Real or Fake? Part 7 Something strange...
Jag är lite osäker på denna delen... vad tycker ni?
Lite fakta jag inte har berättat innan: Detta utspelar sig på sommaren. Skolan de går på är en skola för folk som ligger efter i skolan eller behöver på något sätt mer hjälp (typ en sommar-skola). De har inte så många lektioner och softar mest, som ett kollo.
-
Harry och leftarnas fotbollslag var på väg ut på fotbolls planen. Harry hade på sig vanliga gympa kläder (mjukisbyxor och en T-shit) och de andra hade på sig fotbolls tröjor och shorts. Deras fotbolls lag består av både killar och tjejer.
''Okej, Harry, är du redo?'' frågade Soe som var lagkapten för laget.
''För vad?'' sa Harry.
''Vi tänkte spela en tränings match'' svarade Soe och började dela in folk i två lag. Harry kom i samma lag som Tom, 2 andra killar och 2 tjejer.
''Okej, Harry du får vara anfallare, eftersom det är det vi saknar'' sa Tom. ''Daniel är också anfallare. Emma är mittfeltar, Caroline och John är backar, och jag är målvackt. Allt okej?''
Alla nickade och gick ut på planen.
Daniel var en blond kille som såg ut att vara några år yngre än Harry. Daniel kollade på Harry och sa:
''Lycka till!''
''Tack, detsamma.'' svarade Harry.
Matchen startade. En kille i andra laget fick bollen först. De passade runt lite i laget medas de rörde sig längre upp planen. Harry försökt bryta några passningar, men det gick inte så bra. Det blev en hård fajt om bollen mellan Emma och en kille i det andra laget. Emma lyckades äntligen få bollen och började dribbla med bollen samtidigt som hon sprang längre upp på planen. Harry sprang efter. När han kommer in i straffområdet är Emma lite bakom honom och på andra sidan planen. Hon dribblar förbi en i det andra laget och lobbar bollen mot Harry.
''HARRY!'' skrek hon så att han ska förstå att bollen var till honom.
Harry visste inte vad han skulle göra. När bollen kommer flygandes tar han ner den med bröstet. Det gick oväntat bra, faktiskt. Bollen landade framför hans fötter. Han kollade runt sig, en i det andra laget hade börjat springa mot honom. Harry börjar springa med bollen. Han har ingen aning om vad han gör, han bara gör något. Han skjuter iväg bollen mot målet. Bollen hamnar i högra krysset. Målvackten slänger sig efter bollen men hinner inte innan bollen går in. Harry kan inte fatta det, han hade faktiskt gjort ett mål! Han var väldigt nöjd just nu.
Fotbolls matchen fortsätter i ungefär en halv timme. Harrys lag vinner med 4-2. Han hade gjort ett av målen, och det var han glad över.
''Sjukt bra Harry!'' sa Tom och kom gåendes mot Harry. ''Träna lite mer, och du är en av våra bästa spelare!''
''Tack! Det var faktiskt riktigt kul!'' sa Harry.
Soe kom gåendes mot de.
''Hey, Harry! Skulle du vilja ha en privat lektion med mig ikväll?'' frågade hon.
''Gärna, skulle vara kul!'' svarade Harry. ''När?''
''Kom hit 19.00, ses!'' sa Soe och sprang in i omklädningsrummet.
-
ZAYN:
Zayn satt inne på sitt rum och spelade mobilspel.
Zac komm in i rummet.
''Tja!'' säger han.
''Hej, var har du varit?'' frågade Zayn.
''Jag satt där nere och pratade med Emelie och Sarah'' sa Zac.
Emelie och Sarah var två righters som både granne med Zac och Zayn.
''Jag skulle bara upp och hämta mina solglassögon, jag går ner nu igen. Vill du med?'' frågade Zac, tog upp sina solglassögon från bordet och gick mot dörren.
''Visst.'' svarade Zayn och gick ut ur rummet med Zac.
-
Zayn och Zac kom ner till Emelie och Sarah som satt i två solstolar utanför huset. Zayn och Zac satt sig på två andra solstolar brevid Sarah och Emelie.
''Hej Zayn!'' sa Emelie och log mot Zayn.
''Tja!'' svarade Zayn.
De satt helt tysta ett tag i solen. Zayn såg att Harry och Liam kom ut från Leftarnas sida. De satt sig på två solstolar en bit bort från Zayn och de andra. Han hör att de pratar, men han hör inte om vad. Det verkar som om Harry har sakt ett skämt eftersom Liam börjar skratta väldigt mycket.
Plötsligt vände Harry sin blick mot Zayn. Harry log. Det gjorde Zayn också. Han var precis på att vinka till de när Emelie sa:
''Jag hörde att han där är med i leftarnas fotbollslag'' Hon pekade diskret på Harry. ''De kommer inte ha en chans mot oss i år! Vi kommer krossa de!''
''Ja!'' sa Zac och skrattade.
Zayn bestämde sig för att inte vinka. Han vänder blicken från Liam och Harry och tillbaka till de andra.
Efter att ha suttit där en stund gick Emelie och Sarah in och det var bara Zayn och Zac kvar. En stund senare gick också Harry och Liam in i huset. Zac och Zayn var helt själva på bakgården. Zac vände sitt huvud mot Zayn. Zayn log.
Sen gick allt så snabbt. Zayn förståd inte riktigt vad som hände. Zac hade luttat sig fram mot Zayn. Deras läppar hade möts. Kyssen hade inte varit lång, men den behövde inte vara längre. Zac reste sig upp och började gå in.
''Tack.'' sa han innan han gick in i huset igen.
Zayn satt kvar där helt ensam. ''Vad hade precis hänt? Betyde det där något? Är jag gay?'' tänkte han.
Real or Fake? Part 6 The camp fire
Fick bli en väldigt kort del idag, kommer kanske en till ikväll!
Harry gick bort från elden. Katy gick efter honom.
- Är allt okej? frågade hon.
- Jadå, svarade Harry och försökte le lite.
- Är du säker? Du ser inte så glad ut, sa Katy.
- Ja, det är bara lite konstigt att komma bort från allt...
- Allt?
- Ja, du vet från allt jag har levt i 2 år nu.
Harry ljög inte. Men han sa inte hela saningen heller.
- M, det måste vara svårt med alla de där skrickande fansen, sa Katy.
- Ja, men alltså vi älskar våra fans väldigt mycket ändå. Jag brukar inte tänka på det så mycket, att de skricker och sånt, men när jag kommer hit och lever utan det känns det så skönt. Jag vet inte om jag kommer klara att komma tillbaka till allt sen, sa Harry.
- Jag fattar.. svarade Katy.
- Det är skönt att prata med någon som inte är från den världen, sa Harry och log mot Katy.
- Mm.. sa Katy.
- Seriöst, visste du inte vem vi var innan vi träffades? frågade Harry.
- Nä, jag hade inte en aning om att ni fanns, svarade Katy avikande. Ska vi inte gå tillbaka till de andra?
- Jovisst. Och du, tack för att du lyssnar, sa Harry och gick med Katy tillbaka med de andra.
RIGHT
- Lou du är så rolig!
Louis hade precis berättat en rolig historia om när han första gången åkt flygplan. Alla runt elden skrattade.
Zayn satt brevid sin rumskamrat Zac.
- Vill du ha en marschmellow? frågade Zac.
- Visst, tack, svarade Zayn.
De grillade marschmellows tillsammans och skrattde åt allt.
- Så, hur är det att ha så många tjejer som älskar dig? frågade Zac.
- Äh, det är lite konstigt. Men man vänjer sig, svarade Zayn.
Zayn kollade in i Zacs ögon. När han log sken de. Det var svårt att förstå varför, tyckte Zayn, men på något viss var det svårt att slita blicken från honom.
LEFT
Harry hade suttit runt elden med de andra ett tag nu. De hade sjungit lite lägersånger och spökhistorier. Det var som att åka på kollo när man var liten. Mysigt.
- Liam, Harry, jag måste fråga, varför är ni här? frågade någon plötsligt.
Harry och Liam kollade på varandra. De hade lovat att inte berätta för någon om vad som hade hänt.
- Äh, det är inte en så intressant historia, kan vi inte prata om något annat i stället? sa Liam.
- Äh, kom igen Liam! sa Soe och knuffar Liam lite.
- Nää, det är inget, sa Liam.
Han ville inte att Soe skulle veta vad de hade gjort. Han tyckte mycket om Soe, han ville inte att hon skulle tycka att han var ett svin.
- Folk tyckte att vi behövde komma bort från ''kändis världen'' lite. Få lite semester, sa Harry.
