är hon? Han hittar inte henne.

- Kom nu Harry vi har bråttom! skriker Zayn från dörren ut. Harry står mitt i korridoren och kollar runt bland folket som vimlar runt. Hon är ingenstans. Kan hon redan ha hunnit gå? Det fick inte hända. Harry kollar igen, men han är helt säker på att Amanda inte var där längre. Lika bra att gå, hon kanske är där ute, tänker Harry och går mot utgången. När han kommer ut känner han att det regnar och tar upp luvan påå sin jacka. Han kollar runt, men ingen Amanda. Var är hon?

- Kom nu Harry! ropar Liam från bussen.

Harry ger upp och går mot bussen. När han går på den känner han sig oerhört ledsen. En obeskrivlig känsla.. Han har inte lust att snacka med någon, han går bara längst bak i bussen och tittar ut. Han känner hur tårarna börjar trilla ner för kinderna. Oh, vad han inte orkar detta. Men när han kollar ut ser han något som lyste i mörkret. Något grönt. När hans ögon har vant sig med det halv mörka ljuset ser han att det gröna var någons ögon. AMANDA! Harry springer ut genom bakdörren i regnet och efter Amanda. Hon går längre och längre bort. Hon svänger runt ett hörn. Harry springer snabbare, han kan inte missa henne, hon kan inte försvinna igen. När Harry vänder runt hörnet är hon väldigt nära.

-AMANDA! ropar han ut i regnet.

Amanda vänder sig om och ler. En vått varelse står framför henne, men hon känner direkt igen honom.

- Harry! säger hon och går närmare honom.

- Ehm, ja, jag ville bara säga att jag verkligen tycker om dig. Kan jag få ditt nummer? säger Harry lite nervöst.

Amanda ler igen.

- Såklart.

Hon tar upp en penna och papper från hennes väska och skyddar pappret med handen från regnet samtidigt som hon skriver. Sen ger hon pappret till Harry.

- Tack! säger Harry och ler. Hon ler också.

Bordde jag gör det? Bordde jag kyssa henne? tänker Harry, men innan han hinner bestämma sig sträcker sig Amanda mot hans läppar och kysser honom. De står där i regnet och kysser varandra. Det är underbart tycker Harry. Kyssen är lång och härlig. När Amanda drar från hennes läppar ler hon. Harry ler tillbaka.

- Vi ses. säger Amanda och vänder sig om och går.

Harry står bara kvar och stirrar med numret i handen. Amanda var så mystisk. Han vet inte varför, men han gillade verkligen det. Han tänker bara på henne och kyssen när han går tillbaka till bussen. Det var lite som att bli kysst första gången. Man har en sån spänning in för det, och efter finns det inget annat i huvudet. Även om det inte var Harrys första kyss, kändes det verkligen så.

När Harry kommer tillbaka möts han av en blick han inte hade väntat sig. Bussen var borta.

Först förstår han inte riktigt det. De kan väl inte ha åkt utan honom? Han kollar runt sig, men ingen buss kan han se.

Harry suckar, drar upp mobilen och slår in Nialls nummer.

Biiiiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiiii..

- Svara nu Niall... viskar Harry. Det var rätt kalt att stå här ute i regnet.

Biiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiiii, biiiiiiiiiiiiiiiii...

- Kom igen nu... viskar Harry igen.

- Tja! säger Niall i andra ändan.

- Var är ni? säger Harry.

- I bussen? Precis som du.. svara Niall undrande.

- Nej, jag är inte i bussen. Jag sprang efter Amanda och sen när jag kom tillbaka så var bussen borta.

- Oh shit.

- Var är ni?

- Vi sitter fast i en billkö någonstans... vänta jag ska fråga chaförren om vi kan vända.

Harry fryser jätte mycket nu. Han tycker att Niall är borta väldigt länge.

- Tyvärr det finns ingen chans att vi kan vända. Du måste nog på något sätt övernatta där du är, sorry.

Harry suckar igen.

- Jaja, jag får väl fixa det, ha det bra, hälsa de andra! säger Harry och lägger på.

Vad ska han göra nu? Han känner ingen i denna stan. Han har aldrig varit här innan så han vet inte var något hotell ligger, och han har ändå inte råd med att bo på hotell just nu. Harry tänker så det knackar.. Amanda! Han måste bara samla mod för att ringa och fråga om han får sova hos henne i natt. Hur ska han säga det så det inte blir fel? Harry tänkte länge och bestämmer sig för att bara ringa och säga som det är. Han skriver in numret och ringer.

- Hej det är Amanda. svara en flick röst i andra ändan.

Harry förklarar allt och hinner inte äns fråga innan Amanda säger:

- Stanna var du är så kommer jag och hämtar dig. Du kan sova hos mig i natt.