''TOM!'' skrek Harry när han kom in i hans och Toms rum.

Tom stod bara i kalsonger framför hans garderob. Han hade hög musik i hörlurar och hade inte hört att Harry kommit in i rummet. Tom dansade runt och kollade på kläder i hans garderob.

''YOU'VE GOT THAT ONE THING! SO GET OUT GET OUT GET OUT OF MY HEAD'' skrek/sjöng han.

Harry skrattade. Tom lyssnade visst på One thing-One Direction.

''TOOOM!'' skrek Harry igen. Tom hörde fortfarande inte Harry.

''BUT I NEED THET ONE THING! AND YOU'VE GOT THAT ONE THIIIIIIIIING!'' forstatte Tom men han tystnade tvärd när han började hoppa runt i ring och la märke till att Harry stod i dörröppningen. Han drog snabbt ut hörlurarna från öronen.

''Hej... vad håller du på med?'' sa Harry och flinade.

''Tja...'' sa Tom generat. ''Jag bara...ehm.. letade efter kläder att ha på mig på imorgon...'' sa Tom och drog på sig en T-shirt och ett par jeans.

''Juste.. på tal om imorgon. Det är en sak jag måste säga till dig.'' sa Harry.

''Visst men föst, denna tröjan eller den jag har på mig?'' frågade Tom, tog ut en T-shirt från garderoben och visade den för Harry.

''Båda två är fina.'' sa Harry. ''Men, jag måste verkligen säga en sak''

''Amen kom igen! Vilken är snyggast? Jag måste verkligen vara på topp i morgon!'' sa Tom.

''Tom! Snälla bara lyssna nu. Igår, efter jag hade tränat med Soe satt jag på läktaren och tänkte lite. Katy kom och vi pratade lite. Sen så..ja... vi kysstes.'' sa Harry försiktigt.

Tom kollade chockat på Harry.

''Vad sa du?'' får Tom fram.

''Jo...jag sa att..'' började Harry men Tom avbrött honom:

''Jag hörde vad du sa.''

''Jaha...'' sa Harry fövirat.

Tom kollade surt på Harry.

''Förlåt men.. alltså jag gillar verkligen henne.'' sa Harry som förrsvar.

''Okej, men det gör jag också.'' sa Tom och gick surt ut ur rummet.

Harry suckade.

-

''Du tänkte inte ens berätta för mig innan du sa det?! Du vet, detta är mitt förhållande också? Och Tom är min vän också?! Han och jag är till och med bättre vänner är du och han! Det hade varit trevligt att ha varit förvarnad innan du förstörde vårt vänskap?!'' Katy halv skrek på Harry. De satt inne på hennes rum och Harry hade precis berättat för henne om att han hade berättat om deras förhållande för Tom. Katy var minst sakt upprörd. Hon gick fram och tillbaka i rummet medan Harry bara satt på sängen.

''Tro mig, jag gillar inte heller detta!'' sa han och kollade bedjande på Katy.

''Jag är inte utrörd för att Tom blev sur, det visste jag att han skulle bli jag har liksom känt honom sen jag var 5. Jag är bara så sur över att du inte ens tänkte på att säga det till mig innan. Jag är också medverkande i detta förhållandet, om du inte visste det Harry?'' sa Katy sarkastiskt och kollade surt på Harry.

''Såklart, jag vet det! Katy, jag är ledsen, men jag kunde inte hålla det inne.'' sa Harry.

''Harry, om du och jag skulle ha ett förhållande är vi tvungna att ta såna här beslut tillsammans!'' sa Katy.

''Men snälla Katy, ta inte detta så seriöst. Överdriv inte nu.'' sa Harry lugnande. Det skulle han inte ha sakt. Nu exploderade nästan Katy.

''Ta det inte så seriöst? Överdriver? Du har precis förstört mitt och en av mina bästa vänners vänskap! Ska jag inte bli sur över detta?!'' sa Katy.

''Ta det lugnt.'' sa Harry.

''Ta det lugnt?! Hur tänker du!? Jag tror jag går på den där daten med Tom ändå! Och vi kommer ha kul! Och kanske hångla lite?!'' sa Katy och gick surt ut ur rummet.

''Kom igen Katy!'' skrek Harry efter henne.

Hon kom inte tillbaka.