Niall hade sakt till Harry att det var det Niall hade sakt till Simon när han hade frågat. Det verkade funka. Egentligen var det inte en lögn. Harry hade börjat fundera på varför de egentligen hade blivit skickade hit. Han trodde inte bara att det var för att de hade bruttit sig in och kollat på när tjejer klädde av sig. Det där med att få komma bort från ''kändis världen'' hade kanske också spelat en roll i varför de blev hit skickade? Han kände inte riktigt igen de andra killarna längre när han tänkte efter. De var inte likadanna som de var när de träffat varandra första gången. Harry mistänker att han inte heller är likadan längre.
Han hade läst på många sidor och i skvaller tidningar om hur kändisskapet hade ändrat på killarna i One Direction. Han brukade bara struntat i det, men nu när han tänker på det nu verkade det faktiskt stämma lite.
- Harry, spelar du fotboll? frågade någon plötsligt.
- Ehhh, lite med kompisar men inte så bra, svarade Harry.
- Vi behöver en till i vårt lag till på fredag, vi ska spela mot right. Första matchen i serien, är du intresserad?
- Alltså inte bra på fotboll... svarde Harry.
- Äh, det gör inget, vi lär dig!
- Jaha... okej då.
Real or Fake? Part 5 Love?
Bättre sent än aldrig? Eller? (:
Louis sov. Djupt, djupt. Han drömde sig tillbaka. Bort, bort, bort från detta. Han ville hem. Även om han trivdes här, älskade han sitt liv där hemma. Det var så underbart. Han kom från ett ställe där han var lite mobbad och inte så omtyckt av många till ett ställe där det fanns tjejer över allt som älskade honom. Klart han saknade det. Han ville inte tillbaka till skolan, han ville ut och uppleva världen! Inte sitta i en skolbänk... Han ville resa, träffa nya människor, spela in musik, träffa tjejer, uppleva otroliga saker....
Plötsligt dras han ut ur sina drömmar och tankar och tillbaka till verkligheten. Han kände en kall dusch komma över honom. Och nu menar han en riktig kall dusch, bokstavligt talat. Han öppnade ögonen och vattnet ran ner från håret. Genom vatttnet ser han att han sitter i ett dusch rum. Han kollar runt sig, där satt både Niall och Zayn i två andra duschar. Alla tre är fast bindna till stolar.
- Va händer? sa Louis.
- Inte en aning. Ja vaknade av att någon bar mig ur sängen och tog mig hit, svarade Niall.
- ÅHHHHH, det är kalt! sa Zayn.
- No shit... sa Louis.
- Ohhhhhhhh, ohhhhhhh, ohhhhh.
Spökliga ljud ekade i rummet.
- Någon där? sa Niall lågt.
- Ohhhhhhh, ohhhhhhh, ohhhhh!
- Hallå?! skrek Louis.
- Niall Horan...Louis Tomlinson... Zayn Malik..... sa den spökliga rösten.
Vatten fortsatt rinna över Louis. Det var kalt. Sååå kalt.
- VÄLKOMNA TILL RIGHT! skrek rösten.
En massa killar sprang in i duschrummet. Alla hade med sig ett eller flera paket ägg. De kastade alla äggen på Louis, Zayn och Niall.
- AHHHHHH, skrek Zayn.
Louis och Niall bara skrattade.
-
Liam kom in genom dörren.
- Tja! sa Soe som låg i sängen med musik i hörrlurarna.
- Hej, va lyssnar du på? frågade Liam.
- Vet du va? Jag tänkte att jag skulle lyssna lite på er musik, den är faktiskt riktigt bra! Inte sån musik jag brukar lyssna på men det var faktiskt bra. Jag gillar den där I wan't, sa Soe.
- Awesome! Tack så mycket, svarade Liam och log.
-
Harry kom gåendes i korridoren. Skolans korridorer var fina. Hela skolan var fin och gammal. Det är lite som ett slott, många rum och mycket utsmyckade väggar. Katy kom gåendes i andran änden av korridoren. Hon kollade upp på Harry och log. Harry log tillbaka. Hon hade på sig på sig en blå sommarkläning, bruna balerina-skor, ett vitt nitarmband och lila solglasögon i håret. Hennes hy var väldigt blek och den sken. Hennes tänder var ennu blekare och när hon log bländar det nästan Harry (okej kanske lite överdrivet, men nästan iallafall). Hennes ögon var stora och gröna. Hon var vacker. Harry har inte tänkt på det innan - han hade bara tyckt hon var snygg, efter som Tom tyckte det - men hon var faktiskt vacker. När de hon är lite framför Harry slapp hon blicken från hans ögon och kollade generat ner på golvet. Hon fortsätter ut ur korridoren.
-
Det är sent på kvällen. Killarnas andra dag på skolan hade det inte hänt så mycket på. Bara en vanlig dag i skolan. Det var som om de drogs tillbaka 2 år i tiden. Inga skrickande tjejer, inga paparitzi, inga ryckten, ingenting. Det var skönt. Det var ingen som dömde de.
De satt runt två eldar. Lefters på ena sidan, righters på andra.
Liam satt brevid Soe och grillade marschmelows. De skrattade åt allt. Liams marschmelows råkade ramla av pinnen, detta tyckte Soe var hur kul som helst.
Harry satt och pratade med Tom. Han satt och pratade om någon fotbolls match som han hade sätt häromdag. Harry lyssnade bara lite halvt och ibland säger han ''jaha''. ''jaså'' eller ''va kul''. Han kollade på Katy. Hon satt med några andra tjejer och pratade på andra sidan av elden. Man såg inte mycket, men lite. Harry kunde inte sluta stirra. Hon var så fin. Hon mötte hans blick. Hon log. De satt och tittade på varandra länge.
- Och sen i slut minuten så tar Messi bollen, kontrar och sätter den! Fattar du hur snyggt mål! Fattar du? Harry? Hallå Harry? sa Tom.
Harry hade glömt säga ''jaha'' ''jaså'' eller ''va kul'' den här gången.
- HARRY?! sa Tom och skackar Harry.
- Oj, förlåt... jag tänkte bara på en sak... sa Harry och försöker slita blicken från Katy.
Tillsist lyckades han och kollade på Tom. Han såg surt på Harry.
- Vadå? sa Harry och flinade.
- Jag ser hur ni kollar på varandra, sa Tom.
- Va? Vem? frågar Harry.
- Du och Katy, svarade Tom.
- Men komigen! Nä det tror du inte! Det skulle jag inte kunna göra mot dig, Tom! sa Harry. Efter den välkomsten jag har fått av dig, kommer jag aldrig kunna göra något sånt mot dig.
Tom kollade länge på Harry.
- Du har väl rätt. Förlåt.. sa Tom.
- Äh, det är lugnt.
Harry mådde shit. Bara helt shit. Vad skulle han göra? Man kan inte ändra känslor. Men Tom hade faktiskt varit den bästa vännen man kunde få så här snabbt. Bara två dagar hade de känt varandra, och de var redan väldigt nära. Harry bestämde sig för gå en liten tur, bara för att komma bort från allt en stund.
- Jag kommer snart tillbaka, ska bara fixa en sak, sa Harry, reste sig upp och gick iväg.
Real or Fake? Part 4 Mr. Clark
Hej! Jag skulle bli jätteglad om ni kommenterar vad ni tycker, kom ihåg jag tål kritik! :D
När Harry kommer in i matsalen sitter Louis, Niall, Zayn, Liam och någon tjej vid ett bord i mitten. Harry antar att det är tjejen Tom snackade om. Harry kan se varför Tom tyckter att hon är så snygg.
Liam skiner upp när han ser Harry.
- Äntligen, säger han och går mot Harry. Hur är din rumskamrat?
- Helt okej, känner ju han inte så bra än, men han verkar trevligt. Din? svarar Harry.
- Hon är awesome! Först trodde jag att det skulle vara lite konstigt att ha en tjej som rumskamrat, men hon är riktigt cool, säger Liam.
Harry och Liam går tillbaka till de andra. Harry får ögonkontakt med Louis och ler. Han ler lite och försiktigt tillbaka. Liam och Harry sätter sig på ena sidan av bordet tillsammans med tjejen.
- Detta är Katy Benson. Hon är också ny här, lefter som oss, säger Liam och pekar på tjejen som sitter brevid honom.
- Hej, jag heter Harry Styles. Som Liam säkert redan har sakt är vi också nya här, säger Harry.
- Hej, säger Katy och ler.
- Okej, allihopa, välkomna än en gång här till vår skola Sorofy! Jag är er rektor Mr. Clark. Jag hoppas ni kommer trivas här på våran underbara skola.
