Harry skakar. Vinden blåser mer och mer. Han står i mörkret i dyngsura kläder och fryser. Han håller utsikt efter Amanda. Det har bara gått ungefär 10 minuter sedadn han ringde henne men det kändes som om kylan höll på att ta över honom. Regnet fortsätter att ösa ner. Kom nu Amanda, snälla kom nu. tänker han. Hans hår hängde ner över ögonen. När han kollar ut i mörkret ser han äntligen något som lyser. En bil rullar fram på väggen och stoppar framför Harry. En man kommer ut och vinkar åt Harry.

- Kom hit! skriker mannen.

Harry vet inte vad han ska göra. Borde han gå ditt?

- Hör du dåligt eller? Kom hit! skriker mannen igen.

Harry känner att han inte har något val. Han kollar runt sig. Ingen där. Ingen som skulle kunna stoppa mannen. Harry går framåt mot mannen. Han skackar lite, men vill inte visa att han är rädd.

- In i bilen, snabbt! säger mannen och sjkuter in Harry i baksättet.

Harry skakar riktigt mycket nu, han har ingen aning om vad han ska göra nu. Mannen går iväg från bilen och det ser ut som om han är påväg till någon slags affär på andra sidan gatan. Han sitter bara tyst kvar i baksätet. Plöstligt ser han att det sitter någon på passagerarsätet. Innan Harry hinner fundera mer på vem det är vänder den säg om och säger:

- Du blev inte rädd va? Amandas ögon glittrade. Jag vet att min pappa kan var lite läskig ibland om man inte känner honom.

Harry pustar ut och börjar skratta.

- Nejdå... svarar han även om han faktiskt var livsrädd innan.

Amanda ler.

- Tack förresten, för att jag kan sova hos dig inatt, säger Harry mest för att det inte ska bli någon pinsamtystnad.

- Det är lugnt och tack för senast, svarar Amanda med ett glimt i ögat.

- Tack själv, säger Harry och känner hur han blir generad och röd i huvudet när han tänker på kyssen.

Dörren öppnas och Amandas pappa kommer in och sätter sig. Även om Harry nu vet att det är Amandas pappa och ingen läskig mördare så är han fortfarande lite rädd för honom. Amanda vänder sig om och kollar på Harry. När hon möter hans blick förstår hon vad han tänker.

- Pappa, ska du inte hälsa? säger Amanda.

- Ehm, jo, visst, säger Amandas pappa, vänder sig om och sträcker fram handen för att hälsa. Goddag, jag heter Marshall och är Amandas pappa.

Harry sträcker fram handen, skackar den och säger:

- Jag hater Harry och är Amandas.. ehh...

Han kollar på Amanda. Hon nickar.

- Pojkvän, förtsätter han.

Marscal spänner ögonen i honom och fortsätter klämma Harrys hand. Hans ögon var också gröna precis som Amandas, men absolut inte lika glitrande och fina. Först blir Harry rädd för att Marshall ska släng ut honom i regnet, men sen ler han och skrattar.

- Va bra. säger han och vänder sig om.

Amanda och Harry kollar på varandra och ler.

- Fryser du? Det ligger några handukar där brevid dig om du vill torka av dig lite, du ser rätt blött ut. Du kan få låna lite kläder när vi kommer hem, säger Marcshall när han startar bilen.

- Tack, jo det hade någ varit bra, svarar Harry och tar upp två handdukar. Han tar den ena runt sig och den andra torkar han håret och ansiktet med.

Bilen stannar framför ett gult tegelhus. Amanda och Marshall går ut ur bilen. Harry tar av sig handdukarna och går ur bilen. Det regnar fortfarande lite ute så de skyndar sig in i det gula huset. Värmen sprider sig i Harry när han går in genom dörren. Det första som han ser när han kommer in är en små tjock gumma i lilla förkläde som leer stort åt honom.