''Fuck... varför händer detta ALLTID mig? Varför ska jag inte bara få vara lite lycklig någon gång? Varför ska alltid något komma ivägen?'' tänkte Harry och tog sitt huvud i sina händer.

-

Katy undvek Harry hela nästa dag. Varenda gång hon och han träffades i någon koridorr eller ute på bakgården, vände hon sig bara om och gick där ifrån. Harry hade sätt hur Katy och Tom hade pratat mycket under dagen, de hade visst löst allt som var mellan de, och det skulle vist fortfarande på sin date ikväll. Tom hade också undvikit Harry, inte lika tydligt som Katy. Han pratade bara inte med Harry längre. Tom hade inte ens svarat när Harry sa ''godmorgon'' imorse.

Harry kände sig så dum! Såååå dum! Varför kunde han inte ha löst detta på det bättre sett? Nu hade han igen. Igen. Liam hade nästan slutat umgås med Harry eftersom han hade något på gång med Soe. Hon och han satt och pratade med varandra hela tiden och om man försökte prata med de kände man sig bara som tredje djulet. Det var så tråkigt. Han satt ensam i matsalen, han satt ensam på lektionerna, han var alltid ensam.

Nu var det snart kväll. Snart skulle Katy och Tom ut på sin date. När Harry tänkte på vad Katy hade sakt gjorde det lite ont inut i honom. Att tänka på att Tom och Katy...tillsammans? Usch...

-

Katy och Tom var på väg ut från huset och till en taxi som stod på parkeringsplatsen. Harry satt inne på sitt rum och kollade på de genom sitt fönster. Katy hade på sig en svart rätt kort klänning, höga klackskor, en jeans jacka och lockat hår. Tom hade på sig jeans och en T-shirt. Katy var helt klart mer uppkläd än Tom. Harry förstod varför. Katy försökte göra Harry svartsjuk. Hon gör sig hur fin som möjligt och set hur glad ut som möjligt med Tom, så att Harry skulle sakna henne och förstå att han gjort fel. Problemt var att det funkade. Harry har aldrig varit så svartsjuk i hela sitt liv. Det kändes liksom i hela kroppen.

Katy och Tom satt sig i Taxin och den körde iväg. Harry bestämde sig, han kunde inte bara sitta här. Han tog upp sin mobil ur fickan och slog in nummret till närmaste taxi-bolaget.

''Hej, jag behöver en taxi till skolan Sorofy, nu! Skynda! Det är viktigt!'' sa Harry desperat.

6 minuter senare stod taxin utanför skolan. Harry hoppade in.

''Vart till?'' frågade taxichaförren.

''Biograffen i närmaste by.'' svarade Harry och luttade sig tillbaka. ''Och skynda, jag har lite bråttom!''

Taxin åkte snabbt genom på grusvägana in till den närmaste byn. Där stannade den vid bion. Harry betalade snabbt och sprang in på bion. Han ser Katy och Tom gå in i en bio salong lite längre bort i rummet. Harry gick fram till biljett utagningsaoutomaten. Där satt en kvinna och pillade med en dator.

''En biljett till den där filmen de där två just gick in till.'' sa Harry snabbt och pekade på dörren där Katy och Tom hade gått in.

''Förlåt, det är tyvärr utsålt.'' sa kivnnan utan att kolla upp på honom.

''Snälla, snälla, snälla. Jag måste verkligen in dit, det är viktigt.'' sa Harry desperat.

''Jag är ledsen, men det är inget jag kan......'' hon kollade upp på Harry och stelnade till.

''D-d-det är-r d-d-d-u!'' stammar hon fram.

''Ja, man jag måste verkligen in dit nu. Så kan du hjälpa mig med det?'' sa Harry.

''Jag ska se vad jag kan göra...'' svarade kvinnan försiktigt. Hon försvann. Harry stod kvar och väntade. Folk runt honom började viska och stirrar. Plötsligt hoppade en papparatzi-fotograff fram utan för ett fönster. Det blixtrade mycket när han fotade. Harry hade inte tänkt på att ta med sina solglassögon, han var lite borta från denna världen med papparatzzis och fans just nu.

''Det verkar som om det fanns en ledig plats ändå.'' sa kvinnan när hon kom tillbaka. ''Raden längst bak, stol nr 8.''

''Tack så mycket.'' sa Harry och gick mot dörren.