Skolans rektorns hade kommit in i rummet. Han var en rätt gammal man (60-års åldern) med en stor öl mage, en rätt markant, brun mustasch och munk-frisyr. Han kollar runt på eleverna som sitter i matsalen.
- Har ni några frågor? säger han och ser så ointresserad ut som det går. Han vill tydligen inte ha några frågor, men han frågar för att det ska se ut som om han bryr sig. Vilket det är tydligt att han inte gör.
- Nähä, inte det? Då får ni gå till era första lektioner. Om ni har några klagomål, kan ni komma och boka ett möte med mig, säger han och börjar mot utgången.
När han går förbi Harry saktar han in. Hans ögon speras upp. Han får svårt för att andas och börjar gör konstiga ljud. Han vinglar till, och tillsist faller han, rakt in i Harry. Alla sitter helt stilla och tysta och väntar på att Mr. Clark ska resa sig upp. Harry rör sig minst av alla. Mr. Clark ligger fortfarande på honom. Gå av, gå av nu! tänker Harry. Mr. Clark börjar glidda ner mer och mer på golvet. Nu börjar alla förstå att Mr. Clark inte bara kommer resa sig upp.
- Mr. Clark? säger Katy till slut.
Inget svar.
- Mr. Clark? Kan du höra oss? säger Niall och går fram till honom.
Niall drar av Mr. Clark från Harry och lägger på rygg på golvet. Hans ögon var uppspärrade och hans hy var blek.
- Gud.. det ser ju ut som om han är död, säger Zayn och backar.
- Zayn! säger Liam och kollar argt på Zayn.
- Förlåt, men det gör ju det... svarar Zayn.
- Han andas nästan inte... Någon ring en ambulans! Snabbt! skriker Niall efter han har satt örat mot Mr. Clarks bröst.
Liam ringer snabbt efter en ambulans. Flera andra elever och lärare har börjat strömma in i matsalen för att se vad som händer.
Harry sitter kvar på samma stol som han har suttit på hela tiden. Han har inte rört sig ur fläcken. Folk skriker och gråter runt honom, men han sitter bara och stirrar rakt ut. Det ända han kunde tänka på var Mr. Clarks uppspärrade ögon. De var fylda av oro. Som om han visste att bara några sekund senare skulle han ligga på golvet medvetslös. Ögonen var bedjande efter hjälp. Han hade sett på Harry som om Harry kunde gör något. Harry kan inte sudda ut tanken på Mr. Clarks ögon. Den satt fast på näthinnan.
-
Bilden hade fortfarande inte försvunnit, men den har tunnats ut lite i alla fall. Kl. är 23.30 och Harry ligger inne på sitt rum i nedredelen av våningsängen. Ovanför honom ligger Tom och snarckar högt. Harry är van vid snarkningar vid detta laget. Louis, Niall och Liam snarckade väldigt mycket och efter flera nätter i samma hotelrum som de hade han lärt sig sova när andra snarkade.
Han vänder sig om i sängen och tänker sig tillbaka på hur dagen har sätt ut.
Att komma till skolan hade varit konstigt, men på något sätt kändes det skönt. Ibland kunde han bli lite trött på ''kändis världen'' med skrickande fans, paparatzi, falska ryckten och haters. Hela denna dagen hade han klarat sig utan allt det där. Det var skönt. Men dagen hade inte varit helt lätt ändå. Efter att ambulandsen hade hämtat Mr. Clark skulle alla gå tillbaka till sina lektioner. Harrys första lektion var Engelska. Hans engelska klass hade också Liam, Louis, Niall och Zayn varit i. Han och Liam hade suttit brevid varandra. Klassrummet var tydligt uppdelat. Lefters på ena sida, righters på andra. Detta med att vara ''lefter'' eller ''righter'' hade varit större än vad Harr hade trott. Man kan tydligt se vem som var vem. Lefters har röda armband, Righers blå. Lefters pratade bara med andra lefters, righters pratade bara med righters. Detta hade Louis sakt till honom innan. Det var tydligen något som hans rumskamrat Mike hade sakt.
Under engelska lektionen hade Louis och Harry fått ögonkontakt många gånger, men Louis hade snabbt tagit bort bliken när det hände.
Harry hade pratat med lite andra lefters under dagen. Alla hade varit trevliga, och väldigt få hade vetat vem han var. Men alla tyckte det var coolt när han och Liam berättat om One Direction och mycket vad de hade hänt de. De hade berättat mycket, och de kommer säkert berätta mer, men det var en sak de aldrig skulle prata om med någon och det var varför de hade kommit hit egentligen. Det hade de alla lovat innan de åkte hit.
Harry blundade och somnade ovanligt snabbt. Det sitta han tänkte på var Mr. Clarks bedjande ögon.
-
- AHHHHHHHHHHHHHHHH!
Ett stökligt skrik väcker Harry. Han hinner inte se mycket innan han får något framför ögonen. En halsduk eller något liknande binds runt hans huvud och täcker hans ögon. Någon bär drastiskt upp honom ur sängen och går iväg med honom. Harry börjar få panik, han vet inte vem som bär honom, eller vart de är på väg.
Han blir nedsatt på en stol. Det är kallt. Han börja misstänka att han är utomhus. Någon tar av hans ögonbindel. Först ser han inget. Men efter en stund vänjer sig hans ögon till mörkret. Som han trodde är han utomhus. Han ser en skog inte långt från honom. Men han ser inte en enda levande själ. Han är helt bunden med hårda rep till stolen han sitter på.
- Hallå? säger någon precis bakom honom.
- Liam? säger Harry.
- Harry? Vad händer? Varför är vi här? säger Liam.
- Ingen aning.. är du också fast bunden?
- Ja.
- Usch det är kalt...
- Inte så farligt.
- Nä, men du har på dig pyamas.. Jag sitter här helt naken.
Liam skrattar.
- Liam! Detta är inte kul, jag kan frysa till döds, säger Harry alvarligt.
Liam bara fortsätter att skratta.
De sitter där en stund, utan att veta vad som har hänt eller kommer hända.
Plötsligt ser Harry hur personer börjar strömma ut ur skogen.
- Liam.. jag ser hur folk kommer, säger Harry.
- De kommer här också... svarar Liam.
De kommer springandes från alla hål. När de närmar sig känner Harry igen många av de. Han ser Tom och några andra killar han hade pratat med tidgare idag.
Nu står alla runt i ring omkring Harry och Liam.
- Vi har samlats här idag för att välkomna Harry Styles och Liam Payne! Ska vi inte ge de ett ordentligt välkomnande? Som vi alltid gör? skricker Tom med mörk röst.
Alla killarna skricker och springer fram till Liam och Harry. De har alla sprut-grädde i handen och sprutar allt vad de kan på Harry och Liam.
Liam och Harry sitter där och skrattar. Detta var ett lite udda välkomnande...
Real or Fake? Part 3 The first meeting
Kommenterar gärna vad ni tycker! :D Inte för att det händer mycket i denna delen, men ibland måste man få med sig lite information!
LOUIS
Hannha stänger dörren bakom honom. Killen som sitter i nedredelen av våningsängen ler när han ser Louis.
- Hej! säger han.
- Hej! svarar Louis och bär in sina väskor i rummet.
- Behöver du hjälp? undrar killen.
- Nä det är lugnt, jag klarar mig, svarar Louis.
- Okej.. Föresten jag heter Mike, Mike Sheeme, säger killen och räcker fram sin hand för att hälsa.
- Louis Tomlinson, svarar Louis och skakar Mikes hand.
- Varför känner jag igen det namnet?
- Jag vet inte.... kanske för att jag är en medlem av ett rätt känt pojkband, One Direction.
- Ahhhhhh, min syster älskar er! Hon skulle freaka om hon visste att du var här!
- Haha, många av våra fans skulle freaka om de visste att vi var här.
- Ni? Är de andra medlemar här också?
. Japp.
- Vilken sida?
- Niall och Zayn, right. Liam och Harry, left.
- Synd... Harry är den ända jag vet vem är, han verkade cool.
- Varför är det synd?
- Han är ju lefter nu..
Mike utalar ordet lefter som om han har skit i munen. Man kn tydligt höra att han inte gillar de här så kallade lefters.
- Vad har det med saken att göra? undrar Louis.
- Louis, du är en righter, righters gillar inte lefters. Righters och lefters umgås inte.
- Men hon där Hannah sa ju att...
- Hannah vet inget om vad som händer på denna skolan. Hon går runt i sin egna lilla värld. Förhållandet mellan Right och Left är som förhållandet mellan änglar och djävular. Krig.
