Zayn satt kvar på sängen när Harry, Louis och Naill sprang ut ur rummet. Zac stod kvar förvirrad i dörröppningen.

''Jag kommer inte fråga änns fråga...'' sa han och stängde dörren efter sig när han fortsatte in i rummet.

''Tack.'' sa Zayn och små skrattade.

''Oj, jag är imponerad.'' sa Zac.

''Va?'' sa Zayn förvirrat.

''Det har gått 3 minuter och du har inte flytt än.'' sa Zac sarkastiskt. ''Varenda gång jag har träffat dig sedan igår har du bara sprungit iväg och undvikit mig.''

''Förlåt...'' sa Zayn tyst och kollade ner på sina händer. Zac satt sig brevid Zayn på sängen. ''Jag är inte så bra på sånt här...''

''Hah, och det ska komma från dig, Zayn Malik från One Direction.'' sa Zac och skrattade.

''Ja, men det är inte samma sak...'' sa Zayn.

''Jag vet, jag vet. Förlåt.'' sa Zac. ''Hur känner du?''

''Jag är gay. Jag vet att jag är det.'' sa Zayn.

''Jag också.'' svarade Zac och luttade sig framåt och kysste Zayn.

''Himlen, jag är i himlen'' tänkte Zayn.

-

Harry satt ensam vid ett bord i matsalen. Liam var någon annan stans så idag åt Harry helt själv. Vilket var rätt tråkigt. Till Harrys räddning såg han Katy komma in i matsalen. Efter hon hade tagit mat kollade hon ut över matsalen. Hon möte Harrys blick. Han vinkade och log mot henne. Hon började gå mot honom. Hon hade på sig ett par ljus blåa jeans, ett vitt linne och en liten svart jacka. Hon hade håret uppsat och log stort.

''Tja!'' sa hon och satt sig mitt i mot Harry.

''Hej! Läget?'' sa Harry.

''Bara bra, tack. Dudå?''

''Super.''

Samtalet började normalt. Inget specielt. De hade inte pratat om det som hade hänt kvällen innan. Förrän nu:

''Du Katy, det som hände igår..''

''Ja..?''

''Jag tror inte det är en sån bra idé om vi liksom berättar för folk. Jag vill gärna va tillsammans med dig, men jag kan inte göra det mot Tom just nu. Jag måste få säga det till honom, vid rätt tilfälle.'' sa Harry och kollade nervöst på Katy.

''Varför skulle du inte kunna gör det mot Tom?'' sa hon förvirrat.

''Juste... hon visste ju inte att Tom hade en crush på henne...'' tänkte Harry.

''Ehm.. ja, han har typ en liten crush på dig...'' sa Harry försiktigt.

''Va?!'' sa Katy.

''Men lova att inte berätta för Tom!'' sa Harry.

''Inte berätta vad då för mig?'' sa någon bakom Harry. Han kände igen rösten.

Tom satt sig brevid Harry.

''Vadå? Berätta vad?'' frågade Tom igen och kollade på Harry och Katy en lång stund.

''Det kan vi ju inte säga...'' sa Katy tillsist.

De blev alla tysta. Tillsist sa Tom:

''Ahhhhh, det är ju sant!''

De satt där tysta en stund, men plötsligt sa Tom något som fick Harry att sätta maten i halsen.

''Du Katy, jag tänkte på en grej, skulle du vilja gå med mig på bio eller något? Typ som en date?''

Både Katy och Harry satt en mat bit i halsen. Men Katy lyckades gömma det lite bättre än Harry. Han började hosta och harkla sig.

''Kan.......inte......andas.....hj...älp.....'' sa han och hoppade upp ur sin stol. Han flög runt som en rympracket på golvet. Han hoppade upp och ner och hostade.

''Hj....äl...p..'' lyckades han få fram.

''Någon hjälp honom! Hjälp honom då!'' skrek någon i matsalen.

Tom hoppade upp ur stolen och tog sina händer runt Harrys mage. Han tryckte till ordentligt. Något stort flög upp ur Harrys hals. Matresten flög genom halva matsalen och lamdade på Hannahs panna (kvinnan som hade vissat runt de första dagen). Hannah kollade på Harry med en sur och mördande blick. Det var visst en fiskbit som hade suttit fast i Harrys hals och som nu satt på Hannahs panna. Hon tog upp en bitt papper och torkade av fisken. Alla som var inne i matsalen stirrade på Harry och Hannah, vissa skrattade andra visste inte om de vågade.

''Okej, showen är över! Inget att se här!'' skrek Tom och satt sig ner vid bordet. Folk i matsalen gick tillbaka till sitt och Harry satt sig ner brevid Tom.

''Oj.. Tack!'' sa Harry chockerat.

''Äh, det är lugn. Men Katy, vad säger du? Bio på fredag?'' sa Tom och kollade på Katy.

Katy och Harry kollade på varandra. Harry nickar, som ett tillstånd.

''Visst, låter kul.'' sa Katy och fortsatte att äta.

-

Niall satt ensam på en bänk utanför matsalen. När Harry, Katy och Tom går förbi honom ser han verkligen ledsen ut. Harry betsämmer sig för att stanna och prata med Niall en stund, så att Katy och Tom går vidare utan Harry.

''Hey, vad är det?'' sa Harry, satt sig brevid honom och tittade på Niall med en tröstande och förstående blick.

''Vet du? Ibland kan man sakna något så mycket att det gör ont. Ibland kan man sakna något så mycket så att det verkligen känns i hjärtat. Det känns så mycket i mitt hjärta just nu. Det gör ont, Harry, det gör ont. Jag vill bara ha det tillbaka. Bara lite mer? Är det förmycket att begära? Att jag ska få vara lite lycklig? Varför ska man ta bort det? Jag förstår mig inte på denna konstiga världen.'' sa Niall med gråt i rösten.

''Niall? Vem det än är du saknar är jag säker på att den saknar dig också! Men ni ska nog klara det!'' sa Harry.

''Men Harry vet du, det har varit en vecka sen nu. En vecka sen jag åt på Nandos sist.. jag klarar det snart inte längre'' svarade Niall.

Harry bara kollade på Niall.

''Jag förstår mig inte på dig...'' sa Harry och himlar med ögonen.

''Nandos.. sååklart! Det är ju Niall vi pratar om nu.. I hans liv finns det ingen större kärlek än den till Nandos..'' tänkte Harry.

''Vad är felet med dig på då?'' frågade Niall.

''Va?'' sa Harry och kollade på Niall.

''Ja, du ser inte precis glad ut.'' sa Niall.

Harry bestämde sig för att berätta för Niall om Katy, Tom och vad som hade hänt under kvällen innan. Niall skrattade riktigt mycket när Harry berättade om vad som precis hade hänt inne i matsalen.

''Harry, varför händer sånt alltid dig?'' skrattade Niall fram.

Efter Harry hade berättat hela historien sa Niall:

''Du är så dum! Hur kan du låta tjejen du gillar gå ut med din rumskamrat?''

''Men om hon hade sakt nej, hade han förståt att något inte är som det brukar. Jag vill hällre säga det själv till honom senare.'' svarade Harry.

''Men när har du tänkt dig att berätta det då?'' frågade Niall.

''Jag vet inte.. när det rätta tillfälet kommer...'' svarade Harry undvikande.

''Men när är det rätta tillfälet då?'' frågade Niall och kollade djupt på Harry.

Harry visste att Niall hade rätt. Det skulle aldrig komma ett bra tillfäle för det. Han var bara tvungen och säga det till Tom. Nu.