- Hej!! Va trevligt att träffa dig! Jag har sätt så fram imot att träffa dig! Amanda pratar om dig hela tiden. Du och dina små vänner är nog det ända som rör sig i hennes huvud, säger gumma och går fram och kramar Harry.

- Mamma... säger Amanda generad. Kan du inte bara presentera dig?

- Jag tror att hon är lite kär i dig.. viskar mamman.

- MAMMA! skriker Amanda.

- Förlåt, jag heter Karina och jag - som du kanske förstår - är Amandas mamma, säger Karina och ler.

- Haha, jag heter Harry och jag är Amandas...pojkvän, säger Harry generat.

Det värmer inuti Harry varje gång han sa det. Pojkvän. Amandas pojkvän. Det var underbart. Han börjar le så att käken nästan spricker när han tänker på det.

- Nejmen, vad gulligt! säger Karina och kramar om Marshall. Eller hur Marshall?

- Jadå! svarar Marscall.

- Okej, hejdå mamma och pappa! säger Amanda och drar med sig Harry in på hennes rum. Innan de stänger dörren så roppar Karina:

- Använd skydd!

Amanda bara gappar.

- MAMMA! får hon fram tillsist.

Hon stänger dörren efter sig och stirrar på Harry.

- Mamma brukar inte vara så.. säger hon tillsist.

Harry vill bara skratta, han älskade bara hennes familj. Men han var inte säker på att Amanda skulle uppskatta att han skrattar åt hennes familj.

- Det är lungt, hon verkar trevlig, säger Harry istället och ler. Amanda ler tillbaks och går fram och kramar honom. Det är världens bästa kram. Den varmaste och trevligaste kramen som han någonsin har fått. Kramen varar länge. Plötsligt säger en pippig röst bakom honom.

- Amanda? Vem är han?

Kramen avslutas snabbt. Harry vänder sig om. Det mest oväntade stog där. En lite tjej på kanske 5 år stor helt naken framför honom. Harry blir så överaskad att han kan bli. Han vet inte vad han ska säga.

- Amanda han stirrar på mig! säger den lilla flickan.

Harry sliter sin blick från flickan och tittar på Amanda. Det ser ut som om hon har tappat talförmågan. Hon står och försöker säga något men det kommer inget ut ur munnen.

- Amanda! Säg något! Är du död? skriker den lilla flickan och börjar gråta.

Harry blir också typ lamslagen. Han har ingen aning om vad han ska göra. Han hör hur någon kommer springandes ner för trapporna.

- Vad håller ni på med? Ni stör mig när jag repeterar! ner för trappan kom en kille i 17 års åldern. Vad gör du, Maria? Varför gråter du?

- AMANDA ÄR DÖD! skriker hon och springer där i från.

- Eh, vad hon är irriterande.. säger han och vänder sig mot Amanda. Ey, det är ju du! Trevligt att träffas Harry!

Killen sträcker fram handen mot Harry.

- Trevligt att träffas. säger Harry lite tveksam och skakar killens hand.

- Jag heter Mickel, och jag vet ju redan vad du heter. säger Mickel.

- Hehe, säger Harry och tittar på Amanda.

Det gör Mickel också. Han kollar fram och tillbaka på Amanda och Harry.

- Jahhhaaaa, säger han äntligen. Ni är... ja.. typ. Sorry, jag ska gå nu. Och, innan jag går så, här... jag orkar inte bli morbror.

Han tar upp något ur fickan och ger den till Harry. När han kollar vad det kan han nästan inte hålla sig för skratt längre! En kondom! När Amanda ser det så smäller som igen dörren rackt i Mickels ansikte.

- Bara för att jag bryr mig om dig! skirker han när han går upp för trappan igen.

Harry kan verkligen inte hålla sig för skratt längre. Han börjar garva. Till hans lättnad så börjar Amanda också skratta. Harry går fram och kramar henne.

- Haha, du har bara världens underbaraste familj, haha, skrattar han.

- Jag vet.. säger hon och skrattar. Jaja, vill du ha lite kläder?