Mikes ögon förendras från glada och välkomnande till kala och hårda. Louis kan tydligt se att detta med vilken sida man bor på inte bara handlar om var ens sovrum ligger, det handlar om på vilket sätt man lever på. Han börjar bli orolig för vad som kommer hända efter de lämnar skolan, men han bestämmer sig för att det fick vara framtida Louis problem.
NIALL
Niall kommer in i rummet och en kille sitter på sängen. Han reser sig upp för att hälsa på Niall.
- He...
Det är som om han fryser till is. Han står helt chockad och stirrar på Niall.
- Hallå? säger Niall och viftar med händerna framför killens ögon.
- Oj... jag är ledsen, jag blev bara lite chockad, du är liksom....du?! säger killen efter än stund.
- Ja, sist jag kollade så var jag jag, svarar Niall och ler.
- Hahah. Vad gör du här? frågar killen.
- Ehm, ja... alltså jag måste bara veta vad du heter först, du vet ju vad jag heter och så...
- Haha okej, Simon Brown.
- Trevligt att träffas Simon!
- Men, du svarade inte på frågan, varför är du här?
- Ehm, alltså, vissa folk tyckte att vi behövde komma bort från ''kändis världen''..
- Jaha okej, är det okej om du sover där uppe? Jag har alltid använt den nedre.
- Visst det är OK.
Niall börjar packa ut sina grejer. Det var kanske inte så dumt det där egntligen, med att komma brot från ''kändis världen''. ''Kändis världen'' var väldigt tuff och hård, det fanns inte mycket tid att bara vara sig själv och slappna av lite. Det kanske han kunde få tid till här, kanske denna så kallade semestren skulle bli något posetivt?
ZAYN
När Zayn kommer in genom dörren är han nervös. Han hatar att träffa nya människor. Han är aldrig säker på hur första intrygget kommer bli. Han vill så gärna att det ska bli bra, men då över anstränger han sig bara och då blir han tyst och blyg. Första gången de hade umgåts i One Direction hade han också varit blyg, men det hade iallafall gått över efter bara några dagar. Nu vill han att han göra ett bra intryck, men han vill fortfarande vara sig själv.
- Hej! säger han så fort han får ögonkontakt med killen som sitter på sängen.
Att säga hej först låter bra, tänker han.
- Hej, svarar killen men reser sig inte upp.
Han var inte så imötokomande.
- Jag är Zayn Malik, säger Zayn.
- Zac Ball, svarar killen.
Zac sitter fortfarnade kvar på sängen. Han har på sig en rutig skjorta och jeans. Han har stått vid speglen länge ser man. Mycket hårvax!
Zac kollar upp på Zayn och ler.
- Eh, sorry. Jag är bara lite nervös, jag är inte så bra på detta med första intryk och grejer, säger Zac, reser sig upp och sräcker fram handen för att hälsa på Zayn.
Denna killen verkade väldigt lik Zayn. Posetivt, tänker Zayn. Han skackar Zacs hand.
LIAM
Liam går långsamt in i rummet. Varför sitter det en tjej på sängen? I alla andras rum hade det varit killar, varför inte i Liams rum? Tjejen måste ha sätt vad han tänkt när hon säger:
- Jag vet, jag vet, det är jättekonstigt att jag sitter här. Du trodde att du skulle bo tillsammans med en kille. Men lugn, jag är typ en av killarna här på skolan. Jag heter Soe Tyler, jag är din nya rumskamrat!
- Hej.. nej det är lugnt. Mitt namn är Liam Payne, säger Liam.
- Liam? Trevligt. Spelar du några sporter? frågar Soe.
- Jag är en rätt bra löppare. Sedan har jag spelat lite fotboll på fritiden och så, men inget särkilt bra, svarar Liam.
- Jag spelar fotboll. Det finns två lag här på skolan, ett för lefters och ett för righters. Som du antagligen har räknat så spelar jag i lefts lag. Vi är rätt bra, bättre än right i alla fall.
Liam skrattar. Hans rumskamrat var rätt najs. Detta kunde bli bra.
HARRY
- Läget? frågar killen inne i rummet.
- Bra, tack! Själv? säger Harry och bär in sina väskor i rummet.
- Sjukt bra faktiskt! svarar killen och ler stort.
- Är det något som har hänt? Eller är du bara alltid så här glad? säger Harry och skrattar lite.
- Nog en liten blanning. Vill du veta en awesome grej?
- Visst...
- Det finns en sjukt snygg tjej som jag känner hem ifrån, vi brukar typ umgås på sommrana, hon har nu börjat här på skolan!
- Najs! Är hon intreserad av dig?
- Jag hoppas det!
- Haha.
- Har du en flickvän?
- Nej.. det är lite svårt att ha en när man har mitt jobb.
- Ditt jobb?
- Jag är sångare, i ett band, One Direction.
- Jaså? Coolt!
Harry börjar packa ut sina grejer.
- Har du övre eller undre sängen? undrar Harry.
- Övre! svarar killen. Du, jag glömde, jag heter Tom Praker. Du?
- Harry Styles. Jag skulle gå ner när jag var klar, vi ses!
In your eyes Part 11
Hej! Jag fick några kommentarer om att skriva klart ''In your eyes'', så nu har jag skrivit en sista ''part''. Det var inte så här jag hade tänkt att den skulle sluta, men detta blev bättre! Vad tycker ni?
OCH! Jag måste säga grattis till One Direction! De har ju precis vunnit sin första Brit! Awesome! :D
BTW! Tack för alla underbara kommentarer ni lämnar, ni gör mig jätte gald! :D
AMANADA
Blickarna är värre än vanligt när Amanda går runt i skolan den dagen. Alla vet. Alla vet. Harry och Amanda var inte ihop längre. Det har stått överallt i media.
''Harry Styles, an unfaithful pig?'', ''The dreamboy is now free!'', ''Harry Styles in tears!''
Rubrikerna på kvällstiningarna hade varit många. Paparatzin hade till och med fått bilder av Harry gråtandes. Klart det gjorde lite ont i Amanda att se att Harry grät. Men, Amanda hade också gråtigt. Hon hade gråtigt mycket.
Hon går igenom korridoren påväg till hennes andra lektion. Hon vet egentligen inte vad blickarna betyder. Hon trodde att folk skulle ha varit glada över att Harry och Amanda hade gjort slut. Harry var ju ledig nu. Men blickarna var mer sura, än glada. Det var som om det var hennes fel. Hennes fel att de hade gjort slut. Det kanske är hennes fel? Hon vet inte riktigt, hon är rätt förvirrad just nu.
- Läget?
Sara kommer springades bakom Amanda.
- Ja, bättre än igår iallafall, svarar Amanda och försöker le lite. ¨
- Det är bättre att ha det bättre än att ha det sämre, säger Sara och försöker skämta lite.
Amanda små skrattar och nickar.
- Jo det är ju sant, svarar hon.
De fortsätter gå och små prata.
- J*vla Bitch! Skaffa ett liv, istället för att förstöra andras! skriker en tjej när Amanda går förbi henne.
Amanda bryr sig inte om att svara.
- Eller hur! Du är en häxa! skricker en annan.
Amanda bara fortsätter gå.
- Du är f*n smuts! Du bordde inte få finnas! skriker en annan.
Amanda känner hur orderna börjar tränga sig in till henne. Det börjar göra ont.
- Eller hur! Gå och döda dig själv! Ingen vill ha dig här! skriker en annan.
Amanda vill börja springa nu, hon vill inte höra mer. Men hon går kvar, helt normalt.
- Ta inte åt dig, viskar Sara till Amanda.
- SMUTS! SMUTS! SMUTS! SMUTS! SMUTS!
Många tjejer skriker nu.
Amanda klarar det inte längre, hon känner hur tårarna börjar trilla ner från hennes kinder. Hon börjar springa mot närmaste utgång. Hon vill bara bort. Bort från allt.
ONE DIRECTION
Louis och Harry sitter på ett café i New York, USA. De andra killarna i 1D är ute och shoppar.
- Har du sätt klippet? undrar Louis
- Vilket? svarar Harry.
- På Amanda i hennes skola, säger Louis.
- Nej.. Vad heter den? säger Harry
- Är du säker på att du vill veta det? frågar Louis och kollar djupt på Harry.
- Ja! säger Harry bestämmt.
- ''Harry's ex Amanda (ugly girl btw). This is for you Harry, we love you'', säger Louis.
Harry googlar det. Det kommer upp en video. Harry kollar på den. Det är en video som någon har filmat på Amandas skola. Det är svårt att se vad som händer i början. Man hör tjejer skricka. Plötsligt zoomar kameran in på Amandas ansikt. Först är ansiktet alvarligt och stängt. Det vissar inga känslor. Det gör ont att se Amandas ansikte. Han har saknat det så mycket. Hennes ögon. När skriken runt henne blir högre blir Amandas anstikte mer och mer sårbart. Man ser att hon börjar ta till sig av de fula kommentarerna. Plötsligt börjar tårarna rinna ner längs hennes kinder. Hon såg så ledsen ut, så skadad. Det gör så ont inuti Harry. Att se henne gråta är det värsta som finns. Att se hennes fina, gröna ögon gråt fylda. Det är rena tortyren. I slutet av video springer hon iväg. Alla som står kvar i korridoren skrattar.
- Va hemskt... säger Harru tillslut.
- Jag vet. Och sen att de skriver att de gör det för dig.... det är sjukt, säger Louis.
Harry börjar nästan gråta. Men han håller det inne. Han vill inte gråta offentligt, igen. Han har bestämmt sig nu, han vet vad han måste göra.
AMANDA
Hon vill inte gå upp. Hon vill inte. Hon orkar inte. Efter det som hände i skolan igår hade hon sprungit hem, lagt sig i sängen och gråtigt. Hon hade inte slutat gråta förren hon somnade senare på kvällen. Nu har hon vaknat, ligger i sängen och vill inte gå upp. Men hon måste. Hon har ett viktigt prov idag - som hon inte har pluggat till - så hon måste till skolan idag. Hon reser sig upp. Huvudet är inte riktigt vaknat än. Hon klär på sig och äter frukost. Sen går hon ut ur huset och går till skolan. Hon har nu varit vaken i ungefär 1 timme och hennes huvud har inte vaknat riktigt ännu.
När hon kommer fram till skolan ser den väldigt död ut. Dödare än vanligt. Amanda kollar på klockan. Hon börjar om 6 minuter. Hon går in genom dörren. Ingen där. Var är alla? tänker hon. Det är helt tomt. Verkligen helt tomt. Amanda har aldrig sätt skolan så här tom. Hon går till hennes skåp.
- Amanda?
Rösten kommer bakig från. Amanda känner igen rösten. Hon vet inte om hon ska gråta eller skratta. Hon har saknat rösten, men rösten har skadat henne väldigt mycket. Hon vänder sig om. Han står där. I egen hög person. Hon håller på att börja gråta, han också ser hon.
De står bara där och stirrar på varandra. Det var så länge sen de såg varandra.
- A-amanda, jag är ledsen. Jag vet att det jag har gjort är fruktansvärt. Säg vad som heltst, jag gör vad som helst för att få dig att förlåta mig. Jag såg videon. Jag är verkligen ledsen Amanda. Jag vill att du ska veta att jag älskar dig, säger Harry.
- Harry, jag, jag... jag har saknat dig så mycket, svarar Amanda med ett litet leende.
Harry lyser upp.
- Stopp! Detta betyder inte att jag har förlåtit dig, säger Amanda innan Harry hinner bli allt för glad.
- Du måste veta att det du gjorde inte var det värsta. Det västa var att du ljög. Om jag ska förlåta dig måste du lova att du inte ljuger mer, fortsätter Amanda.
Harry börjar gå mot Amanda och säger med ett flin:
- Jag lovar att aldrig mer ljuga.
- Nej! Säg det utan att skratta, försök vara lite seriös snälla Harry, säger Amanda.
- Jag lovar att aldrig mer ljuga, säger Harry igen, denna gången utan att skratta.
Harry och Amanda står nu så nära att deras näsor rör varandra. De kysser varandra. Väldigt länge.
- Jag har saknat dig också, säger Harry efter kyssen.
- En fråga, varför är det ingen annan i skolan? frågar Amanda.
- Jag pratade med alla innan - de är ledsna föresten för allt det där de sa igår -, och se gick med på att skjuta upp skoldagen en timme så att jag fick hela skolan för mig själv, de kommer tillbaka om typ en halv timme, svarar Harry stolt.
- Jag älskar dig, säger Amanda och kollar in i Harrys ögon.
- Jag älskar dig också, säger Harry och kollar in i Amandas djupa gröna ögon precis som han hade gjort den där dagen när han träffade Amanda för första gången.
SLUT
Real or Fake? Part 2 Welcome!
- Det är sjukt, bara så sjukt.. säger Liam.
- Mm.. mumlar Niall.
- Vad ska vi göra? Vi kan ju inte åka till en internatskola! säger Louis upprört.
- Jo, det ser ut som vi kan det. Vi är på väg ditt just nu... svarar Harry.
Ingen orkar svara.
De sitter just nu i en bil på väg ut till internatskolan. Skolan ligger långt ut på landet. Liams föreldrar sa att de skickades till en skola som låg så långt från städerna efter som inga fans skulle hitta ditt. Många fans hade blivit sura när One Direction gick ut med att de skulle avbryta turnen. Vilket man kan förstå. One Direction killarna hade också blivit väldigt sura. Men efter att ha surat i 2 dagar hade de förståt att det inte gjorde någon skyllnad att vara sur. Så de fick helt enkelt ''deal with it''. Det hade gått 5 dagar sen de bröt sig in i omklädningsrummen på en victoria's secret fashion show. Under de fem dagarna hade de pakat och avbokat en massa möten/spelningar/resor/ect.
Den engelska naturen svishade förbi utanför bilrutorna. Det är vakert, men ingen av killarna kände för att njuta av naturen just nu.
En halvtimme senare rullar bilen in på en grusväg och fram ett rätt stort hus. Bilen stannar. Killarna förstår att de är framme.
När de kommer ut ur bilen ser de huset bättre. Det är ett stort gult hus, det ser lite ut som ett slott eller något sånt. Det finns två stora torn på sidorna. I mitten finns ett stort valv. Innan för den ser man att det finns någon slags innergård.
- Jaha, det är väll här vi ska spendera en massa tid framöver, jag ser verkligen fram emot det, säger Louis ironiskt.
De tar ut sina väskor från bilen och den kör iväg. Nu står de där. 5 pojkbands-killar, mitt ute på landet.
- VÄLKOMNA!
En kvinna kommer ut genom valvet. Kvinnan är i 40 års åldren, hon har på sig en lilla sommarklädning och hon går emot de med ett stort leende.
- Välkomna hit till Sorofy! Detta är den bästa internattskolan i landet! Ni undrar säkert varför skolan heter Sorofy? Det är för att mannen som startatde skolan hette Sorofy i efternamn, Ed Sorofy var hans namn. Han levde för över 100 år sen. Han startade denna skolan för han ville att barn och ungdomar skulle få lära sig i fin natur. Mitt namn är föresten Hannah Marina, jag är rektorns sekreterare. Eran rektor, Derek Clark, är tyvärr på möte just nu så han kunde inte träffa er just nu, säger kvinnan glatt.
Kvinnan bara babblade på. Det ser ut som om hon aldrig skulle sluta prata. Killarna bara står där och försöka lyssna på allt hon säger.
- Jaja, nu ska jag inte prata för mycket. Kom, jag ska vissa er vägen till era sov rum. Här sover man i samma rum som en annan elev. Ni killar kommer alltså inte do tillsammans, men ni kommer ses mycket ändå. Vad var det ni sa att ni hette föresten? säger hon.
- Harry Styles.
- Louis Tomlinson.
- Niall Horan.
- Zayn Malik.
- Liam Payne.
Svarar de.
- Harry, Louis, Zayn, Niall och Liam? Bra! säger hon och börjar gå mot huset.
- Jag är säker på att ni kommer trivas här! roppar hon.
Killanra går efter henne.
- Shit... hon är lite...speciel... säger Liam tyst.
- Tell me about it! svarar Niall.
De går in genom en dör och upp för några trappor. Sen svänger de åt höger.
- Nu är vi på högra sidan av huset. Denna sidan kallas, ingen överaskning, Right. Om man bor på denna sidan kallas man Righter. På denna sidan ska Louis, Zayn och Niall bo. Det betyder ju att ni, Harry och Liam ska på vänstra sidan, Left. Ni kommer alltså bli Lefters, säger Hannah.
Killarna kollar på varandra. De kommer inte änns bo på samma sida? Ingen såg detta som något posetivt.
Harry kollar på Liam. Han ler mot Harry. Det ska väl gå, tänker Harry.
- Här ska du bo, Louis, säger Hannah och öppnar dörren till ett rum.
Där inne satt en kille som ser ut att vara lite yngre än Louis.
- När du har instalerat dig, kom ner till matsalen. Där kommer ni få lite mer information, säger Hannah och lämnar Louis.
- Hejdå! säger Harry när de går efter Hannah.
De går en bit till. Vid en dörr stannar Hannah och öppnar den.
- Här bor du Niall. Jag säger samma sak till dig som till Louis, kom ner till matsalen när du är klar, säger Hannah.
Inne i rummet satt en kille i Nialls ålder.
De gå vidare. De stannar vid en dörr till och Zayn går in. Där inne sitter också en kille som såg ut att vara lite yngre än Zayn.
Liam, Harry och Hannah går igenom korridoren de gått igenom och fortsätter mot den vänstra delen av huset.
- Välkommen till Left! säger Hannah.
De går en bitt och sen stannar de. Hannah öppnar dörren och där inne sitter en tjej i deras ålder. Både Liam och Harry blir lite chockade när de ser att någon av de skulle bo tillsammans med en tjej. Det hade de inte förväntat sig.
- Här ska du bo Liam. Vi ses där nere om en stund, säger Hannah och lämnar Liam.
- Vi ses, säger Harry till Liam och går efter Hannah.
- Okej de var det bara du kvar Harry, säger Hannah och ler mot Harry.
- Ja.. svarar Harry och ler tillbaka.
De kommer fram till en dörr som bara ligger några få meter från Liams. Hannah öppnar dörren. Där inne sitter en kille i Harrys ålder och ler mor Harry.
- Välkommen! säger han när han får syn på Harry.
- Tack, säger Harry och ler tillbaka.
- Okej, vi ses där nere om en stund. Hoppas allt går bra här, säger Hannah och lämnar Harry.
Real or Fake? Part 1 The Start
Haj! :D Okej, så nu har jag börjat på en ny... vad tycker ni?
Jag kommer inte riktigt på ett bra namn.. just nu kallar jag den bara något. Så snälla, om ni kommer på ett namn som passar, kommentera det? :D
Och en sak till, jag vet att jag är lite...vad ska man säga? taskigt mot vissa av killarna i början, men jag lovar det blir bättre. Alla som är taskiga i början, kanske inte är det senare? ;)
Lots of love and enjoy! ^^
- NIALL SPRING! skriker Louis.
- Jag sa ju att det inte skulle gå, jag sa ju att något skulle gå fel.. Varför kunde ni inte bara ha lyssnat på mig? säger Harry medans de springer genom en massa gator.
- Jag visste det, vi är så illa ute nu, fortsätter Harry.
- Harry, inget kommer bli bättre för att du säger så. Va tyst och fortsätt spring, säger Liam.
- Men erkänn, det var kul! säger Louis.
Harry struntar i att svara. Visst hade det varit kul och spännande, men nu är de illa ute. Om Niall bara inte hade stött till den där lådan...
Killarna var ute på turne. Ikväll hade de haft en ledig kväll. Det skulle ha varit en bra kväll, en lugn och rolig kväll. Visst, den blev rätt rolig. Men lugn? Absolut inte!
Det hade faktiskt varit Harrys idé från början. Eller det var inte en idé då, det var mer några få ord som kom ut ur hans mun. ''Vi borde smyga oss in och kolla på''. Han trodde inte att någon skulle ta det seriöst. Men så fort han sakt det, började killarna sprida planner om hur de skulle kunna smyga sig in till omklädningsrummen på en victorias secrets fashion show. Det var många sjuka, hemska och outförliga förslag som kom upp. Egentligen inte så konstigt, de försökte ju smyga sig in på en victorias secrets fashion show. Själva tanken är sjuk. Men på något sätt nappade alla på den, förutom Harry då. Han sa hela tiden att han inte ville. Men han gick på något sätt med på det till slut.
Att ta sig in var svårt, svårare än de hade föreställt sig. De hade på något sätt glömt att de var ett känt pojkband. Och när ett pojkband går förbi en massa tjejer blir det kaos. Och ja, det blev kaos. Tjejer skrek och slängde sig efter de. Killarna fick springa så snabbt de kunde ifrån byggnaden. Efter att ha sprungit en bit hade de äntligen skakat av sig alla fans. Då var det svårt att hitta tillbaka, till sist förstår de att de hade sprungit igenom halva stan. Efter att ha gått i ungefär 1 timme, lyckades de äntligen hitta tillbaka till byggnaden. De kom in på en lite gränd, på baksidan av byggnaden. Egentligen hade de gett upp lite, men sedan såg de att ett fönster ståd på glänt. De bestämde sig för att klättra in i det. Vilket inte var helt lätt. Fönstret låg nämligen på 3 våningen.
- Jaha, det var kul att prova, men ska vi inte gå tillbaka nu? hade Harry sakt.
- Är du dum eller? Om vi ställer oss på varandra och klättrar lite, så klarar vi det! Var lite samarbets vilig nu Harry, hade Louis sakt som svar.
Harry hade inte haft något val. Han fick ställa sig på Liams axlar och få Zayn och Naill på sig. Louis stod nere på marken och dirigerade. Det hade varit svårt, och de hade trillat några gånger. Men tillsist hade Niall kommit in genom fönstret. Han försvann någon minut in i rummet, sen kom han tillbaka. Han sträckte ut huvudet ur fönstret och skrek:
- Jag är i några av mobellernas omklädningsrum! Modevissningen håller på just nu, skynda er upp!
Det tog inte lika lång tid att få in de andra. Liam och Louis hade fått klättra på väggarna för att komma upp. Men till slut var de alla inne.
- Fattar ni att vi är i ett victorias secret's omklädningsrum just nu? sa Zayn och skakade faktiskt av nervositet.
Killarna gick runt och kollade lite i rummet. Eller ja inte alla, Harry satt sig i en stol och kollade sig lite smått om kring.
Plötsligt hörs det röster utan för rummet.
- Shit de kommer! Kom, vi gömmer oss i garderoben! viskade Louis och hoppade snabbt in i en den rätt stora garderoben.
Killarna skyndade sig efter honom. Visst hade det varit smart att gömma sig i garderoben om man bara hade varit en eller två personer, men nu var de ju 5 rätt stora killar som var tvugna att tränga sig i garderoben som inte alls kändes lika stor när man satt i den. När alla desutom ville kolla ut genom dörren, blev det väldigt trångt.
- Grym show ikväll tjejer!
- Ja verkligen, det gick jättebra!
- Såg ni han där snygga i publiken? Han satt typ på rad 2 och hade en röd tröja på sig.
- Jo, jag såg nog honom, men så het var han ju inte..
- Joo! Och han kollade väldigt intresserat på mig... det kanske blir något där..
- Miranda, glöm nu bara inte att du är gift..
- Juste..
3 modeler hade kommit in i rummet. Killarna såg inte mycket från garderoben, men lite iallafall. Tjejerna började klä av sig. Snart stod alla i underkläder.
- Vi borde gå nu.. viskade Harry.
- Såklart inte, det är ju nu som det börjar bli intressant, svarade Liam tyst och fnissade. Alla de andra fnissade också, till och med Harry. Fast bara lite. Han måste erkänna, tjejerna var rätt snygg.
Plötsligt hör de ett högt : BOOM!
Det var Naill som hade råkat stöta till en låda med klackskor. Dörren till garderoben åkte upp och klackskorna och killarna flög ut på golvet.
- AAAHHHHHHHH! skrek tjejerna gällt.
- Shit.... SPRING! skrek Zayn.
Killarna skyndade sig upp och började springa.
- VI RINGER POLISEN! skrek tjejerna efter de.
De hann snabbt ut ur byggnaden. Som tur var det inga vakter som följde efter de. De fortsatte att springa ändå. Så långt bort de kunde.
Nu sitter de i turne bussen. Anfådda och svettiga.
- Det där var så sjukt..... KUL! säger Louis anfått efter en stunds villande.
- Ja! Det måste vi göra om. svarar Naill och ler.
- Ja, och den gången får du vara lite mer försikigt Naill... säger Liam.
- Hahah, jag ska försöka, svarar Naill och flinar.
- Tror ni verkligen att de ringer polisen? frågar Harry.
- Jag vet inte... hoppas inte det, svarar Zayn.
- Men so what? De har inga bevis på att vi var där, säger Louis och flinar.
Killarna skrattar.
- Mycket roligt, men tyvärr måste vi förstöra det roliga. Övervaknings kamror har filmat allt.
Två äldre personer kommer in i rummet. En kvinna och en man.
- Mamma? Pappa? Va gör ni här? säger Liam.
- Polisen ringde oss. Det ni gjorde är olagligt, svarar kvinnan.
Louis och Niall flinar.
- Detta är inte kul, killar. Ni kan få höga böter, samhälltjänst och kanske i värsta fall några dagar i fängelse, säger mannen.
Det fick tyst på killarna ordentligt. Att åka in i finkan var inte precis vad de hade lust på just nu.
- Vi kan ju inte åka i fängelse, vi har ju en turne.... säger Liam upphetsat.
- Lugn, ni kommer inte åka in i fängelse. Men ni kommer nog ändå få avrbryta eran turne.. säger mannen.
- VAA?! Så kan ni ju inte göra? Ge oss så många böter som möjligt, men avbryt inte turnen. Tänk på fansen, säger Zayn och hoppar upp från stolen argt.
- Ni borde ha tänkt på fansen innan ni gjorde något så här dumt. Vi kommer inte bara avbryta turnen, vi skickar er till en internatt skola, säger mannen.
- VAA!??! skriker alla förskräkt.
- Men vi har ju redan gått ut skolan! säger Harry.
- Vi vet, men vi tror det är bra om ni kommer bort från ert liv ett tag. Ni får lite repition, det är bara bra, svarar kvinnan.
- Men ni kan inte gör så, vi är alla över 18, ni kan inte bestämma över oss, säger Liam.
- Det är inte vi som bestämmer det. Det är polisen. Eran advokat har pratat med de som bestämmer straff och förhandlat fram denna lösningen. Ni kommer inte behöva vara där så länge, bara så länge som det behövs. Vi får se hur det går, svarar mannen.
- Men vår manger kan inte gå med på detta! säger Liam.
- Jo, vi har pratat med honom, allt går bra, svarar mannen.
Killarna blir tysta. De kommer inte på fler argumment.
- Shit, detta är ju helt sjukt... säger Zayn lågt.
- Jag vet... svarar Niall.
Tänker lite...
Hej!
Jag har funderat på en sak. Jag kanske skulle vilja ''skrota'' novellen jag håller på just nu (In your eyes) och börja på en ny. Har lite nya idéer och inga som passar till den gamla novellen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra... Vad tycker ni?
Hade verkligen varit jättebra om ni kommenterar vad ni tycker. Tack så mycket! :D
Kram!
In your eyes Part 10
Amanda tror inte att det är sant. Nej det fick inte vara sant, hon orkade verkligen inte med detta. Tjejens röst i andra ändan lätt väldigt seriös. Det lätt överhuvetaget inte som om hon skojade. Fast hon kanske bara var en bra skådis. Det måste vara så, alla i USA är ju typ skådespelare, eller ja, kanske inte alla men många, tänker Amanda.
- Jag har filmat alllt.
Nej detta var inte skådespeleri, detta måste vara sant. Om hon säger något sånt så måste det vara sant. Amanda kan inte förstå det. Hon lägger händerna i huvudet och gunugar sig i ögonen.
- Jag skickar den till dig nu.
Amanda ville säga nej, hon ville inte se. Hon ville inte se Harry stå och hångla med någon annan. Hon har verkligen inte lust med det. Men det är försent, vidion är skickat.
- Kolla nu. Och du, förlåt.
Kvinnan lägger på.
Amanda tar mobilen från örat och kollar på displejen.
''1 nytt meddelande''
Ska hon kolla? Ja. Hon måste.
Det är rena tortyren att ta sig igenom. Att se Harry vara så där med någon annan. Hon börjar gråta, hon kan inte hålla det inne. Egentligen vet hon inte varför hon inte varför hon gråter, är det för att hon blir ledsen över att han är otrogen eller för att hon saknar honom. Det är någon sorts blaning av båda. Det finns bara en sak att göra, ringa Sara.
Dörren öppnas. Sara stormar in.
- Jag kom så fort jag kunde. Mamma och Lisa blev lite ledsna när jag gick mitt i filmen, men va fan. När tjejproblem kallar så finns det inga hinder!
Sara släppar på en tung väska.
- Jag har med mig allt man måste ha för att få en underbar kväll ut av detta. Vi ska bara mysa. Jag har med mig: 8 kärleksfilmer, 12 paket näsduckar, 4 paket glass och en massa godis och chips. Jag hämtar ditt täcke och kudde.
Amanda har inte rört sig sedan hon ringde Sara. Hon sitter bara på en stol i köket och glor. Hon försöker smälta allt.
- Kom nu Amanda! Jag lovar det blir bättre!
Amanda drar sig upp ur stolen, går in i vardagsrummet och slänger dig i soffan.
- Okej, berätta nu, vad är det som har hänt? Det ända du sa var att det var någonting med Harry, säger Sara och sätter sig brevid Amanda.
- Någon tjej från USA ringde. Hon hade typ hånglat med en Harry efter en intervju för några dagar sen, svarar Amanda.
- Men Amanda, det är ju inte säkert att det är sant. Det finns en massa människor som bara vill förstöra....
Amanda tog fram hennes mobil och satt på vidion hon tidigare hade frått från kvinnan.
- Oj... säger Sara efter att ha sätt videon.
Amanda brister ut i gråt.
- Vilken idiot, säger Sara och kramar Amanda.
Sara försöker så bra hon kan att trösta Amanda. Egentligen var det lite lönlöst. Harry har verkligen sårat henne.
- Vet du vad det värsta är? får Amanda fram.
- Nä, svarar Sara och kollar in i Amandas gråt fylda ögon.
- Han sa igår att han aldrig skulle kunna göra något sånt mot mig.
Amanda gråter utan stop i ungefär 1 timme. Tillsist reser hon sig upp och säger:
- Nej! Jag tänker inte gråta mer över honom. Ska vi inte se några av de där filmerna?
Fyra timmar senare.
*Riiiiinngggg* *Riiiiinnnngggg* Riiiiiiiinnnnnggg*
Amanda lutar sig fram mot telefonen och klikar bort samtalet.
- Harry igen? frågar Sara.
- Japp, svarar Amanda och lutar sig tillbaka i soffan igen.
- Borde du inte svara? Det är liksom 20 gången han ringer.
- Nej, jag vill inte prata med honom.
*Riiiiing* Riiinnnnggg* Riiiiiiiinnnngggg*
Amanda klikar igen.
Kan han bara sluta ringa? Varför kunde han inte bara förstå att hon inte vill prata med honom? Kvinnan som ringde Amanda innan hade sakt att hon hade ringt Harry och sakt att hon skulle berätta för Amanda, så Harry vet att Amanda vet. Varför kunde han inte bara förstå att han har sårat Amanda rejält? Tankarna rusar runt i Amandas huvud. Det var svårt att konsentrera sig på filmen.
*Riiiiinngg* *Riiiiinnnggg* Riiiinnngg*
- Svara Amanda. Skrik lite på honom. Få ut din ilska, säger Sara.
Amanda kollar på Sara. Hon funderar lite. Tillsist tar hon up mobilen mot örat.
- AMANDA! Äntligen du svarar. Jag vet inte vad du har hört, men jag är ledsen om du är sårad eller något sånt, säger Harry i andra ändan.
Amanda vet egentligen inte vad hon ska säga. Hon vill få ut ilskan ur henne. Men det går inte. Det går inte att få fram något.
- Amanda? Är du där? frågar Harry.
- Säg något, säger Sara.
Amanda tar bort mobilen från örat och sätter handen framför mikrofonen på mobilen.
- Vad? frågar hon förvirat.
- Vad du känner, svara Sara.
Det var inte mycket mer man kunde säga egentligen, tänker Amanda. Hon tar mobilen mot örat igen.
- Hur fan kunde du? Hur kunde du göra så mot mig? Harry, säriöst, du sitter och säger att du inte skulle kunna gör det mot mig. Jag trodde på dig. Jag trodde vi hade något. Men du slängde bort allt. Jag fattar inte attt jag trodde på dig. Jag vill inte prata med dig. Snälla gör mig en tjänst. Sluta ring. Jag vill inte ha något med dig att göra längre.
Amanda lägger på.
In your eyes Part 9
Jag tror jag har skrivit denna parten 5 gånger nu. På något vis har den alltid försvunnit när jag är klar, men nu lyckades jag! :D
- Hej!
Inget svar. Ingen hemma.
Amanda suckar. Det var aldrig någon hemma nu för tiden. Pappa brukar jobba på eftermiddagar/kvällar/nätter, så det var inte så konstigt att han inte var hemma. Mamma jobbade säkert över igen. Hon var den bästa läkaren i denna delen av landet så hon blir in kallad väldigt ofta om det är något som de vanliga doktorerna inte klarade av. Som med Louis. Hennes lilla syster, Maria, var säker hos deras moster, Mia. Hon brukar vara där när deras föreldrar inte var hemma. Ibland tror Amanda att Maria spenderar mer tid hos Mia än vad hon gör hemma. Och sedan var det Mickel. Han visste man aldrig var han var. Hon tror det var ungefär 2 veckor sedan de träffades sist. Hon förstår att han inte var i hennes stad längre, då skulle hon ha sprungit in i honom eftersom staden är väldigt liten. Egentligen brydde hon sig inte. Eller kanske lite.
Efter Amanda har tagit av sig sina skor och sin jacka går hon in i köket. På köksbordet ligger en lapp.
'' Hej, älskling! Jag har tyvärr blivit in kallad till kliniken ikväll, så jag kommer inte hem förrän någon gång sent ikväll eller kanske först imorgon. Pappa är på jobbet som vanligt. Maria är hos Mia ikväll och kommer sova där. Om du vill får du gärna gå ditt, det finns mat där. Annars finns det lite rester i kylskåpet om du hellre vill vara hemma ensam. Hoppas du får en trevlig kväll! Kram /Mamma ''
Hon nämde inte äns Mickel.
I normala fall hade Amanda någ gått till Mia. Men idag orkade hon inte prata med någon annan än Harry. Hon ville verkligen att han skulle svara. Hon vet att han skulle uppträda ikväll, men efter kanske. Om Amanda då var tvungen att sitta uppe hela natten, vänta och förstöra dagen imorgon.
Amanda går in på sitt rum, hämtar sin dator och går in i vardags rummet. Hon sätter på datorn, sätter på One Direction musik på högsta volym och lutade sig tillbaka i soffan. Hon stänger ögonen och drömmer sig tillbaka till dagen i januari när hon träffade Harry första gången. Det är underbart att tänka på. Efter det hade de träffats en gång och det vara bara någon minut. Det var på Harrys födelsedag. Amanda hade varit i London av andra anledningar och hade försökt hitta Harry för att säga gratis. Han hade varit på ett uppträdande och skulle åka till Frankrike en timme efter uppträdande så de hade inte mycket tid. De hade hunnit kyssas lite och pratat lite. Hon vill ha de minuterna igen. Hon vill känna hans läppar igen. Hon ville kunna hålla hans hand. Hon vill se honom rakt in i hans gröna ögon. Hon vill så gärna vara med honom. Men det gick inte. Han var i USA. Nästan på andra sidan jordklotet. Med hundratals snygga tjejer som vill ha honom.
Hon märker inte att hon har somnat förrän hon vaknar av att hennes mobil ringer. Hon kollade på klockan. 00.30. Hennes mage kurrade. Hon har inte ätit sen lunch. Mobilen fortsatter att ringa. Det är Harry. Amanda ler.
- Hej, säger Amanda och sätter mobilen mot örat.
- Hallå? Kan du skruva ner musiken lite?
Juste musik. Amanda skruvar.
- Sorry.. säger Amanda.
- Det är lungt. Fick du mitt Sms innan idag? frågar Harry.
- Jadå. Jag fick också ett sms från någon annan med bilden i.
- Tror du mig?
- Jag vet inte, jag är väl tvungen egentligen. Jag kommer ju aldrig veta.
- Du kan fråga Louis, Niall, Liam eller Zayn. Alla de var där. De vet att jag inte ville.
- Det behöver jag inte. Jag tror dig. Jag tror att jag kan höra i din röst om du ljuger. Det låter iallafall som om du talar saning. Jag tror inte att du skulle kunna göra något sådant mot mig. Eller jag hoppas inte iallafall.
- Såklart jag inte skulle. Btw har jag någon gång sakt hur mycket jag saknar dig? Och hur mycket jag älskar dig?
- Om du bara älskar och saknar mig halvt så mycket som jag älskar och saknar dig så älskar och saknar du mig väldigt mycket.
- Jag älskar dig, Amanda. Verkligen.
- Jag älskar dig också Harry. Önskar verkligen att du var här.
- Jag önskar också att jag var där, men nu går det ju tyvärr inte att trolla. Men om det hade gått hade jag suttit brevid dig just nu.
Amanda skrattar. Hon har saknat att prata med Harry.
- Börjar inte du 08.00 imorgon? frågar Harry.
- Jo... men det är värt att vara trött imorgon om jag får prata med dig, svarar Amanda.
Harry och Amanda fortsätter prata ett tag. I Amandas huvud hade de pratat i kanske 10 minuter när dörren öppnades.
- Amanda? Är du fortfarande uppe? Klockan är kvart över 3. Börjar du inte 8 imorgon?
Amandas pappa hade kommit hem.
- Shit är klockan redan 3!? säger Harry i telefonen.
- Jaa, det ser ut så, svarar Amanda.
- Jag måste gå. Förlåt, men jag måste sova lite innan imorgon, säger Harry.
- Jag med. Godnatt, säger Amanda.
- Godnatt, älskar dig.
- Älskar dig också.
Amanda lägger på.
- Var det han där Harry? frågar Marchall från köket.
- Ja, svarar Amanda och går in på sitt rum.
Hon byter snabbt om och går och lägger sig i sängen. Det sista hon tänker på innan hon somnar är att hon är väldigt glad över att hon har Harry. På något sätt vet han alltid vad som är rätt sak att säga.
Harry smyger igenom mörkret mellan sängarna i det halv stora hotelrummet. Han försöker att inte gå in i någons säng. Han hade inte lusta att veka någon. Liam och Niall snarkar högt. Första gången Harry hade sovit tillsammans med de, hade det varit väldigt svårt att somna. Men nu hade han vant sig.
Bom!
Harry hade gått rakt in i Louis säng.
AAAAAJJJJJJ!!!! Harry skriker i sitt huvud men han lyckas hålla inne skriket.
- Vad håller du på med, man? viskar Louis med en nyvaken röst.
- Förlåt, jag råkade gå in i sängen, viskar Harry tillbaka ut i mörkret.
Harry ser något lyssa från Louis säng. Han fattar att det var Louis som kollade klockan på sin mobil. Harry satt sig på sängen och började ta av sig sina kläder.
- Va gör du uppe så här sent? frågar Louis.
- Jag var bara på toa... svarar Harry avikande.
- Jag vet att du ljuger. Du pratade med Amanda eller hur? frågar Louis.
- Ja... Jag saknar henne.
- Såklart du gör. Men vi är hemma snart, då får du träffa henne.
Det blir tyst i rummet för ett tag. Sedan hör Louis plötsligt lite snyftanden och stönande från Harry.
- Gråter du? frågar han tillsist.
Det tar tid innan svaret kommer.
- Ja.. svarar Harry med gråt i rösten.
- Kom hit, säger Louis och gör sig redo för att krama Harry.
Harry och Louis kramas för ett tag.
- Varför gråter du? Bara för att du saknar henne eller är det något mer? frågar Louis.
- Klart det är för att jag saknar henne, men det hände en grej här om dagen.
- Vad?
- Kommer du ihåg den där intervjuen där intervjuaren hete Zoe? En 30-årig kvinna med blont hår och gröna ögen?
- Ja, hurså?
- Efter intervjun kom hon fram till mig och sa: ''Hey sexi! I want ya.'' Sen började hon försöka hångla med mig. Först puttade jag bort henne, men sen kollade jag henne in i ögonen. De var vädigt lika Amandas. Den var gröna, och nästan lika djupa som Amandas. Sen drogs jag liksom bara med. Vi fortsatte hångla ett tag. Sen fick hon mitt nummer och jag hennes.
- Du gjorde vadå? säger Louis förvånat och lite för högt.
- NEEEEEEEEEEEEJ! Det kan inte redan vara morgon?!?!
Det är Niall som har vaknat. Han lätt faktiskt väldigt upprörd över att han har vaknat.
- Jag hade ju världens bästa dröm! Jag var i ett hav fult av mat och jag kunde äta vad som helst utan att bli tjock. Och jag...
Och där somnade han. Han smaskade i sömnen. Som tur var vaknade inte Liam och Zayn av Nialls skrick.
- Jag fick dåligt samvete efter och rev i sönder numret. Och nu sitter Amanda och säger att hon tror att jag inte skulle kunna gör något såndant mot henne. Och jag håller med. Jag gjorde det ju inte för att skada henne, jag gjorde det för att jag saknade henne så mycket.. fortsätter Harry.
- Harry, det där var dumt gjort. Du måste berätta det för henne, svarar Louis.
- Det hon inte vet, tar hon inte skada av, säger Harry avikande.
- Hon kommer få reda på det, jag lovar.
- Vem skulle säga? Det är bara du, jag och Zoe som vet.
- Allt sånt kommer på något sätt ut i media, det ver du. Var inte dum nu Harry, du måste säga det.
- Du har väl rätt, men jag säger det först när jag kommer hem, jag vill ta det face to face.
- Du gör som du vill.
